2348733 GM0958 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:58 Torsdagen den 18 februari 1998/99 58 1999-02-18 00:00:00 Narkotikapolitik samt kontroll av syntetis- ka droger och åtgärder mot dopning 90709CE6-3747-42D7-AB9A-50D691A94EB2 10 THOMAS JULIN (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till Kenneth Johansson som i sitt anförande sade att vi i Miljöpartiet skulle vända oss till våra EU- parlamentariker och påverka dem. När det gäller drogfrågorna tror jag inte att vi behöver påverka dem. De har samma inställning som vi har som parti och som vi riksdagspartier har. Och jag vet att de gör ett bra arbete när de försöker påverka de drogliberala partierna där nere. Fru talman! Även om jag inser att vi inte kommer att uppnå det som vi alla vill, ett narkotikafritt sam- hälle, känns det bra att vi alla har det målet och den drömmen och att inget parti här i riksdagen har en drogliberal inställning. Varje år talar vi i debatten om förebyggande in- satser och om att man måste ta krafttag när det gäller ungdomarnas narkotikaanvändning. Vi vill vända trenden när det gäller det ökade missbruket, framför allt bland ungdomar. Och det är ju bra. Vi har nu fått en narkotikakommission som för- hoppningsvis kommer med förslag som ger resultat. Just nu känns det som om vi har ett överflöd av ord för hur vi bör göra och hur det skall se ut, men det är magert med konkreta handlingar. Vid narkotikakonferensen i Hassela förra året sa- des det när det gäller narkotikapolitiken att det är billigt med ord men dyrt med handling. Och det är kanske det som det handlar om. Vi kan i riksdagen tala om hur vi vill att narkotikapolitiken skall vara och se ut. Men sedan finns det inte tillräckliga eko- nomiska och personella resurser hos statliga myndig- heter och kommuner för att man där skall kunna leva upp till de mål som vi talar om. För ett år sedan hade jag kontakt med en mamma som under två års tid hade kämpat för att få sin hero- inmissbrukande son i 25-årsåldern under vård utan att lyckas. Nu har det gått ett år. I går tog jag kontakt med henne för att höra hur det hade gått. Sonen sitter nu i fängelse, dömd till att vara där i ett år. Han har inte fått någon vård än, och han har inte lyckats ham- na på en drogfri anstalt, vilket var önskemålet. Mamman är självfallet mycket besviken på sam- hället. Hon har sett att flera av sonens kompisar har dött under de senaste åren och är orolig över att hen- nes son skall gå samma väg. Hon tycker att miss- bruksvården, som den ser ut i dag, är ett hån mot alla berörda och att det verkar som om samhället vill att missbrukarna skall ta sina liv. När det gäller vården anser hon, som många and- ra, att det bara är de som ännu inte har blivit tunga missbrukare som klarar av den öppna vård som sam- hället nu satsar mer och mer på. Hon säger vidare att det inte finns några glada missbrukare - om någon tror det - och att de som inte klarar av sitt liv och drabbas av svår ångest på natten inte klarar av den öppna vård som i dag erbjuds. Hon säger också att den som inte har varit närvarande och upplevt sitt barns svåra ångest aldrig kan föreställa sig vilken svår upplevelse det är. Hon anser att kategorin missbrukare, som hennes son tillhör, måste tvingas till vård men att det som det ser ut i dag känns som om LVM inte längre existerar. Jag har återkommande hört att dessa missbrukare ses som samhällets sopor och att de också behandlas på det sättet av omgivningen och även ibland av myn- dighetspersoner, som om det inte vore svårt nog ändå för dem. Vem bryr sig om en missbrukare? Jag kän- ner starkt med den här kvinnan och hennes barn, och jag har flera gånger hört henne berätta om sin situa- tion. Fru talman! Trots min uppgivenhet står jag i stort sett bakom båda dessa betänkanden, men jag har avvikande meningar på några punkter och har därför reserverat mig. I reservation nr 5, Vård och rehabilitering, har Miljöpartiet tagit upp de problem som mamman be- skriver. Det handlar om de anhörigas mångåriga kamp för att barn skall få vård, om kommunernas svaga ekonomi som påverkar missbruksvården och om det olyckliga att kommunerna har både utred- ningsansvaret och betalningsansvaret, om man kom- mer fram till att missbrukaren behöver dyr vård. Självfallet påverkas utredningen av om kommunen inte har de ekonomiska resurser som krävs för den här vården. Vi anser därför att man måste skilja på det ekonomiska ansvaret och ansvaret för utredning när det gäller vårdbehovet. Vi anser också att staten måste ta ett större ekonomiskt ansvar när det gäller den tunga missbruksvården. Det får inte vara så att missbrukare inte får nödvändig vård på grund av att de av ekonomiska skäl prioriteras bort. Vi anser ock- så att det skall tillsättas en ombudsman med ansvar att hjälpa missbrukare och deras familjer. Jag tror att det finns ett stort behov av det. Fru talman! Även i år står vi bakom den reserva- tion där det föreslås att den mångåriga försöksverk- samheten med utlämning och utbyte av sprutor måste avbrytas. Det är ett märkligt hälsoprojekt; det be- skrivs ju som ett hälsoprojekt. Man lämnar ut rena sprutor. Sedan skall narkomanen illegalt skaffa sig droger, och det kan vara vilket skräp som helst som han stoppar i sprutan. Jag kan omöjligen se det som ett hälsoprojekt. Jag står också bakom reservation nr 8, där det fö- reslås en komplettering av direktiven till Narkotika- kommissionen. Det är viktigt att kommissionen gör en beräkning av kostnaderna för de insatser som skall följa i spåren av kommissionens arbete. Det är också viktigt att de legaliseringskrafter som finns i vår om- värld beskrivs, eftersom de påverkar narkotikasitua- tionen även i vårt land. Jag har i reservation nr 10 reserverat mig till för- mån för en socialdemokratisk motion som tar upp vikten av att man informerar om sniffning av butang- as och att försäljningen av butangas till ungdomar under 18 år bör förbjudas. Fru talman! När det gäller betänkandet SoU5 tycker jag att det är mycket bra att vi nu får bättre möjligheter att agera mot nya hälsofarliga droger och att det blir en kriminalisering av dopningen. Jag väl- komnar det betänkandet. Ändå är jag med på två reservationer. En är reservation 1 om Dopingjouren. Jag stöder här Folkpartiets förslag och delar dess åsikt om vikten av att Dopingjouren finns kvar och att dess framtid tryggas. Jag står också bakom reservation 3, också ett yrkande från Folkpartiet, där regeringen föreslås återkomma med förslag om vem som skall ha huvudansvaret för tillsynen av dopningsfrågorna. Som vi ser det är Socialstyrelsen en lämplig myndig- het. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 till betänkande SoU4 om narkotikapolitik, vård och re- habilitering. 0817472556307 N 2010-01-01 00:00:00 190217 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0958/#anf10