2348718 GM0943 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:43 Torsdagen den 21 januari 1998/99 43 1999-01-21 00:00:00 (forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Demokratifrågor (forts.) F53F746B-6D3B-423C-8AD0-92E210BD2976 237 CARINA HÄGG (s) s Herr talman! Jag vill inleda med att ge en liten re- plik till det föregående inlägget som Ingemar Väner- löv höll här. Jag måste säga att jag blir oerhört glad att det var någon som tog upp den här frågan om öppna nämnder som jag har drivit hemma många gånger som kommunalpolitiker. Jag har däremot aldrig känt att jag har fått stöd från kd i den frågan, men jag har heller inte mycket att vara stolt över när det gäller andra partiföreträdare inklusive mina egna partikamrater. Det var därför väldigt roligt att det togs upp här. Men en sak som har dykt upp nu och som är extra oroande är att jag genom en person från Huddinge som jag träffade hörde en rapport om att där man ändå har lyckats öppna sammanträdena, där stänger man med hjälp av bl.a. kd. Jag hoppas därför att kd:s företrädare här hjälper till att ta upp detta med Hud- dingepolitikerna och sina partikamrater så att man låter de nämnder som ändå har varit öppna få förbli öppna. Sedan finns det ju väldigt mycket kvar att göra för att fortsätta driva frågan att nämnderna skall öpp- nas där man ännu inte har vågat sig på det. Vi känner ju alla till argumenten om stolar och lokaler. Denna fråga fastnar i hög grad i sådana frågor och i rädsla för att öppna. Men tack så hemskt mycket för att frågan togs upp! Men det var inte det jag skulle tala om i mitt anfö- rande. Jag har tillhört dem som har oroat sig för att flyttlassen rullar samtidigt som det finns redskap som vi inte använder oss av i dag för att hjälpa till att stoppa denna rullning. Om vi då lyfter blicken över Atlanten vet vi att det finns intressanta modeller att studera närmare där, i USA, men också på andra håll. Själv är jag mest nyfiken på den kanadensiska modellen. Där startade man 1984 i Québec en mot- svarighet till LO. Där hade man en s.k. solidaritets- fond, och liknande fonder har man sedan dess startat i flertalet av de kanadensiska delstaterna. Investerings- fonderna är skattemässigt gynnade pensionsfonder uppbackade av fackförbunden och i några fall av enskilda fackföreningar. Delstaterna samt regeringen ger en skattereduktion på 15 % vardera på insättning- ar upp till ca 25 000 svenska kronor per år. Jag tror inte att det behöver vara så att den här skattesubven- tionen är en förutsättning för att pröva någonting likadant i Sverige, men det kan ändå vara intressant att väga den här skattesubventionen mot regionalpo- litiska stöd och att kunna avväga lite här och se detta i sammanhanget. Insatserna samlas upp och investeras av en stab i den delstat där sparandet sker. Det finns alltså ett tydligt lokalt samband mellan pengar, engagemang och resultat. Vad jag har förstått förvaltar fonderna inte bara regionalt kapital utan kan också vara en förmedlande länk mellan de stora bankerna och in- vesteringarna i de små företagen. Jag vet att det också finns intressanta försök på den här sidan Atlanten på andra kontinenter. Sydafri- ka har t.ex. mycket intressanta exempel på det här området som vi också skulle kunna kika på. Själv har jag sedan länge försökt hävda olika sätt att arbeta med sambandet mellan pengar, etik, miljö och arbetstillfällen. Det har minst sagt varit trögt. Nu börjar det dock lossna i debatten, men besluten dröjer. Jag börjar bli lite otålig. Det är därför jag i dag tar tillfället i akt att lyfta fram frågan från den här talar- stolen. Samtidigt som vi brottas med arbetslösheten un- derlåter man att utnyttja möjligheten för människor att bry sig. Facken har t.ex. redskap i sin verktygslå- da. De har sina pengar men uppträder som lata kapi- talister i stället för att ta sitt ansvar på det här områ- det. Regeringen bör i sina samtal med arbetsmarkna- dens parter föra in också den här formen av framtids- diskussioner. Tillväxtdepartementet skulle vara ett utmärkt forum för att ta upp den här diskussionen och se vad man kan göra med de pengar som redan finns. Nu vet jag att TCO nyligen tog fram en rapport som visade just på det jag har hävdat här, dvs. möj- ligheten att låta fackliga strävanden och internationell solidaritet vägleda kapitalplaceringar. LO kikar på modellen i Kanada. Men ännu åter- står frågan om LO vill lämna rollen som lat kapitalist för att bli en maktspelare med värderingar på börsen men också se hur man skall kunna använda möjlig- heten man har i Kanada med lokala investeringsfon- der för att skapa jobb. LO och TCO skulle kunna använda sin ägarmakt som i det kanadensiska fallet för att rikta investering- arna till utvecklingsbranschen för att på så sätt skapa jobb i olika regioner och branscher. Det gäller också att uppbåda och samla det lokala engagemanget som ofta finns. Där brister det ibland därför att man inte hittar riskvilligt kapital. Sveriges löntagare är mycket rika. Värdet av lön- tagarnas pensionspengar är sammanlagt den ofattbara summan 1,2 biljoner kronor. Dessutom kommer pre- miereserven i det nya pensionssystemet att ge ytterli- gare 30 miljarder kronor per år. Sammantaget rör det sig om ganska mycket pengar. Och pengar ger makt, eller hur? Det handlar bara om hur man skall använda peng- arna, och om man skall använda dem. Löntagarmakt är för många ett fult ord, nästan lika fult som fonder. Diskussionen om löntagarfonderna är som alla känner till död och begraven. Ändå placeras en stor del av dessa 1,2 biljoner hopsparade löntagarpengar i just fonder som i sin tur handlar med aktier på börsen tillsammans med andra aktörer. Löntagarna är indirekt en av de största aktörerna på börsmarknaden. De är betydligt större än Wallen- berg och Investor med sina 73 miljarder kronor. Det är orimligt, för att inte säga oansvarigt, att facket inte använder denna ekonomiska maktposition för att bättre tillvarata löntagarnas intressen och för att ut- veckla näringslivet i Sverige. Både LO och TCO har nu börjat fundera i dessa banor. LO tänker exempelvis dra i gång ett interna- tionellt fackligt forum för att diskutera och analysera de maktmedel som löntagarna förfogar över. Man har också studerat löntagarägarmakt på plats i Kanada och USA. TCO har å sin sida fört en intensiv debatt i sina fackliga tidskrifter om etiska placeringar, dvs. lönta- garnas faktiska möjligheter att kunna ställa krav på vilka företag deras pengar skall placeras i och varför. Jag tycker att detta är ett bra och nödvändigt initiativ. Men det måste gå vidare och leda till konkreta för- slag. Det är viktigt att nu snabbt få i gång en debatt bland Sveriges löntagare och politiker inte minst med tanke på premiereservfondernas tillkommande kapi- tal. Hur skall vi kunna se till att det kapital som redan finns i Sverige och som håller på att byggas upp medverkar till att stoppa flyttlasspolitiken? Vi är vana att föra en diskussion om de traditio- nella glesbygdsområdena och att man flyttar därifrån till städerna. Men i dag ser vi det här problemet i varje län. Vi ser att man flyttar från landsbygden in till samhällena och från de små samhällena till stä- derna. Vi kan också möta samma diskussion i de regio- nala centralorterna. Jag besökte Växjö. Det är en stad som har en stor inflyttning från Kronobergs län i övrigt. Men även där var man väldigt bekymrad över att man tappar den välutbildade ungdomen till ändå större städer. Den här frågan är inte bara ett glesbygdsproblem av de traditionella måtten. Det här är en fråga som i dag berör hela landet. Därför tycker jag att man måste titta på de möjligheter som man har och som står till buds. Jag tycker att det är dags att Sveriges löntagare märker av och tar ansvar för den ekonomiska makt de faktiskt har. Man måste också från politikernas sida ta upp diskussionen och se om det finns något sätt på vilket vi politiker kan hjälpa till. Jag stannar där eftersom min talartid är slut. Sverige och EU 0600928907216 N 2010-01-01 00:00:00 188946 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0943/#anf237