2348724 GM0949 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:49 Onsdagen den 3 februari 1998/99 49 1999-02-03 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om åtgärder för ökad tillväxt särskild debatt 3FE54CB8-499C-4F75-9EA4-70FDEA24227C 5 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! Även om Björn Rosengren inte har varit med hela tiden så har Socialdemokraterna styrt landet under de senaste fyra och ett halvt åren. De berömmer sig av att ha sanerat statens finanser, men sanningen om saneringen är ju att det är Anne Wibb- les Nathalieplan som de i praktiken har genomfört och dessutom höjt en massa skatter. De säger att de har lagt grunden för tillväxt. BNP-tillväxten har varit i genomsnitt 2,4 % under denna tid, vilket är över den långsiktiga trenden. Men det relativa läget för Sverige har förändrats till det sämre. Det har varit mycket prat om procent, siffror och tillväxt. Men spelar det någon roll? Ja, det gör det därför att det betyder att vi inte kan upprätthålla våra ambitioner att vara ett land där vi har höga löner och tjänar mycket pengar på att sälja sofistikerade pro- dukter, varor och tjänster som vi kan ta bra betalt för. Lönen är ju en stor del av BNP. Vår artondeplats i fråga om BNP per capita betyder att löneläget är ungefär detsamma inom OECD. Ibland kan man ju få för sig att detta tal handlar om att ligga bra till i någon sorts tabell och att det är en tävling mellan länder ungefär som Elitserien i hockey och att det bara är ett spel. Men så är det ju inte. När vi sjunker i välståndsligan betyder det kon- kret att många vanliga barnfamiljer inte har råd att ha en hygglig bil, att ensamförsörjande mammor inte kan ta med barnen på semester och att det inte blir någon cykel till lillgrabben. Det betyder orättvisa kvinnolöner, brister i äldrevården och för få speciallä- rare i skolan. Det betyder att massarbetslösheten består. Och det betyder att människor inte kan för- sörja sig själva på sitt eget arbete. Och då är man inte fri. Temat för den här debatten är i stort prat, och det har pratats mycket om tillväxt. Tillväxten skrivs ned, och jag har en mycket skeptisk attityd till regeringens prognoser även för de år som kommer framöver, därför att all erfarenhet visar att det är det rätta. Sysselsättningen har ändå inte drabbats så väldigt mycket av dessa försämrade utsikter. Men det brukar ta en tid innan det slår igenom. Samtidigt vet vi att en sådan avmattning sker på en oacceptabelt låg nivå. För hela 1998 har vi bara fått en ökning med 57 000 personer. Först nu har sysselsättningen kommit till- baka till den nivå den hade när man bröt sysselsätt- ningsuppgången 1995. Jämfört med hur det var vid regimskiftet i oktober 1994 har det skett en ökning med 64 000 personer, och hela ökningen har fallit på männen. Kvinnorna har inte fått ett enda nytt jobb netto. Kvinnorna är Socialdemokraternas stora förlo- rare. Man pratar och pratar om tillväxt, man pratar och pratar om jämställdhet, och man pratar och pratar om flera jobb, men det blir inte så. Resultatet av allt prat om småföretagare är att 1 200 färre människor för- sörjer sig som företagare nu än för ett år sedan. Och i stället för positiva förändringar så blir det bara prat och utredningar, arbetsgrupper och mera samtal. Ibland när vi visar på konkreta problem säger nå- gon i regeringen att man skall titta på det. Vårdköerna skall man titta på, och krånglet för företagarna skall man titta på som om det var Rederiet eller traumaen- heten på S:t Mikael som det handlade om och som om livet var en såpa. Det är inte det. Riktigt Prat i kvadrat blir det också när man börjar titta närmare på alla arbetsgrupper. Storbolagsdirektö- rerna som jobbar med Rosengren skall göra Sveriges företagsklimat bättre. Men de måste väl vara lovade ett visst inflytande. I lokaltidningen stod det att Persson i hemlighet har kommit överens med Schyman och Schlaug om att Åsbrink skall prata med Hammarström och An- dersson, och då handlar det väl om raka motsatsen, såvitt jag kan bedöma. Och de är väl också lovade ett visst inflytande. Och vem har då sista ordet? Vem har veto mot vettiga förslag? Fru talman! Det är tur att vi har DN Debatt - an- nars skulle vi aldrig få reda på vad regeringen har för planer. Förra veckan fick vi reda på skattepolitiken. I går var det socialministrarna som redovisade social- politiken. Och i dag är det näringsministrarna som redovisar näringspolitiken. Förutom vissa självklar- heter trycker de på tillväxtavtalen, som väl också är något som är på gång. Jag vet inte om det är fler än jag som får en association till Gosplan. Men det som jag verkligen undrar är: Måste man skriva särskilda avtal för att statliga myndigheter skall göra det som de har till uppgift att göra? Och blir det fler jobb? Jag gjorde en liten trendframräkning av de nya ar- betsgrupper som vi har läst om i DN. Det skulle bety- da att vi på en vecka får 50 nya grupper, och det be- tyder 2 600 nya grupper under ett år, och under en hel mandatperiod blir det 10 400 nya grupper. Om vi antar att det sitter 12 personer i varje grupp blir det 156 000 personer som sysselsätts i dessa arbetsgrup- per, vilket är ungefär hälften av den sysselsättning som behövs för att ni skall nå ert sysselsättningsmål 2004. Men jag hoppas att det inte är på det sättet som ni har tänkt att göra det. Vi behöver ett brett paket av förändringar av det som skapar företagsklimatet. Men vi behöver också ett brett paket av förändringar som river hinder för den enskilda människan som står utanför arbetsmark- naden. Dessa förändringar måste ske inom alla vikti- ga sektorer. Det handlar om inkomstskatter, villkoren för jobb och företagande, företagsskatter, kapital- skatter och energiskatter. Men det handlar också om medlemskap i valutasamarbetet, arbetsrätten, löne- bildningen, socialförsäkringarna, energiförsörjningen och inte minst avregleringar, myndighetsattityder och minskat krångel. Men för den enskilde handlar det om fattigdomsfällor, tröskeleffekter, marginaleffekter och möjligheter att skaffa sig utbildning om man behöver, så att alla de som står utanför kan ta sig in. Detta betyder mest för alla de människor som befin- ner sig längst från arbetskraften, de som bor i utsatta förorter, de som bor längst ut på landsbygden, kvin- nor som inte vill jobba inom de offentliga monopolen och ha usla löner - hela det nya Sverige, framtidens Sverige. Jag är fullständigt övertygad om att intelligens, idéer och kunnande är alldeles jämnt fördelade både mellan kvinnor och män och över hela landet - oav- sett vad en del moderater tror. Men möjligheterna för människor är inte jämnt fördelade. Det måste vi ändra på. Vi behöver reformera arbetsmarknadens regel- verk, inte bara prata om det. Vi behöver förbättra arbetslöshetsförsäkringen konkret, inte bara prata om det. Vi måste minska krånglet för företagarna, inte bara prata om det. Vi behöver säga ja till euron och valutasamarbetet, inte bara prata om det. Vi behöver en bättre utbildning, från förskolan till den högre utbildningen och forskningen. Jag vill beträffande det kompetenslyft som många människor så väl behöver fråga: Är det rättvist att de som behöver utbildningen allra mest i dag är de som har minsta chansen? Är det verkligen de som inte har någon a-kassa därför att de står så långt från arbets- marknaden som inte skall ha någon studiefinansie- ring? Kan det vara rättvist? I Folkpartiets Sverige är det de som behöver utbildningen mest som också får den största chansen. Vi behöver fler möjligheter till kompetensutveckling för dem som finns i arbetslivet. Fru talman! Jag tror att det väldigt mycket handlar om att låta de små växa. Det talas mycket om Volvo. Volvo är ett aktat namn över hela världen. Men hur många vet att Volvo från början var namnet på ett kullager som SKF inte tog upp i sin produktion? Tanken på Volvo föddes på en kräftskiva på 20-talet och nedtecknades på en servett. Tänk om den servet- ten bara hade knölats ihop och slängts bort! Både levebrödsföretagaren och den växande entreprenören behövs men om det skall bli några jobb måste hämskon för expansion tas bort. Riskkapital och kapitaluppbyggnad är viktigt men lönebildning och arbetsrätt måste också ändras. Det måste bli fint att skapa välstånd. De som är små måste uppmuntras att växa. Det gäller att genom regelverk som är bra för expansion också göra det möjligt. Det måste vara så att den som anstränger sig, tar risker och satsar både svett och tårar får behålla åtminstone hälften av det som skapas. Allting börjar ju med en tanke och en idé. Det måste bli lika fint att tänka den tanken som att slå i en spik eller vinna på lotteri. Därför, fru talman, behöver vi en ny skattereform för jobb och tillväxt. Vi i Folkpartiet har klart och tydligt sagt ifrån. Vi måste sänka skatten på arbete. På något sätt har vi gjort oss själva för dyra för var- andra - arbete är så dyrt att vi inte har råd med oss själva. Detta är dåligt för människan. Vi har skapat ett system där vi gör oss själva överflödiga fastän vi behöver varandra. Det här är dåligt för miljön. Det blir billigare med köp, slit och släng än med att hus- hålla och vårda. Den höga skatten på arbete ihop med de höga staketen är det som stänger oss ute från tänk- bara växande företag och tänkbara växande markna- der. Vi liberaler är starka anhängare av grön skatte- växling. Problemet är att man har gjort den ena sidan av den, höjt energiskatterna. Däremot har man inte gjort den andra sidan, sänkt arbetsbeskattningen. Där måste vi gå in och göra någonting rejält nu. Erik Åsbrinks attityd, att det är tillväxten som skapar utrymme, är för defensiv och farlig. Tvärtom är det så att den som väntar på överskott för att finan- siera tillväxt löper en stor risk att stå utan såväl över- skott som tillväxt och de nya jobben. Vi lägger fram konkreta förslag om 65 miljarder kronor för de när- maste åren. Men det finns många andra saker som vi behöver göra och jag vill gärna återkomma till dem i replikväxlingen. I grunden handlar den här debatten dock om nå- gonting annat: om att människor måste få makten i sina egna liv - makten att bestämma i sin egen var- dag, t.ex. makten att kunna bo där man vill, oavsett om det är i storstadens utsatta förorter eller på lands- bygden. Därför kommer vi liberaler att fortsätta att jaga regeringen med förslag som gör Sverige mera mänskligt och som ger människor mera makt. (Applåder) 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 189530 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0949/#anf5