2348717 GM0942 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:42 Onsdagen den 20 januari 1998/99 42 1999-01-20 00:00:00 (forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Välfärdsfrågor E7CDD37F-AD3A-474D-B170-0010EB2A9EB6 97 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Låt mig säga det så är det sagt: Till- växt och ökad sysselsättning är förutsättningen och grunden för välfärd. Men dra inga enkla växlar på tidsserier med tillväxtstatistik, Bo Lundgren. Kasino- ekonomi, efter en avreglering som ni gillade, bidrog till mycket elände. En underfinansierad skattereform bidrog till ytterligare elände. Vi har en konservativ svensk näringsstruktur, för lite nyföretagande, för lite entreprenörsskap och för lite kreativt företagande i tillväxtbranscher, javisst. Men den största delen av problemet är faktiskt demografi. Antalet åldringar i Sverige under den period som Bo Lundgren jämför med är väsentligt högre än omvärldens. Men det hindrar inte att vi har stora problem. Och det hindrar inte, fru talman, att vi har väldiga problem med vår välfärd. De flesta har talat här om välfärd som välstånd, som Bo Lundgren gjorde, eller välfärd som trygghet i vårdsystemet, och det är vik- tigt. Vi har haft mycket kritik av hur situationen ser ut, och vi har varit rädda för vart nedskärningarna har lett oss. Men jag vill också betona andra saker. Jag tror att man kan ha välfärd i ett samhälle på olika BNP- nivåer. Jag tror att välfärd innehåller en viktig kom- ponent av delaktighet, t.ex. när det gäller arbete. Hur är det i dag med massarbetslösheten och med margi- nalisering av invandrargruppen? Pratar man välfärd där? Ofärd var ordet, skulle jag säga! Man kan se detta socialt. Någon nämnde hur många som inte är med i vårt socialförsäkringssystem beroende på att de inte är med i arbetslivet. Vi har en gemensam jätteproblematik där, men vi åtgärdar inte den genom att avveckla socialförsäkringssystemet. Jag är oerhört glad över socialministerns budskap mot slutet av anförandet om att vägen går i att utveckla dessa system och att minska klassamhället. Den pro- duktiva rättvisan leder framåt. Boendet ökar segregationen. Det är ytterligare så- dana välfärdsförluster som vi lider av och som jag personligen verkligen känner av: Jag bor i ett sämre land, även om faktiskt BNP har ökat under den sista tioårsperioden. Detta gäller jämlikhet när det gäller lön, makt, re- surser och fritid - klassaspekten är fortfarande så tydlig. Men detta gäller också mänskliga rättigheter. Människor utsätts för våld, sexualiserat våld, därför att de är kvinnor i första hand. Homosexuella utsätts för våld. Människor som har en annan bakgrund, som invandrare, utsätts för våld. Kvinnor lönediskrimine- ras. Funktionshindrade lönediskrimineras. Nu sätts en serie av lagstiftningar i verket för att förhindra att olika grupper i vårt land diskrimineras - på den fria marknaden, Bo Lundgren. Och när vi då tar upp och skärper frågor om sexuella trakasserier och när vi skärper jämställdhetslagen för att förhindra att kvin- nor skall diskrimineras tycker jag alltid att det är ett enastående motstånd från de fria marknadskrafternas försvarare här i kammaren, där jag tycker moderater- na går i spetsen. Frihet - ja! Makt - ja! Jag vill kalla kombinatio- nen av makt, frihet, rättvisa och icke-diskriminering som jag och Vänsterpartiet vill stå för för jämlikhet. Jag vill för dagen lyfta fram frågan om kön. Vi brukar för det mest lyfta fram frågan om klass. Skär jag med klassens kniv när det gäller löner, förmögen- heter, utbildningsnivå, arbetsmiljö och boende finner jag att den kniven fungerar. Skär jag klassmässigt får jag fram stora sociala skillnader. Det är likadant om jag tar könskniven och skär genom vårt samhälle strukturellt och tittar på lön, förmögenhet, pension, arbetsskador, anställningsav- tal, obetalt arbete, deltider som är ofrivilliga, sexuella trakasserier, ohälsa, hur handikappade får sina resur- ser tilldelade, resursfördelningen i stort, kvinnliga och manliga idrotter och för att inte tala om makten i näringslivet. Hur många vd:ar är kvinnor? Vem tar det sociala ansvaret? Vem tar hand om gubbarna, barnen och de äldre? Vem får alltid stiga tillbaka när de riktigt viktiga frågorna i samhället lyfts? Hur är det med krig? Det är mest män. Hur är det med våldtäkter? Det är mest män. Hur är det med våldet? Det är mest män. Kvinnor exploateras i sexindustrin. Kvinnor ex- ploateras i pornografin, som jag tycker att jag får på mig dagligen från TV, veckotidningar och t.o.m. flicktidningar. Detta är för mig stora välfärdsfrågor. Jag vill verkligen som vänsterperson säga att jag har ett ideologiskt motstånd mot vad de fria marknads- krafterna har försett oss med. Vilken välfärdsförlust vi har drabbats av när alltför mycket har blivit mark- nad. Den är anonym, och där köper var och en vad han kan eller vill. Det drabbar hårt klassmässigt. Men det drabbar också väldigt hårt ur könssynpunkt. Jag hatar klassamhället. Jag vill ha mer demokra- tiskt inflytande när det gäller att fördela makt, resur- ser, pengar och trygghet. Därför är jag socialist. Men jag hatar också det patriarkala maktsystem som vi lever under och som leder till de effekter jag nämnde. Könskniven är så precis när den skär i orättvisorna. Därför är jag feminist. Jag läste i Aftonbladet häromdagen hur två mode- rater - Sten Tolgfors och Per Bill, som kommer upp i debatten här senare - ondgjorde sig över Margareta Winberg som de tyckte var den som bidrog till den polarisering som finns mellan könen. Ha, ha! Tror ni att det är Margareta Winberg som bidrar till det? Det är helt andra mekanismer som bygger på makt, över- och underordning och kommersiellt utnyttjande av egenskaper som hänger ihop med de socialt konstrue- rade könen. Ni säger i er artikel att varken män eller kvinnor är offer för sina gener. Nej, men för den socialt kon- struerade egenskap som kallas för kön. Lika lite som moderater förstår vad klass innebär ur social syn- punkt lika lite har ni förstått vad kön innebär. Därför är ni blinda när det gäller den källan till ofärd i vårt samhälle och den källan för ökade klyftor. Det här är dokumenterat. SCB har en utmärkt sammanställning som heter På tal om kvinnor och män. Där finns det oerhört mycket ledsamma saker att läsa om för oss som är intresserade av jämlikhet, jämställdhet och rättvisa. Kvinnors och mäns löner kom häromdagen från Arbetslivsinstitutet och Statis- tiska Centralbyrån. Den visar att vi har backat lite sedan 1992 när det gäller att eliminera lönediskrimi- nering. Kvinnors lön är 83 % i förhållande till männens. Räknar jag bort ålder, utbildning och yrkestillhörighet återstår det fortfarande 7 %, eller 7 cm som jag bru- kar säga. Det är något slags snopptillägg som till- kommer det manliga könet. Lönediskriminering är enligt min uppfattning ett brott mot mänskliga rättig- heter. Vi har anslutit oss till konventioner som förbjuder detta. Vi har anslutit oss till EU-direktiv som förbju- der detta. Vi har en egen lagstiftning som förbjuder detta. Ändå säger man - och det säger även regering- en, Lars Engqvist - att det är avtalsparterna som får sköta det. Marknaden är för hård för att avtalsparterna skall kunna lösa detta. Vi måste ha skarpare politiska in- strument som tillåter de demokratiska institutionerna att upprätthålla lönejämlikhet mellan könen och för- bjuda diskriminering. Jag hoppas på ytterligare posi- tiva besked. Det finns ett litet tilläggsdirektiv. Men det går alls icke så långt som nödvändigt är. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 188536 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0942/#anf97