<anforande>
<dok_hangar_id>2348725</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:50 Torsdagen den 4 februari</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>1999-02-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>0024425A-8AB7-4439-BD0D-9F15DFB371F4</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet PIERRE SCHORI (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! När Sverige satt i säkerhetsrådet i fjol
medverkade vi till - vi tog faktiskt initiativ till - att
man skulle utöka den kvot av försäljning av olja från
Irak som sedan kan användas för att skaffa mediciner
och livsmedel för Iraks befolkning. Det är den vägen
vi tycker att vi skall gå, att samtidigt som vi håller
fast vid sanktionsvapnet mot Saddam Husseins regim
på andra sätt försöka lindra befolkningens lidande.
Det är klart att det är väldigt svårt när man vid
brott mot sanktionsresolutionerna utövar krigiska
handlingar eller straffhandlingar att civilbefolkningen
också drabbas och att vi ser detta på bildskärmen.
Sveriges politik är att på alla sätt medverka till att få
Saddam Hussein att följa säkerhetsrådets resolutioner
eftersom Iraks innehav av massförstörelsevapen är
hot mot omvärlden. Men samtidigt skall vi göra vad
vi kan, och vi gör rätt mycket - liksom även Gustaf
von Essen genom sin närvaro ibland i norra Irak - för
civilbefolkningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0928800583601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>189593</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0950/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
