2348680 GM094 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:4 Torsdagen den 8 oktober 1998/99 4 1998-10-08 00:00:00 Omröstning om misstroendeförklaring C75EDAE6-21E0-4F9E-926A-7DE6CDCEBA13 2 CARL BILDT (m) m Fru talman! Moderata samlingspartiet har yrkat att riksdagen uttalar att statsminister Göran Persson icke längre åtnjuter dess förtroende. Valet söndagen den 20 september innebar ett stör- re nederlag för regeringspartiet än vad något rege- ringsparti i Sveriges moderna historia någonsin har råkat ut för. Det som redan tidigare var en minoritets- regering fick sin ställning kraftigt försvagad. Rege- ringspartiet erhöll endast något mer än en tredjedel av riksdagens mandat. Redan inför och under valrörelsen sade jag att ett läge där regeringspartiet tydligt försvagades borde leda till att regeringsfrågan öppet prövades under talmannens ledning. Det, menade jag då, var närmast en demokratisk självklarhet. Vår svenska parlamentarism formas på basen av regeringsformens formella regler, men också med hjälp av den praxis som kontinuerligt utvecklas. Vi har under de senaste decennierna sett den gradvisa framväxten av en parlamentarisk praxis, som succes- sivt gett ett allt tydligare innehåll åt vår författning och frågan om hur vi väljer att leva i dess anda. Det är en självklarhet att en majoritetsregering som i ett val behåller sin majoritet i riksdagen icke behöver avgå. Det behöver inte finnas någon automa- tik i att regeringsfrågan prövas efter ett riksdagsval. Det är likaledes en självklarhet att en majoritets- regering, som tydligt förlorar sin majoritetsförankring i riksdagen efter ett val, avgår. Här är parlamentaris- mens krav mycket tydliga. Situationen med minoritetsregeringar innehåller lägen som ibland är svåra att bedöma. Regeringsfor- men har inga klara regler. Här utvecklas successivt en konstitutionell praxis. Vid endast ett tillfälle tidigare under vår nuvaran- de författning har riksdagen stått inför en situation som har drag liknande den som uppstod efter 1998 års val. Det var valet 1979, då den folkpartistiska minoritetsregeringen Ullsten i valrörelsen hade sagt att man avsåg att regera vidare om en icke-socialistisk majoritet uppstod. Men därefter valde man i alla fall att avgå och lämna regeringsfrågan öppen, efter det att tydliga krav på detta framställts. Det finns drag av 1979 års situation i dagens läge. Men det finns självfallet också det som skiljer. Det vi gör och det vi säger i dag bidrar därför till att skapa den konstitutionella praxis som för vår parlamenta- rism vidare under kommande år och decennier. Jag ser inga som helst principiella skäl till varför det inte hade varit rätt och riktigt att låta regerings- frågan prövas öppet efter årets val. Jag noterar åtskil- liga uttalanden under olika delar av vårt politiska liv som på denna punkt har samma mening. Det hade givit möjligheter till överläggningar mellan partierna under talmannens ledning. Därefter hade en statsmi- nistervotering givit entydiga besked om majoritets- och sammarbetsmöjligheterna för den regering som då hade bildats. Men till detta, det grundläggande, fru talman, kommer att jag ser starka politiska moraliska skäl till varför ett valresultat för ett regeringsparti som det den 20 september bör leda till statsministerns avgång och en öppen process. Det handlar om värden som är viktiga, om respekten för väljarna, om respekten för valutslaget, om respekten för det som i grunden är parlamentarismens principer. Detta kan aldrig ersättas av dunkla dokument av tvivelaktigt värde. Jag är alldeles övertygad om att detta hade varit en själv- klarhet i varje annat land än vårt eget. Att ett regeringsparti drabbas av en historiskt sett unik tillbakagång och ändå väljer att sitta kvar som om ingenting hade hänt uppfattas alltför lätt som ett uttryck för den maktens arrogans som väljarna just har vänt sig mot. Att utveckla synen på folkstyret, respekten för väljarna och innehållet i vårt parlamentariska styre är en uppgift som kräver konsekvens och klarhet och som sträcker sig över tiden. I en statsministervotering som hade kommit till stånd efter den regeringsbild- ningsprocess som enligt min uppfattning vår parla- mentarism kräver hade vi moderater med stor sanno- likhet, i enlighet med de principer vi redovisat vid tidigare tillfällen, lagt ned våra röster. Men dagens votering handlar inte om detta. Dagens votering handlar om arrogansen hos det parti som drabbades av ett historiskt unikt valnederlag men som därefter berövade riksdagen möjligheten till ett ställningsta- gande i statsministerfrågan. Det är mot denna bak- grund vi avser att rösta för att statsministern icke åtnjuter riksdagens förtroende. Han borde ha haft ödmjukheten att avgå. Sakinnehållet i regeringens politik och i den möj- liga majoritet som kan föreligga för denna kommer vi att löpande pröva i andra sammanhang. Också då kommer vi med tydlighet att hävda den uppfattning som är vår. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 185239 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM094/#anf2