2348732 GM0957 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:57 Onsdagen den 17 februari 1998/99 57 1999-02-17 00:00:00 Konsumentpolitiska frågor 873FACF8-57ED-40A0-8298-3859499EDF3D 101 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) kd Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 un- der mom. 11. År 1951 vägde Fröken Sverige 68 kg och var 171 cm lång. 30 år senare, 1981, vägde hon 49 kg och var 175 cm lång. Idealbilden har förändrats och pressen på unga att följa de nya idealen har aldrig varit större. Trådsmala modeller, håglösa blickar - bilden sätts av vad som är inne, vad som är rätt. Många unga flickor ser de stora klädföretagens annonser och påverkas. Några kilo smalare blir 10-15 kg magrare. Förlorad kontroll, anorexi, bulimi är en del av vår vardag. Vi lever i en kroppsfixerad kultur, där ditt yttre jag är oerhört vik- tigt, särskilt som ung människa. Annonserna med de smala modellerna följs upp med artiklar i veckotidningar, med bantningstips och reportage om plastikoperationer. Inget säljer så bra som just detta. Budskapet är klart: Ingen duger som den är. Konsekvenserna: Ett folkhälsoproblem. Det här är bakgrunden, fru talman, till att vi har yrkat en ändring i marknadsföringslagen av innehåll att det skall anses vara otillbörlig marknadsföring att marknadsföra produkter på ett sätt som påverkar folkhälsan negativt. Jag tycker att det inte räcker med den frivilliga sanering som man talar om från tid till annan när det gäller dålig marknadsföring. Det här är ett ämne som är uppe varje år, oftast är det mer foku- serat på den direkta könsdiskriminerande reklamen. Men de här tingen är uppe från tid till annan, och jag tycker inte att man ute kan se någon särskilt positiv tendens, snarare tvärtom. Utskottet avvisar motionen med åberopande av att man bör avvakta vilka effekter som kan uppnås ge- nom förstärkning av egenåtgärdssystemen. Man måste vara väldigt naiv om man tror att man på något avgörande sätt påverkar de kommersiella krafterna genom självsanering när man inte har några som helst sanktioner. Nog har vi väl alla reagerat på det sätt på vilket reklamen utformas. Det är inte bara de anorektiska modellerna, som ser ut som om de inte har ätit på flera år, som är beklämmande. Det är alla möjliga andra former av reklam som är stötande. I dagarna får vi nu uppleva TCO:s reklamkam- panj. Den är på sitt sätt ett ganska bra exempel på att det egentligen inte finns några spärrar. Det finns inga regler. Ändamålet helgar medlen. Man värjer sig genom att motivera sin kampanj med att man väcker uppseende, och sedan skall man diskutera bakomlig- gande problem som har någonting med kvinnorna att göra, jag vet inte riktigt vad. Jag undrar hur många som egentligen bryr sig om det. I stället kränker man andra värden som vi håller högt i en civiliserad och väl utvecklad kultur. Jag tror att det är dags för oss som lagstiftare att våga sätta ned foten. När vi har sådana konkreta tyd- liga ting som vi inte tycker om skall vi helt enkelt lagstifta. Det finns en tendens i Sverige att vi lagstif- tar så generellt att det inte träffar de enskilda fallen. Det blir liksom ingen konkret lagtillämpning. Det här folkhälsoproblemet tycker jag är ett exempel. Det är någonting som Vänsterpartiet också har uppmärk- sammat, så särskilt originellt är det inte. Man kunde alltså få en ganska enkel skrivning i lagen efter de linjer som vi har föreslagit i stället för att avvisa och hänvisa till allmänna utredningar, fri- villiga åtgärder eller vad det kan vara som möjligen kommer att medföra någonting om många år. Det är inte så svårt att ta det steg för steg och därigenom uppnå en högre kvalitet i framför allt vårt offentliga rum, ett rum där vi alla måste vistas och där vi inte kan värja oss för olika yttringar som vi i och för sig inte vill ta del av. Med detta är jag klar på denna punkt, fru talman. 0530361204603 N 2010-01-01 00:00:00 190135 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0957/#anf101