2348714 GM0939 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:39 Fredagen den 18 december 1998/99 39 1998-12-18 00:00:00 Jord- och skogsbruk m.m. 64742F51-4451-4E67-9B73-5A8916A6E32C 12 ESKIL ERLANDSSON (c) c Fru talman! Svenskt jordbruk behöver nu en vita- mininjektion. Modernäringen, det svenska jordbruket, måste inges hopp och framtidstro. Detta bl.a. för att investeringsviljan skall återkomma. Vi behöver en generation nya unga företagare i svenskt jordbruk. Om vi får detta kommer det att leda till att Sveri- ges totala ekonomiska tillväxt kommer att öka. Sys- selsättningen kommer att bibehållas i produktionsle- det inom jordbruket men också i livsmedelsindustrin och bland underleverantörer. Totalt handlar det om 250 000 à 300 000 människor. Det är alltså en mycket stor verksamhet i Sverige. En nyrekrytering av nya förhoppningsvis unga fö- retagare leder också till att förutsättningarna ökar för att vi skall bibehålla en levande landsbygd i hela landet. Det leder i sin tur till att förutsättningarna ökar för att vi skall få behålla en bra allmän service i hela landet. Då tänker jag både på den offentliga servicen i form av t.ex. dagis och skolor men också på den kommersiella servicen i form av affärer och repara- tionsverkstäder, för att ta några exempel. Det är nyt- tigheter som människor som inte är jordbruksföreta- gare också har nytta av om de bor på landsbygden. Vad är det då för vitamininjektion som kan ges? Den som omedelbart kan ges är att förslagen i den s.k. Björkska utredningen nu förverkligas. Vi i Cen- terpartiet har i vårt budgetalternativ redovisat våra förslag som i det här sammanhanget innebär att jord- bruket tillförs ca 1,4 miljarder kronor främst i form av minskade kostnader. Vi i Centerpartiet har alltså i konkreta och finan- sierade förslag redovisat att vi vill avskaffa elskatten. Vi vill minska skatten på eldningsolja ned till vad som gäller för industrin i övrigt. Det kan inte vara så att en jordbruksföretagare som har kor i sin ladugård skall ha en högre skatt än den företagare som tillverkar träskor i samma bygg- nad. Men så är det i dag. Det kan inte vara så att den jordbruksföretagare som torkar sin spannmål själv skall ha en högre skat- tebelastning än om samma jordbrukare levererar sin spannmål till ett annat företag för torkning. Men också andra förslag i den Björkska utred- ningen måste genomföras. Jag tänker då på forskning och utveckling och de exportbefrämjande åtgärderna. Vi i Centerpartiet har också anslagit medel för att kompensera jordbruksföretagarna för den i jämförelse med konkurrentländerna högre skatten på diesel. Sammantaget innebär vårt förslag att jordbruksnä- ringen tillförs ca 1,4 miljarder kronor per år i syfte att stärka näringens internationella konkurrenskraft. Därtill kräver vi att hela den framförhandlade ra- men för miljöersättningsprogrammet utnyttjas. Om så sker tillförs jordbruket ytterligare ett antal hundra miljoner kronor. Jag vill i sammanhanget än en gång konstatera att vårt budgetförslag är fullt ut finansierat. Varför är då detta viktigt? Det sker för det första i syfte att stärka vårt jordbruks internationella konkur- renskraft. Vi måste öka rekryteringen av nya företa- gare till näringen, vi måste öka investeringsviljan och slutligen men inte minst är jordbruksföretagen den svenska landsbygdens motor. De är motorn inte bara på den svenska landsbyg- den utan även på svensk landsort. Utan bärkraftiga lönsamma lantbruksföretag kommer stora delar av svensk landsort att fortsätta att tyna bort på sätt som vi har kunnat se de senaste två à tre åren. Jag skall göra en liten utvikning. Under föregåen- de år minskade ungefär 210 av landets 289 kommu- ner sin befolkning. Vi kommer att se samma utveck- ling när år 1998 är till ända. Men om vi ger motorn, svensk jordbruksnäring, nytt bränsle eller lastar av lite av det särskattetryck som denna motor har, ökar förutsättningarna för att många av de kommuner som eljest kommer att ha minskad befolkning i stället vänder utvecklingen och ökar till gagn för hela vårt land. De flesta svenskar värdesätter det öppna jordbruk- slandskapet. Men det är få som kanske tänker på att det förutsätter och kräver livskraftiga jordbruksföre- tag. Regeringen och utskottsmajoriteten tycker jag i varje fall inte har insett det här sambandet. Jag tycker att det är hög tid att ni gör det. Det är i dagarna ungefär ett år sedan Björk pre- senterade sin utredning. Läget var svårt då. Jag påstår att läget ytterligare har förvärrats sedan dess. För många lantbruksföretagare har 1998 inneburit en svår, i vissa fall katastrofal, skördesituation. Priset på griskött har sjunkit ytterligare. Jag har några prisuppgifter som rör en svinproducent i Norr- land, men jag tar dem ändå. År 1990 kunde vederbö- rande ta ut ett snittpris på 18 kr och 14 öre per kilo griskött. År 1998, så här långt, är priset nere på 11 kr och 13 öre. De senaste månadernas noteringar pekar ju på att snittpriset kommer att sjunka ytterligare under den del av året som vi har kvar. Dagspriset torde ligga någonstans runt 9 kr. Det här medger ju inget utrymme vare sig för ett löneuttag eller för att täcka de nödvändiga avskriv- ningarna, och än mindre för att nyinvestera. Vi håller alltså på att flagga ut stora delar av svensk livsme- delsproduktion. Det var på samma väg med svensk sjöfart. Men regeringen förmådde ju rädda ganska många jobb inom sjöfarten. Detta genom att anpassa skatteläget till vad som gäller i konkurrentländerna. Det visar att regeringen och riksdagen kan göra någonting om viljan finns. Jag hoppas och förutsätter att vi får se den viljan i dag. Regeringen var alltså i det fallet beredd att rädda ungefär 5 000 jobb i sjöfarten, men hittills har man inte lyft ett enda finger för att rädda över 200 000 jobb i svensk lantbruksnäring och livsmedelsindustri. Men det handlar inte bara om jobben. Jordbruks- ministern brukar - och det med rätta - tala om hur djur hanteras i många EU-länder. Men man kan ju fråga sig om ministern över huvud taget har funderat på vad som händer om svensk livsmedelsproduktion slås ut. Då kommer vi som konsumenter - och det är vi ju allesammans - att vara hänvisade till Belgian Blue och mat som är producerad under villkor som vi under inga omständigheter kan acceptera. Med vi menar jag både vi konsumenter, Sveriges bönder och den svenska livsmedelsindustrin. Regeringen, jordbruksministern och utskottsmajo- riteten tar alltså på sig ett väldigt stort ansvar när de inte möjliggör för Sveriges bönder och för svensk livsmedelsindustri att producera högkvalitativa livs- medel. Enligt min mening finns inte förutsättningar för det i dag. I slutändan är det vi konsumenter som drabbas. Vi kan alltså bli hänvisade till att köpa mat som är producerad under villkor som vi inte kan eller vill acceptera. Men det som gör mig mest upprörd är regeringens dubbelspel. Statsminister Göran Persson har vid åt- skilliga tillfällen de senaste åren pratat om jordbru- kets stora betydelse. Jordbruket är en framtidsnäring har det hetat. Senast i regeringsförklaringen sade statsministern här i kammaren att avfolkningen av svensk landsbygd skall motverkas genom god in- frastruktur, ett brett och varierat näringsliv och ett konkurrenskraftigt jordbruk. Men vad gör då rege- ringen? Jo, intet. Tror regeringen och utskottsmajo- riteten att tomt prat förbättrar det svenska jordbrukets konkurrensvillkor? Jag tror det inte. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re- servation 2 och reservation 3. I detta anförande instämde Sven Bergström och Lennart Daléus (båda c). 0465398691116 N 2010-01-01 00:00:00 188258 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0939/#anf12