<anforande>
<dok_hangar_id>2348737</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0962</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:62 Onsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>1999-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Resursfrågor för högskola och forskning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>72F24FE0-3237-41F0-8177-8E50D27395BA</anforande_id>
<anforande_nummer>226</anforande_nummer>
<talare>Majléne Westerlund Panke (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Per Bill talar med utgångspunkt från
incitamentsstrukturer och förlust för en högskola att
satsa på nya utbildningsplatser. Jag vill gärna diskute-
ra med utgångspunkt från de 68 000 fler studenter
som fick möjlighet till högskolestudier.
Det kanske är där vi skiljer oss åt: när det gäller
grundsynen på vad högskoleutbildning innebär. Jag
kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det
skulle vara en ekonomisk förlust för samhället om
68 000 fler går ut med en högskoleutbildning, med
allt vad det innebär av höjning av kompetens och
kunnande i det arbete som man skall utföra utanför
högskola och universitet.
</anforandetext>
<intressent_id>0853813080501</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>190674</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0962/#anf226</protokoll_url_www>
</anforande>
