2348724 GM0949 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:49 Onsdagen den 3 februari 1998/99 49 1999-02-03 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om åtgärder för ökad tillväxt särskild debatt B7399412-5564-4724-86CE-94F87C4AF902 12 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! Hans Andersson frågade om vi inte tyckte att det var bra att man satt på möten. Jo, det är bra ibland, med några stycken. Men vi kan inte lösa arbetslösheten med sammanträden. Det är mycket bättre - ute i landet, i alla små kommuner runt om - om människor har jobb och inte sitter på sammanträden. Det är bra att man frågar företagare. Vi har redan gjort det för länge sedan. Liberala företagare har lämnat in en budkavle. Jag vet att näringsministern har fått den. Och då kommer svaren. Det handlar om sänkt skatt på arbete, och det handlar om att man vill ha ändrade regler för skattekontot så att man inte skall behöva betala in pengarna ett visst datum utan att veta om de kommer fram. Det handlar om att myndigheterna skall byta stil, att de skall sluta un- derteckna blanketterna med: Vid vite. Skriv i stället: Ring gärna och lycka till! Det är sådant det handlar om: konkreta saker, inte mera sammanträden. Vi fick höra en handlingsplan för tillväxt, och det kommer genast upp några frågor i huvudet. Budgetpolitiken ligger fast, heter det. Men vad säger era samarbetspartner om det? Vi har ju hört vad Hans Andersson säger. Och vad säger socialdemo- kraterna själva? A-kassan skall bli en omställningsförsäkring. Men det säger ju Vänsterpartiet nej till, och det har era kamrater röstat ned här i kammaren flera gånger. Hela Sverige skall leva. Men kan man avtala fram jobb? Nej, man kan inte det. Det måste växa fram underifrån. Man skall ha en skatteöverläggning. Javisst! Men Åsbrink begränsar ju den till 20 miljarder kronor - kanske - den här mandatperioden. Och Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till att begränsa marginal- skatterna och att stärka företagens växtkraft med sådana skatteförändringar, så det blir ju ingenting. Jag tror att det är ett grundläggande problem att regeringen samarbetar med sådana här nejpartier, som är emot allting. De är mot ekonomisk tillväxt, mot en rationell energipolitik och mot mera samarbete i Eu- ropa. De är mot gemensam valuta, mot försvarsin- dustriellt samarbete, mot lägre skatter på jobben och mot lägre skatter som får företag att stanna. De är mot budgetprocessen, mot pensionsöverenskommelsen, mot en oberoende riksbank - mot alltihop. Alla vet att det är mycket lättare att bordlägga en fråga och tillsätta en arbetsgrupp, och det är lättare att säga nej. Men det är bättre att säga ja. Vi lever i en global ekonomi, fru talman, och affä- rer av typen Volvo-Ford, som Hans Andersson ef- terlyste en reaktion på, är säkert naturliga för biltill- verkning på tröskeln till nästa århundrade, vad vet jag. Jag kan inte bygga bilar. Företagen blir mer och mer internationella. Men vi svenska politiker har ett ansvar att värna svenska intressen. Vi skall se till att människor som bor i Sverige kan lita på att välfärden fungerar, och då måste vi ha många nya företag. Vi måste också ha utländskt kapital som söker sig till Sverige för att produktionen är bra här. De utländska investeringar som kommer till Sve- rige nu är för det mesta inte av den typen. Man köper upp befintliga verksamheter, och det blir inte nya jobb. Egentligen är ju sådana här rationaliseringar bra. Då kan vi ju få samma produktion och ändå folk över som kan göra någonting annat. Problemet är att det där andra inte blir av. Det blir inte av så att det räcker. Folk blir bara över, och det kan inte vi accep- tera. Jag förstår verkligen den vrede som människor på t.ex. Ericsson i Norrköping känner. Vore det någon ordning i Sverige skulle deras situation nu handla om att klara av en omställning in i nya verksamheter som kan ge oss alla högre standard. Men vi vet ju att duk- tiga människors kraft kommer att förspillas och att skattepengar går åt till att betala passivt stöd till män- niskor som ingenting hellre vill än att försörja sig själva. Göran Persson snackade under valrörelsen om att det skulle bli så bra och att lillgrabben kunde få en ny cykel och mamma en ny vinterkappa. Jag kan säga att det handlar i stället om att mamma vill ha jobb, att mamma vill ha rättvis lön och att mamma själv vill kunna bestämma vad hon skall göra med den. Därför behöver vi jobb och tillväxt, både för kvinnor och män, överallt i Sverige, så att människor kan be- stämma mer själva. 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 189537 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0949/#anf12