<anforande>
<dok_hangar_id>2348719</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0944</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:44 Fredagen den 22 januari</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>44</dok_nummer>
<dok_datum>1999-01-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 43) Regionalpolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2D70DA8A-6095-4841-8EFA-9285681CDE4B</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>GUNILLA WAHLÉN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Målet för regionalpolitiken är att den
skall skapa förutsättningar för en uthållig ekonomisk
tillväxt, rättvisa och valmöjligheter, så att likvärdiga
levnadsvillkor och social välfärd skapas för medbor-
garna i hela riket.
I första hand måste den stora regionalpolitiken,
dvs. närings- och arbetsmarknadspolitik, utbildning,
forskning, kultur och andra infrastruktursatsningar
kännetecknas av ett helhetsperspektiv. I denna helhet
för att skapa en regional balans ingår även jämställd-
het, integration, miljö och decentralisering.
Nästan samtliga kommuner i Sverige utanför resi-
densorterna och populära förortskommuner förlorar
befolkning och därmed skattekraft. 210 av Sveriges
288 kommuner minskar i befolkningsmängd. Om
denna utveckling får fortsätta några år ytterligare
kommer de sociala, miljömässiga och samhällseko-
nomiska kostnaderna för folkomflyttningarna att bli
mycket stora och belasta samtliga medborgare på ett
negativt sätt. Vi får en hård geografisk segregering av
Sverige som knappast någon får glädje av. Landsbyg-
dens och glesbygdens problem skapar stora problem
även i storstäderna. Därför påverkar den lavinartade
folkomflyttningen även Carl Cederschiöld i Stock-
holm, Göran Johansson i Göteborg och Ilmar Reepalu
i Malmö. Svenska storstäder får en arbetssökande,
bostadslös och bidragsberoende underklass i segrege-
rade och nedslitna bostadsområden.
Alla, regering, riksdag, kommuner, statliga myn-
digheter, små och stora företag m.fl., har ett gemen-
samt ansvar att vända flyttlassen.
Herr talman! Jag tror inte att det är en självklarhet
för alla medborgare att någon form av regional balans
eller rättvis fördelning av våra gemensamma resurser
är något viktigt eller önskvärt.
Det finns en relativt utbredd uppfattning om att
stora delar av Sverige lever på bidrag från de produk-
tiva områdena i söder och från de större städerna.
Även om det sett i ett helhetsperspektiv inte är så i
verkligheten, visar det på nödvändigheten av att stän-
digt diskutera fördelarna med ett regionalt balanserat
Sverige kontra nackdelarna med att vi alla blir stor-
stads- och förortsbor i de stora metropolerna.
Den lilla inlandskommunen Sollefteå med 23 000
invånare producerar 15 % av all elenergi ur vatten-
kraft. Det är ett exempel på produktion för välfärd
som sprids i hela landet.
För Vänsterpartiet är fördelarna med ett regionalt
balanserat Sverige där statsbudgeten fördelas efter
varje regions speciella behov i sammanfattning föl-
jande:
· Vi tillgodoser starka demokratiska krav på att alla
regioner skall få en chans till en positiv utveck-
ling.
· Vi skapar en mångfald av levnads- och kultur-
mönster som berikar hela samhället.
· Vi tillvaratar så mycket som möjligt av allt sam-
hällskapital i landet.
· Vi minskar riskerna för en överexploaterad miljö
och gör det möjligt att bruka vår naturmiljö och
våra naturresurser på ett ekologiskt ansvarsfullt
sätt.
Livsmedelsproduktionen som näring behöver en
levande landsbygd för att småjordbrukare skall fort-
sätta att driva sin verksamhet. Jordbruket skapar un-
derlag för många små företag på landsorten och i
glesbygd.
Anledningen till nuvarande situation är, som all-
tid, bristen på arbete och bristande politisk styrning.
Hårda rationaliseringar och nedläggningar i den va-
ruproducerande industrin, främst inom basnäringarna,
samt neddragningar i den offentliga sektorn har drab-
bat de flesta mindre kommuner mycket hårt. Dess-
utom har vissa politiska förslag, t.ex. det kommunala
inkomst- och kostnadsutjämningssystemet, drabbat
samma kommuner med förödande kraft.
Herr talman! Regionalpolitik måste, som jag tidi-
gare har anfört, ses som en helhet. Staten måste ta ett
tydligare ansvar för en bättre regional balans. Nä-
ringsministern är väl medveten om dessa problem,
och han har tillsammans med statsrådet Mona Sahlin i
en debattartikel i Norra Västerbotten nyårsafton 1998
slagit fast att det behövs en kraftsamling och samar-
bete mellan en mängd aktörer. De hävdar, helt riktigt
enligt min mening, att Sverige skall byggas under-
ifrån. Men de hävdar redan i nästa mening att resur-
serna redan finns till förfogande. Ja, ännu ett tag finns
de mänskliga resurserna och viljan. Vad händer när
ungdomar fortsätter att flytta och fyrtiotalisterna blir
äldre och behöver samhällets tjänster?
Vi i Vänsterpartiet har en rad förslag på åtgärder
som snabbt bidrar till en bättre regional balans och
tillväxt i hela Sverige.
· Statliga verk och myndigheter måste konsekvent
fatta beslut om strukturförändringar som medver-
kar i stället för motverkar regional balans.
· Utred vilken statlig verksamhet och administra-
tion som absolut måste finnas kvar i Stockholm.
Gör en utflyttningsplan för resten.
· Utveckla, förstärk och upprusta möjligheterna till
tvärkommunikation på järnväg, vägar, båtar och
flyg. Det gynnar både företagen, handeln och
möjligheter för människor att komma till t.ex.
Gotland, Östersund, Storuman och Arvidsjaur.
Glöm inte att Norge, Finland och Ryssland ligger
närmast i Europa.
· Bygg ut etanoltillverkningen. Vi har råvaran i
skogen. Då kan vi sluta att importera. Sänk skat-
ten för etanolbränsle. För miljöns och jobbens
skull, lagstifta om att fordonsbränsle skall inne-
hålla 5-10 % etanol innan år 2004.
· Öka kompetensen inom alla nivåer. Ge universitet
och högskolor ansvar för regional utjämning inom
deras områden, genom att satsa betydligt mer på
distansutbildning i de små kommunerna. Yrkes-
högskolan, folkhögskolorna och folkbildningen i
övrigt har en avgörande betydelse för att lågutbil-
dade skall kunna möta framtidens krav på kom-
petens, arbete och ha möjlighet att välja var de
skall bo och leva.
· Beskatta skogshemman där de finns och inte där
ägaren är skriven. Vinst från vattenkraft och skog
skall tillfalla den kommun där produktionen sker.
· Posten bör utveckla lantbrevbärarservicen till-
sammans med kommuner och landsting. Kreativa
och nyskapande satsningar växer inte endast fram
ur företag som producerar varor.
Kultur skapar självkänsla och identitet och är en
naturlig mötesplats för människor från olika kulturer.
Musikens, teaterns, litteraturens, filmens, konstens
och dansens betydelse kan inte nog framhållas. En
mycket stor andel ungdomar är intresserade av kultur
och vill arbeta med kultur. För att motverka avflytt-
ning är det nödvändigt att möta de ungas intresse.
Många arbetstillfällen kan skapas, inte minst inom
musik-, underhållnings- och mediesektorn.
Flytta ut kulturen i landet och gör fler nationella
scener! Ett exempel som vore ett ypperligt tillskott
för att förbättra den regionala balansen är att göra
NMD och Norrdans i Härnösand till en nationell
institution.
</anforandetext>
<intressent_id>0814945477312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>189128</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0944/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
