2348717 GM0942 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:42 Onsdagen den 20 januari 1998/99 42 1999-01-20 00:00:00 (forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Välfärdsfrågor 09439E91-ACF2-4951-9B0C-988EA6286C10 58 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! Rubriken på den här debatten är väl- färdspolitik. Jag tycker att det alltför ofta bara blir en sorts materialistisk diskussion om bidrag och den offentliga sektorns storlek. För mig handlar välfärden så otroligt mycket om att människor skall kunna bestämma själva. Man skall ha makt över sin egen vardag och kunna bestämma över sitt eget liv. Då blir ju den viktigaste välfärds- frågan att ha jobb och egna pengar. Pengar kan också betraktas som något materiellt, men det handlar fram- för allt om att kunna vara den som styr och ställer i sitt eget liv. Det handlar om att man inte skall vara beroende av någon överhets beslut. Vår liberala vision om jobb handlar just om indi- videns frihet och individens makt över sin egen tillva- ro. För att den här friheten och makten över den egna tillvaron inte bara skall bli någonting krasst, som vi alltid anklagas för, och bara gälla de friska och starka krävs det, för att många människor skall få del av detta, gemensamt betalda insatser för att kunna skapa frihet. Friheten för en handikappad ungdom kan ju just vara att få en personlig assistent. För att en handikap- pad ung människa skall kunna gå på bio, kunna gå till jobbet och kunna träffa kompisar som alla andra krävs det en personlig assistent. För att friheten och makten över vardagen skall kunna gälla för en lågutbildad, invandrad kvinna som vill kunna ge sina barn en bättre framtid än vad hon själv har kunnat skapa sig handlar det om att det finns en skola - och kanske t.o.m. att hon får välja skola för sina barn - som kan ge den bästa utbildningen med läxstöd, satsning på svenska och bra utbildning i baskunskaper och att hennes barn får gå i förskolan. För den arbetslösa småbarnsmamman kan ju fri- heten och makten handla om att hon har barntillsyn för barnen och att barnen får gå i en bra pedagogisk förskola. Om hon är utan jobb får barnen inte gå i förskolan, och om barnen inte går i förskolan får hon inget jobb. För en äldre människa kan frihet och makt handla om att färdtjänsten skall komma på utsatt tid så att man själv kan passa den läkartid man har fått. Frihet och makt kan handla om att både gamla människor och deras anhöriga kan sova gott i vetskap om att hemvården faktiskt kommer på morgonen. Frihet och makt kräver därför välfärdstjänster. Vi i Folkpartiet vill självfallet att detta skall bli bättre. Det kräver fler skattebetalare och det kräver att kom- mun, landsting och stat, som har ansvar för detta, väljer att jobba med de riktigt viktiga sakerna - att man gör saker rätt och att man gör rätt saker. Socialdemokraterna valde att ägna den mesta de- len av valrörelsens diskussion om de här frågorna åt att tala om mer statsbidrag. Vi stöder dessa extra pengar på grund av det som jag nämnde tidigare, nämligen att det fattas skattebetalare och att man inte alltid gör de rätta sakerna. Både vi och människor runtomkring oss ser att mer statsbidrag inte räcker. Det krävs mycket mer. För att de människor som för sin frihet och makt i vardagen ytterst är beroende av de offentligt betalda välfärdstjänsterna, t.ex. förtidspensionärer, vårdbehö- vande i alla åldrar, gamla människor och handikappa- de, säkert och tryggt skall veta att vi har råd med detta, att detta är något som finns för dem och att de inte behöver oroa sig för detta, behöver vi en stark ekonomi. Men vi behöver också en stark vilja. Bengt Westerberg talade om att det behövs starka nypor i den ekonomiska politiken för att kunna för- svara mjuka värden. Det kan också uttryckas så att för att kunna sköta välfärden måste vi vårda de väl- ståndsbildande krafterna. Jag upprörs mycket över att människor är fattiga. Jag upprörs nästan ännu mer över att människor som är fattiga också sitter fast i fattigdomsfällor och av system som vi har byggt upp hindras att ta sig ur sin fattigdom. Det gör mig nästan ingenting att folk är rika, men det gör mig oerhört mycket att folk är fatti- ga och sitter fast i fattigdomsfällor. Jag vill bo i ett land där människor kan bestämma själva, där männi- skor så långt det är möjligt får samma förutsättningar men där de faktiskt får möjlighet att välja att använda det på olika sätt och får göra olika saker. Då måste vi framför allt få ett öppet Sverige, ett Sverige där vi öppnar den nya arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden är ogästvänlig mot människor. Ungdomar, invandra- re, människor med utländsk bakgrund sedan många generationer ibland, och lågutbildade släpps inte in. Det utanförskapet ombildas till vanmakt. Fru talman! Den andra sidan av det här utanför- skapet är att vi får färre skattebetalare och att de som är skattebetalare får mer att betala. Arbete har blivit så dyrt att vi inte har råd att använda varandra. Vi människor har gjort oss själva för dyra för varandra. Människan skall ju skapa system till sin hjälp, system som skall vara redskap. Nu har systemen i stället blivit människans fiender. De har blivit hinder. Då skall vi ändra på systemen. Systemen är till för män- niskorna, inte tvärtom. Därför tycker jag att det är otroligt viktigt att vi sänker skatten på arbete, att vi reformerar arbetsmarknaden så att vi kan släppa in de utestängda. Fru talman! Jag har just kommit tillbaka från en föräldraledighet. Det är underbart att få tillbringa en tid, med ekonomin nästan opåverkad, med att enbart vara mamma. Samtidigt har min mellandotter haft sin pedagogiska förskola som hon älskar, och min son har kunnat delta i verksamheten på fritis, som hela tiden följer upp och arbetar i samklang med skolar- betet. Varför kunde det här ske? Jo, därför att jag hade ett jobb innan att vara ledig ifrån. Därför får mina barn den förutsättningen. Det är en skarp kon- trast att se det moderna klassamhället. Där skiljer man inte på arbetare och kapitalägare eller arbetare och tjänstemän, utan där skiljer man på arbetare och arbetslösa. Arbetslöshetens utanförskap förs vidare till barnen. Samtidigt som jag har kunnat glädjas åt mina barns situation har jag känt skammen att andra barn inte får vara med när fritis åker på utflykt och tittar på det man har talat om på lektionen. Jag kan känna vreden över att andra barn inte får den skolför- beredelse och den pedagogik som mina barn får där- för att deras föräldrar inte platsar på arbetsmarkna- den. Rubriken på den här debatten är Välfärdsfrågor. Det handlar om så otroligt mycket mer än om pengar, bidrag och offentlig sektor. Det handlar om att låta folk få bestämma över sitt eget liv, att göra makt över vardagen till någonting vardagligt och inte särskilt märkvärdigt. Det handlar om att jobb och egen för- sörjning, inte minst för kvinnor, skall bli någonting självklart. Fru talman! Man pratar om ekonomiskt oberoen- de. Det intressanta är att det betyder två helt olika saker beroende på om det är män eller kvinnor. Eko- nomiskt oberoende män är oberoende av arbete. Eko- nomiskt oberoende kvinnor är sådana som inte är beroende av en man utan kan klara sig själva. Jag blev ganska illa berörd när jag i morse blev påmind om att när Göran Persson talar om välfärd talar han om den i termer av att lillgrabben kan få en ny cykel och mamman kan få en ny vinterkappa. Jag kan tala om att mamman vill ha ett jobb, en rättvis lön och bestämma själv vad hon skall köpa för sina peng- ar. Vi behöver inte mer av överhet, omhändertagande, projekt och klienttänkande. Vad vi behöver mer av är rivna hinder, tilltro och fler möjligheter. Då får vi ett samhälle med välfärd. 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 188497 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0942/#anf58