<anforande>
<dok_hangar_id>2348732</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0957</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:57 Onsdagen den 17 februari</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>57</dok_nummer>
<dok_datum>1999-02-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Konsumentpolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4FC5C184-5400-4838-AEE2-A12D5BA84D48</anforande_id>
<anforande_nummer>110</anforande_nummer>
<talare>KARIN OLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först vill jag bara säga till Yvonne
Ruwaida att utredningen kommer att gå snabbt. Det
här skall vara klart i mars år 2000, och det är inte
mycket tid med tanke på de oerhört omfattande ut-
redningsdirektiv som finns. Jag vill också säga till
Yvonne Ruwaida att Miljöpartiet visst har drivit frå-
gan om en nationell miljömärkning, men det har
regeringen också gjort i EU - med framgång tycker
jag att man kan säga. Vi är alltså överens i den frå-
gan. Jag tror dock inte att Miljöpartiet kan ta åt sig
mer av det än vad regeringen har anledning att göra.
Sedan är det frågan om den könsdiskriminerande
reklamen. Det är klart att det är lätt att tycka att det är
bättre med en lagreglering än med frivilliginsatser.
Men alldenstund vi vet att det blir lika många fällan-
de domar där egenåtgärderna verkar - som i Sverige
jämfört med Norge - känns det väldigt tungt att gå
via en grundlagsändring. Vi vet ju inte om det ger
något egentligt resultat. Låt oss i så fall återkomma
om det verkar som att det blir sämre i Sverige jämfört
med Norge, där man har de här lagarna.
</anforandetext>
<intressent_id>017523200206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>190144</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0957/#anf110</protokoll_url_www>
</anforande>
