<anforande>
<dok_hangar_id>2348737</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0962</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:62 Onsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hovrättsfrågor, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9C575C2F-CC3A-4593-B335-5F9B609CCF2E</anforande_id>
<anforande_nummer>59</anforande_nummer>
<talare>ROLF ÅBJÖRNSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag hade egentligen tänkt replikera
på Kia Andreasson men eftersom jag inte varit med
med i debatten får jag i stället tid för anförande.
Det som Kia Andreasson här har framfört är oer-
hört viktigt. Det gäller alltså problemen med delgiv-
ning. Det är inte första gången som vi talar om den
saken här i kammaren. Jag måste säga att det är häp-
nadsväckande att det inte har gjorts någonting på det
här området som dramatiskt förändrat förhållandena.
Egentligen skulle jag vilja affischera Kia Andre-
assons inlägg här över hela stan och fråga om svenska
folket ställer upp på den här dårskapen som vi får
leva med i rättsväsendet - detta är obegripligt. Det är
hårda fakta som Kia Andreasson redovisar, och det är
på nämnda vis. Var och varannat mål blir inställt,
med allt vad det innebär i kostnader.
Jag menar att detta i grunden är en ideologisk frå-
ga. På 70-talet hade vi privata stämningsmän som
fick i uppdrag att utföra delgivning. Det fungerade
perfekt - det var aldrig några problem. Men sedan
skulle det här av någon anledning, av ideologisk art,
inte längre vara privat. I stället drogs detta in och blev
förstatligat. Sedan dess har det inte fungerat; så är
det. Man hittar på alla möjliga tricks för att så att säga
gå förbi en reell delgivning.
Det värsta exemplet handlar om aktiebolagen.
Man anses delgiven bara det skickats i väg ett brev på
Posten men vi vet ju hur Posten fungerar. Det är alltså
utomordentligt allvarligt att man undviker det reala
problemet, nämligen att få handlingen överlämnad
rent fysiskt. Detta är ett rättssäkerhetsproblem och ett
effektivitetsproblem.
Vi har alltså haft ett system som fungerat. Varför
kan vi inte återgå till det? Varför skall det vara så
förtvivlat märkvärdigt att man av ideologiska skäl
skall hålla fast vid ett förstatligande som inte funge-
rar? Det fanns heller inga uttalade problem med de
gamla stämningsmännen, utan det fungerade. Det var
i stället en rent teoretisk invändning som man hade
här.
Frågan till Kia Andreasson blir då närmast om
hon kan tänka sig att återgå till det gamla systemet
med privata stämningsmän. Tack, herr talman!
</anforandetext>
<intressent_id>0530361204603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>190507</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0962/#anf59</protokoll_url_www>
</anforande>
