2348718 GM0943 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:43 Torsdagen den 21 januari 1998/99 43 1999-01-21 00:00:00 (forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Demokratifrågor (forts.) C0595E3F-4039-496E-BBC5-A20D5C430771 236 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) kd Herr talman! Vi närmar oss slutet på demokratiav- snittet, och många intressanta anföranden har hållits. En del har varit allmänna och övergripande, ja, nästan av filosofisk karaktär, men inte desto mindre viktiga för det. Själv kommer jag att hålla mig till ett smalare område som har med lokal demokratiutveckling att göra. Vi har all anledning att vara stolta över vår svens- ka demokratiska modell som vuxit fram och utveck- lats under detta sekel. Men vår demokrati får aldrig tas för given, och där sällar jag mig till tidigare talare som menar att den ständigt måste försvaras, vitalise- ras och vidareutvecklas. De senaste valens sjunkande valdeltagande visar att detta är något vi måste ta på allvar och att nytänkande krävs. Detta gäller inte minst de lokala sammanhangen. Mot den bakgrunden, herr talman, var det spän- nande signaler demokratiminister Britta Lejon sände ut när hon i höstas förde fram tanken på att kommu- ninnevånare skulle kunna skriva motioner till kom- munfullmäktige. Ett annat sätt att öka invånarnas engagemang i kommunpolitiken kan vara att göra det enklare att få till stånd kommunala folkomröstningar. Ytterligare ett sätt att få folk intresserade av politiken i den egna kommunen kan vara att ha nämndernas sammanträden öppna för allmänheten. Vid detta, herr talman, vill jag uppehålla mig en liten stund. Redan i dag är det möjligt för en kommun att ha öppna nämndsammanträden. Kommunallagen ändra- des 1994 på så sätt att kommunfullmäktige får medge att en nämnds sammanträden helt eller delvis är of- fentliga. Dock skall ärenden som avser myndighets- utövning eller som innehåller sekretessbelagda upp- gifter alltid hållas inom stängda dörrar. Länge har medborgarnas möjligheter till insyn i politiska beslutsförsamlingar inskränkt sig till de för allmänheten öppna kommunfullmäktigesammanträ- dena. Den kommunpolitiska verksamheten har under senare år dock förändrats på så sätt att ärendena på kommunfullmäktiges bord har minskat i antal. Detta har lett till att det ej är ovanligt att fullmäktiges sam- manträden ställs in. T.ex. ställdes i min hemkommun, Vänersborg, två av fyra sammanträden in under hös- ten 1997 på grund av för få ärenden, vilket givetvis drastiskt minskar insynen för Vänersborgarna. Dylika företeelser bidrar knappast till att främja intresset för kommunpolitiken. Eftersom insyn och öppenhet i en kommun är viktiga demokratifrågor måste strävan vara att stän- digt försöka utveckla den lokala demokratin, vilket jag nämnde i början av mitt anförande. Att endast närvara vid ett ärendes hantering i kommunfullmäkti- ge ger en begränsad insyn eftersom det mesta som sker där är tämligen förutsägbart då fullmäktiges uppgift i stort går ut på att konfirmera det som beslu- tats i de slutna nämnderna. Insynen blir dock en an- nan om den intresserade haft möjlighet att i fack- nämnden från början följa samma ärende. Då kan han eller hon se hur politiska ställningstaganden växer fram, vilket är oerhört värdefullt när det gäller förstå- elsen för de förtroendevaldas situation och politikens villkor. En intresserad person som bevistar ett offentligt nämndsammanträde har varken yttrande- eller för- slagsrätt. Därför hör jag ibland invändningen att en dylik s.k. åskådardemokrati är tämligen värdelös. Men så är det naturligtvis inte. Den som är närvaran- de vid ett sammanträde, låt vara endast som åhörare, har naturligtvis en helt annan möjlighet att efteråt starta debatt och skapa opinion runt något som fram- kom vid sammanträdet än vad den har som endast haft tillgång till summariska sammanträdesprotokoll. En annan invändning är att ledamöternas över- läggningar kommer att flytta till andra, slutna rum. Men detta är ju i och för sig inget nytt. Så är det ju delvis redan i dag. Före ett sammanträde är det van- ligt att den styrande majoriteten och oppositionen träffas var för sig. I nr 14 av tidningen Kommun Aktuellt redovisa- des våren 1996 en undersökning om hur kommunerna ställde sig till möjligheten att ha öppna nämndsam- manträden. Alla 288 kommunerna besvarade en en- kät, och av svaren framgick att då, under våren 1996, hade fullmäktige hunnit fatta beslut i 61 kommuner. 31 av dessa sade ja till offentliga nämndsammanträ- den, i regel som försöksverksamhet, medan 30 sade nej. I ytterligare 55 kommuner var frågan på väg till kommunfullmäktige. Denna undersökning har ej senare följts upp, men enligt uppgift från tidningen planeras en uppföljning under våren. Även om det ej går att dra några långtgående slut- satser av denna tidiga undersökning är det ändå all- varligt att av de kommuner som t.o.m. våren 1996 fattat beslut var hälften negativa till den möjlighet till utveckling av den lokala demokratin som öppna nämndsammanträden kan innebära. Det är önskvärt att utvecklingen av den kommunala demokratin går framåt i hela landet och inte bara i en del framsynta kommuner. Möjligheten till offentliga nämndsammanträden har nu funnits i snart fem år. Därför förutsätter jag att demokratiministern givit den pågående demokratiut- redningen direktiv att utvärdera vad de kommuner kommit fram till som vågade försöket. Kanske kan en dylik utredning resultera i en tidsbegränsad försöks- verksamhet över hela landet, eller kanske kan den visa hur vi på annat sätt bör gå till väga för att öka medborgarnas möjligheter till delaktighet och enga- gemang. Jag inser att offentliga nämndsammanträden ej är något universalmedel som automatiskt leder till större kommunpolitiskt intresse, men det är ett litet steg bland andra i strävan att åstadkomma ökad öppenhet och insyn. Och just detta, herr talman, att åstadkom- ma ökad öppenhet och insyn är ett måste om det för- troende för oss politiker och vår verksamhet som tyvärr undan för undan naggats i kanten skall kunna återupprättas. Lyckas vi ej med detta hotas på sikt vårt samhälles demokratiska grundvalar. 0548843588006 N 2010-01-01 00:00:00 188945 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0943/#anf236