<anforande>
<dok_hangar_id>2348717</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:42 Onsdagen den 20 januari</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>1999-01-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Välfärdsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AA86E4C9-EEF2-45F4-BF85-EDA92B8E4903</anforande_id>
<anforande_nummer>84</anforande_nummer>
<talare>ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tackar socialministern för att so-
cialministern tar tag i handläggningen just vad gäller
funktionshindrade barn och föräldrars väntetider. Jag
tog inte upp drastiska siffror på tre år och föräldrar
som t.o.m. har tröttnat. Men det är bra att socialmi-
nistern tar tag i det.
Däremot vill jag fråga varför socialministern är så
kritisk till samhällslösningar som ger pengar tillbaka.
Om vi tittar på vården på lika villkor är frågan: Var-
för skall vi inte använda våra samhällsresurser så
effektivt och positivt som möjligt?
Jag satt med i den utredning som Kommunför-
bundet var klar med 1996, Framtidens närvård. Vi
talade t.ex. mycket om helhet och FINSAM-pengar.
Varför skall vi inte kunna ha kvar det systemet? Är
det revirgränser som skall behållas? Eller vad handlar
det om?
</anforandetext>
<intressent_id>0191823608408</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>188523</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0942/#anf84</protokoll_url_www>
</anforande>
