2348737 GM0962 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:62 Onsdagen den 3 mars 1998/99 62 1999-03-03 00:00:00 Resursfrågor för högskola och forskning AFD6BEA4-C225-4E97-902E-53BC82F0C0C7 242 ANDERS SJÖLUND (m) m Fru talman! Jag vill i denna sena timme fästa kammarens uppmärksamhet på en specifik fråga, som flera motionärer tagit upp i ärendebehandlingen. Det gäller dimensioneringen av läkarutbildningen i landet, som Britt-Marie Danestig också var inne på. Samtliga oroar sig för de allt tydligare signaler som kommer från olika håll i landet och som alla pekar på ett väx- ande problem. Senast i raden var det Läkarförbundet som varna- de för en kraftig brist på läkare inom några år. Så mycket som var femte specialistläkare över 50 år kan tänka sig att sluta sin tjänst i landstinget eller gå ned i tjänst de närmaste åren. Redan i dag finns det ca 1 000 obesatta tjänster i landet. 200 läkare lämnar Sverige för att arbeta i Norge, och ytterligare 100 går till läkemedelsindust- rin. Välutbildade läkare har naturligtvis lätt att få ett nytt arbete, och här ökar också rörligheten och öns- kan att gå till andra yrken eller till andra arbetsgivare. Här finns det naturligtvis anledning att begrunda dessa fakta och fundera på de problem som t.ex. vårdmonopolet innebär. Till detta kommer också de naturliga pensionsav- gångarna, som blir betydande när 40-talisterna pen- sioneras på andra sidan sekelskiftet. Drygt 1 000 läkare per år går i ålderspension från år 2005 till 2010, eller kanske ända upp till 1 300 per år. I dag är läkarintaget 820 platser per år. Alla slutför som be- kant inte heller sina studier till färdig läkare, varför antalet utexaminerade stannar vid ungefär 700. Fru talman! Detta leder fel. Vi går mot en situa- tion i Sverige som innebär att antalet läkare som examineras är långt mindre än det antal som pensio- neras, flyttar till andra länder eller helt enkelt byter yrke. Vi går alltså mot läkarbrist i detta land! Ordföranden i Sveriges Läkarförbund befarar att läkarbristen kan komma mycket tidigt. Orsakerna till läkarflykten är flera - det kunde vi läsa om i Dagens Nyheter. Det är dålig arbetsmiljö, bristande inflytande över beslut och felaktiga löner. När läkarnas fackför- bund nu öppet uttalar sin oro på detta sätt borde det vara något att lyssna till för oss beslutsfattare. Som bekant får Sverige dessutom en alltmer åld- rande befolkning, med allt vad det innebär i form av ökat behov av sjukvård och läkarinsatser. Förutom den viktiga nationella uppgiften att se till att antalet läkare motsvarar behovet i landet i stort ser vi också direkta obalanser i riket. Jag har i en motion påpekat samma sak som socialdemokraten Carin Lundberg i sin motion, nämligen den låga ersättning för läkarutbildningen som ges till Umeå. Resultatet blir även här att underskottet på nyexaminerade läka- re blir till direkta vakanser på den enskilda vårdcent- ralen. Den s.k. ALF-ersättningen till både Umeå och Göteborg är otillfredsställande. Detta påpekar också utskottet i betänkandet. Frågan är väl känd, och rege- ringen säger i vanlig ordning att man "noggrant följer utvecklingen". Detta är väl bra, men det följer samma mönster som vi numer är vana vid i denna kammare - vi utreder, vi diskuterar, vi pratar om, vi följer frågan. Fru talman! Jag är orolig för att den växande lä- karbristen kommer att märkas på våra vårdcentraler, sjukhussalar och operationsrum. Redan i dag finner vi vårdcentraler i Norrland som står utan distriktsläkare under långa perioder. Det vore en skandal om ett land som Sverige inte skulle kunna erbjuda sådana all- männa förutsättningar att antalet läkare också fort- sättningsvis motsvarar behovet. Fru talman! Vi vet att det tar lång tid att utbilda sig till läkare. Den som går till utbildning i höst blir i bästa fall klar 2007. För en specialist tar det ytterliga- re fem år. Det finns alltså anledning att skyndsamt försöka möta det problem som ett underskott i läkar- utbildningen medför - tiden rinner ifrån oss. Utskottsmajoriteten skriver i betänkandet att det inte finns anledning till något uttalande med anled- ning av motionerna. Jag beklagar verkligen detta. Med kännedom om den stundande bristen i allmänhet hade det varit ett bra tillfälle att meddela riksdagens starka oro för utvecklingen till regeringen genom ett uttalande. Fru talman! Avslutningsvis frestas jag fråga majo- riteten om man dels delar min oro för utvecklingen, dels avser att ta något initiativ i frågan om dimensio- neringen av läkarutbildningen, eller om man nöjer sig med att avvakta utbildningsministerns löfte, som det står, att återkomma till riksdagen i höst och eventuellt lägga fram ett förslag. 0916454726102 N 2010-01-01 00:00:00 190690 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0962/#anf242