<anforande>
<dok_hangar_id>2348737</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0962</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:62 Onsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Resursfrågor för högskola och forskning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>475449DE-0279-4A84-9F23-AD6E6C62E0C3</anforande_id>
<anforande_nummer>241</anforande_nummer>
<talare>BRITT-MARIE DANESTIG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Men tillgången eller bristen på ut-
bildningsplatser är väl avgörande för hur hög respek-
tive låg antagningspoängen är. Det måste väl hänga
ihop. Om vi får fler utbildningsplatser borde det in-
nebära att antagningspoängen blir lägre och att fler
kan komma in på de åtråvärda utbildningarna. Vi har
tillsammans här i riksdagen verkligen varit generösa
med att öka antalet utbildningsplatser just inom om-
rådet teknik, därför att vi har varit väl medvetna om
det stora behovet.
Jag tycker att det är väldigt viktigt med valfrihet
och att ungdomar skall stimuleras. Men när det gäller
civilingenjörsutbildningen finns det knappast något
område som det är så lätt att få jobb med. Det är väl-
betalda jobb, med hög status. De borde egentligen
vara ganska attraktiva. Men teknikeryrket beskrivs
ibland som tråkigt och lite grått, och det kanske är
därför som det inte attraherar ungdomar. Jag tror att
branschen själv skulle kunna göra mycket för att
beskriva just den skapande kraft som finns inom
teknikeryrket och inom naturvetenskapen.
</anforandetext>
<intressent_id>0190801883908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>190689</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0962/#anf241</protokoll_url_www>
</anforande>
