<anforande>
<dok_hangar_id>2348733</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0958</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:58 Torsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>58</dok_nummer>
<dok_datum>1999-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Narkotikapolitik samt kontroll av syntetis- ka droger och åtgärder mot dopning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E51CAD2C-F18C-4827-8216-FD2C2E7A48BA</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>ROLF OLSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är bara det att Dopingjouren är en
mycket liten verksamhet, ett i det stora hela litet eko-
nomiskt åtagande, men som principiellt har stor bety-
delse. Därför tycker jag att det är lite bakvänt om man
lägger ned den kompetens som finns för att bygga
upp den på andra håll. Går det verkligen inte att för-
söka hitta någon lösning på detta problem, som jag
anser utgör lite av en nyckel för att komma vidare?
</anforandetext>
<intressent_id>0114065053815</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>190223</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0958/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
