2348718 GM0943 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:43 Torsdagen den 21 januari 1998/99 43 1999-01-21 00:00:00 (forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Demokratifrågor (forts.) EC549CBB-8906-4BE2-B8F4-A87B10C57F82 224 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Herr talman! Jag vill påstå att begreppen demo- krati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, och det som de orden står för, är inbakade och integrerade i varandra. Ett land eller en institution kan inte påstå att det råder demokrati om det inte också finns mänskli- ga rättigheter och jämställdhet. Begreppen hänger ihop och är beroende av varandra för att i praktiken kunna fungera fullt ut. Det har tagit generationer och människoliv att omsätta dem i praktiken och ge dem det innehåll och den innebörd som de har i dag. Men varje ny på arenan aktiv generation måste kämpa för och bevaka att de inte rivs ned eller förlo- rar sin innebörd. Vad skulle vi i så fall få i deras stäl- le? För att få svar på den frågan behöver vi inte gå så långt ut i världen. Jag behöver bara nämna sådana namn som Saddam Hussein eller Slobodan Milosevic och ta upp deras handlande för att peka på vad bristen på demokrati, och därmed bristen på mänskliga rät- tigheter och jämställdhet, åstadkommit. Herr talman! I det sammanhanget kan jag inte undgå att nämna de senaste dagarnas massdödande av civilbefolkningen i Kosovo. Och nämner jag det kan jag inte låta bli att nämna massdödandet av civila sommaren 1995 i Srebrenica och Zepa i Bosnien, ett massdödande som lämnade många barn föräldra- eller faderlösa. Jag har mött många av dessa barn, liksom också barn som kommit till genom systematiska våldtäkter. Det handlar om grova brott mot mänskliga rättig- heter och jämställdhet när systematiska våldtäkter mot kvinnor och barn ingår i krigföringen. Enligt deklarationen om mänskliga rättigheter klassas just systematiska våldtäkter i krig som ett brott mot mänskliga rättigheter. Vi som har de demokratiska möjligheterna måste protestera så det hörs. Vi måste protestera mot dessa brott. Men jag har inte hört eller sett att den svenska regeringen i exempelvis FN- sammanhang har protesterat särskilt högljutt mot de här brotten, dvs. övergreppen mot de mänskliga rät- tigheterna i det här sammanhanget. Herr talman! Då andra världskriget slutade sade man: Aldrig mer får något sådant hända i Europa. Då menade man den etniska rensningen av judar, zigena- re och andra grupper av människor. Likväl lät man det ske igen. Den här gången var det framför allt muslimer på Balkan som rensades bort. Och de rensas fortfarande bort - mitt i Europa framför västvärldens ögon. Framför allt är det barnen som far oerhört illa på Balkan, och det är ju de som skall föra utvecklingen och framtiden vidare. Det är de som skall skapa sam- förstånd, samarbete och samverkan med våra barn och barnbarn för en framtid för fred i Europa. Genom att bara stå och titta på, som människorna där tycker att vi gör, skapar vi bitterhet, vrede, ilska och oförstå- else i stället för gemenskap och, i mötet med barnen och de som har ansvaret för dem, en bro av försoning, förståelse och hopp. Här hör det till våra demokratis- ka förpliktelser att agera, herr talman. Kriget i Kosovo måste få ett slut. Det måste stop- pas, både för människornas på Balkan skull och för världsfredens och demokratins skull. Fredsförhand- larna måste kunna ta sig samman och sätta Slobodan Milosevic på plats. Det är fullt tillräckligt med antalet misslyckade förhandlingar med den mannen. Det räcker nu med de illdåd han står bakom och har iscensatt. Frågade vi människorna som är utsatta så skulle vi få det svaret. Men de har ingen chans att göra sina röster hörda med den brist på demokrati och mänskliga rättigheter som råder där. Det är därför vår gemensamma mänskliga skyl- dighet att så fort som möjligt se till att de människor som berörs av illdåden, dvs. civilbefolkningen, får en människovärdig tillvaro och att de får sina hem och sitt land tillbaka. Herr talman! Så vill jag säga några ord om situa- tionen i Sverige och konsekvenserna för mänskliga rättigheter av demokratiskt fattade beslut i vårt land. Det är bra att vi har fått den nya lagen om prosti- tution. Men för att denna lag skall få den positiva effekt som många av oss önskar måste den kombine- ras med behandling, stöd och sociala anpassningspro- gram för de flickor och kvinnor som ägnar sig åt prostitution. Det här poängteras nu från många håll, och det har sedan länge ingått i kristdemokraternas kravlista. Det handlar om människovärde, som också ingår i demokratibegreppets innersta kärna. En annan form av prostitution som vi också måste ta tag i är det som jag och många med mig kallar slavhandel. Ett stort antal kvinnor kommer till Sveri- ge varje år genom s.k. kontaktförmedling. Många stannar i Sverige mer än två år, dvs. den tidsrymd som utlänningslagen fastställt skall gälla för att en person skall anses vara stadigvarande bosatt i landet. Men många sänds också före den tidens utgång till- baka till sina hemländer och till ett liv i förnedring och misär. Ur jämställdhetens och de mänskliga rättigheter- nas synpunkt måste det gå att få ett slut på den här verksamheten. Den förnedrande kontaktförmedlingen med utländska kvinnor måste upphöra. Kopplerila- gens bestämmelser måste kunna prövas när det gäller verksamheter med kontaktannonser och annan s.k. kontaktverksamhet. Utlänningslagens s.k. tvåårsregel kan inte och får inte tillämpas automatiskt. Också detta handlar om människovärdet och om demokra- tins innersta kärna. Herr talman! Sverige är världens mest jämställda land, sägs det. Men hur är det egentligen i verklighe- ten? Här i kammaren i dag har det talats om, och givits en hel del exempel på, hur det är. Så jag tänker inte orda så mycket om det. Men jag vill ändå säga att enligt Kvinnomaktsutredningen skulle det ta minst 100 år, kanske 150 år, innan vi har en arbetsmarknad utan könssegregering om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt. Det tycker jag är mycket allvarligt i en demokrati, herr talman. Jag anser att det är en demokratisk och mänsklig rättighet att även på arbetsmarknaden behandlas jäm- ställt. Därför anser jag att Jämställdhetsombudsman- nen måste ges resurser och befogenheter att verka för att den osakliga löneskillnaden mellan kvinnor och män försvinner och för att ledande positioner inom näringsliv, offentlig sektor och samhället i övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma villkor som för män. Men, herr talman, demokrati, mänskliga rättighe- ter och jämställdhet skall inte bara vara förbehållet privilegierade grupper utan också gälla dem som är sjuka och svaga och som inte har så starka röster att de kräva sin rätt. Man kan verkligen undra om det är demokrati när man på olika nivåer inom vård och omsorg så helt har tagit bort de äldres demokratiska och mänskliga rät- tigheter att få bestämma över sig själva. Man kan undra om det är demokrati när det exempelvis inte finns plats eller personal utan de får ligga i korridorer och sidoutrymmen, när de utan information och med- givande bara flyttas från en avdelning till en annan eller från ett sjukhus till ett annat. Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att framhålla människans vär- dighet och okränkbarhet i livets olika skiften. Kanske är det så, herr talman, att den perfekta demokratin inte finns, dvs. den demokrati där också mänskliga rättigheter och jämställdhet ingår fullt ut. Men vi får aldrig ge upp. Vi måste fortsätta vår strä- van mot att uppnå full demokrati. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 188933 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0943/#anf224