2348716 GM0941 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:41 Tisdagen den 19 januari 1998/99 41 1999-01-19 00:00:00 Svar på interpellation 1998/99:50 om mil- jökrav vid upphandling interpellationsdebatt A86F6C5C-6407-41FC-BAD1-3F88F85BE53A 3 CARINA HÄGG (s) s Fru talman! Jag tycker att detta är en mycket vik- tig interpellation. Generellt är det så att upphandling- en och de möjligheter som man har att påverka mil- jön, etiken och utvecklingen på många olika områden genom handeln ofta kommer till korta. Men däremot när det gäller MAI blommade denna diskussion upp till fullo, och jag tycker att det var mycket positivt. Det har gjort att väldigt många både ute i samhället och bland oss politiker har fått anledning att fundera lite extra på vad detta med upphandling och handel över huvud taget har för betydelse politiskt. Vi har rättvisemärkning. T.ex. frågan om bananer, som nu behandlas av WTO, handlar inte om att ta hänsyn till miljön utan om mycket starka ekonomiska intressen som man vet att man kan uppbringa ett intresse för. Men det är mycket svårare att koppla ihop den med miljöfrågorna. EG-direktivet om offentlig upphandling innehåller inga uttryckliga bestämmelser om möjligheten att ställa miljökrav. Däremot innehåller direktivet regler om kvantitativa urval av leverantörerna och om hur prövning av anbuden skall ske. Denna prövningsdel är mycket noga angiven. Inom ramen för dessa bestämmelser finns det, som finansminister Erik Åsbrink här också har gett uttryck för, utrymme att ställa och ta hänsyn till mil- jökrav. Direktiven i sin tur är baserade på Romför- draget. En upphandlande enhet som avser att ställa miljökrav måste i dag välja det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till samtli- ga omständigheter. Det är alltså svårt att låta miljökraven här på något sätt väga över. I lagen SFS 1992:1528 räknas också miljöpåverkan upp som en sådan omständighet, men inte som en avgörande. De miljökrav som ställs måste vara så precisa att en jämförande utvärdering kan göras mellan de olika leverantörerna. I EU finns rådets förordning (EEG) nr 880/92 om ett gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärken som är frivilliga för producenterna och som fastställs genom en livscykelanalys. Rådet har även en förordning om en frivillig miljöstyrnings- och miljörevisionsförordning. Denna inriktning är däremot inte förankrad i internationella handelsavtal. Här vill jag gärna fråga Erik Åsbrink om man kom- mer att verka för det här pågående arbetet för att få en större harmonisering mellan EG:s direktiv och inter- nationella handelsavtal. Då menar jag självfallet en harmonisering med inriktningen att man jobbar för att ha större möjligheter att låta miljöhänsyn komma till uttryck. Många gånger är det här motsägelsefullt för dem som skall hantera dessa frågor. Det skapar en osäker- het och försvårar i dag tillämpningen av miljökrav vid upphandling. Jag har stor förståelse för de kommuner som tycker att det här är för komplicerat. Allesam- mans tycker vi ju att detta är oerhört komplicerat. Är man då fritidspolitiker med små möjligheter att sätta sig in i dessa saker är det svårt att vara pådrivande och att fördjupa sig i de här väldigt komplicerade regelverken. Då det finns ett nationellt intresse borde det också framdeles, lättare än i dag, vid offentlig upphandling i kommuner, landsting och stat kunna ställas krav, t.ex. på elkraftens ursprung. Den offentliga sektorn svarar för en betydande del av den svenska ekonomin. Ge- nom en tydlig upphandlingsstrategi generellt, alltså i kommuner, landsting och stat, kan vi vara vägledande för det privata näringslivet och ha stora möjligheter att påverka marknaden. Erik Åsbrink, hur blir det alltså med harmonise- ringen med de internationella handelsavtalen? 0600928907216 N 2010-01-01 00:00:00 188341 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0941/#anf3