<anforande>
<dok_hangar_id>2348716</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:41 Tisdagen den 19 januari</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>1999-01-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1998/99:80 om kul- turmoms för nöjesparker</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>183657D2-6434-40D4-A31F-35AFB19D5236</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>Finansminister Erik Åsbrink (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Siw Wittgren-Ahl har frågat om jag
har för avsikt att vidta några åtgärder så att nöjespar-
ker kan konkurrera med övriga kulturaktiviteter på
lika villkor. Den åtgärd Siw Wittgren-Ahl därvid
uppmärksammar är en sänkning av nuvarande skatte-
sats vid inträde till nöjesparker.
Den svenska momslagstiftningen bygger på prin-
cipen om generell skatteplikt, dvs. att yrkesmässig
omsättning av varor och tjänster skall beskattas om
det inte i lagen finns ett särskilt undantag från be-
skattning. Moms skall därvid som regel tas ut med
25 %. Denna skattesats gäller bl.a. för inträdesavgif-
ter till nöjesparker. I Sverige finns förutom denna s.k.
normalskattesats två lägre skattesatser, 12 % och 6 %.
De reducerade skattesatserna skall dock enbart till-
lämpas när detta särskilt anges. Den 6-procentiga
skattesatsen tillämpas bl.a. på inträdesavgifter till
konserter, cirkus, biografer, opera och balett samt vid
vissa överlåtelser av upphovsrättigheter.
Såsom Siw Wittgren-Ahl konstaterar medger
EG:s sjätte direktiv att medlemsstaterna kan tillämpa
en lägre skattesats för vissa uppräknade verksamhe-
ter, däribland inträde till nöjesparker. EG-reglerna
hindrar således inte Sverige från att tillämpa en lägre
skattesats för dessa verksamheter om Sverige efter
beaktande av det statsfinansiella läget och de svenska
momsreglerna i övrigt anser att detta är lämpligt.
I proposition 1996/97:10 (s. 34), Mervärdesskat-
ten inom kultur-, utbildnings- och idrottsområdet,
uppmärksammades frågan om vilken skattesats som
skall tillämpas för bl.a. nöjesparker. Regeringen ut-
talade att den inte var beredd att utvidga tillämpning-
en av den reducerade skattesatsen till olika verksam-
heter inom nöjesbranschen. Tillämpningsområdet för
den reducerade skattesatsen skulle i stället förbehållas
verksamheter som tydligt utgör en del av kulturområ-
det.
Detta uttalande äger enligt min mening alltjämt
giltighet. Eftersom momslagstiftningen skall vara
tydlig, konsekvent och innehålla så få särbestämmel-
ser som möjligt måste en bedömning av att införa
reducerad skattesats för fler verksamheter och områ-
den ske restriktivt. Försiktighet med förändringar bör
särskilt iakttas i de fall en utvidgning av tillämp-
ningsområdet för en reducerad skattesats kan antas
medföra nya avgränsningsproblem. I nöjesparkernas
verksamhet ingår många typer av aktiviteter som kan
förekomma i andra sammanhang. En förändring av
momsreglerna för nöjesparker medför därför en upp-
enbar risk för att nya avgränsningsproblem kan
komma att uppstå.
Mot denna bakgrund samt med beaktande av att
en sänkning av skattesatsen för nöjesparker och när-
liggande områden medför ett icke obetydligt skatte-
bortfall anser jag att det inte finns skäl att vidta någon
åtgärd i momslagstiftningen med den inriktning Siw
Wittgren-Ahl anger.
</anforandetext>
<intressent_id>0894934958205</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>188348</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0941/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
