2348713 GM0938 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:38 Torsdagen den 17 december 1998/99 38 1998-12-17 00:00:00 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet samt arbetsmarknad och arbetsliv 4F5E9C6F-568A-41FF-802E-BAAD7A32D79F 7 STEFAN ATTEFALL (kd) kd Full sysselsättning är ett djupt ideologiskt mål för oss kristdemokrater. Därför är vi djupt oroade över den höga arbetslösheten, alla varsel som läggs i Olofström, Avesta, Töcksfors, Porjus och alla andra orter som blivit riksbekanta under senare tid. Allt detta handlar givetvis om de uppemot 150 miljarder kronor som arbetslösheten kostar samhället. Det handlar om de undanträngningseffekter som uppstår när hundratusentals människor skall syssel- sättas i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det handlar om det slöseri det innebär att fullt friska människor inte deltar i den ordinarie arbetsmarknaden. Men det handlar framför allt om de hundratusentals männi- skor, enskilda individer, som oroar sig över att inte kunna försörja sig och sin familj, om den känsla av vanmakt och utanförskap som många av de arbetslösa upplever, om de risker för permanent utanförskap och sociala problem som kan följa i spåren av en långva- rig arbetslöshet. Det är mot den här bakgrunden oerhört dystert att konstatera hur lite som händer för att bryta den höga arbetslösheten. Åren 1990-1991 började sysselsätt- ningen rasa i Sverige. Vi kan tvista om orsakerna till det. Raset fick vi inte stopp på förrän 1993-1994 då kurvorna vände uppåt - ganska brant. Men den här positiva utvecklingen bröts 1995 och sysselsättningen vände nedåt. Först under förra året började utveck- lingen gå uppåt igen. Men notera: Mellan 1994 och 1998 har vi haft en god konjunktur, goda internatio- nella omständigheter. Trots detta har det under de fyra åren med socialdemokratiskt styre bara skapats netto ca 50 000 nya jobb. Detta är mot bakgrund av den höga arbetslösheten ett oerhört misslyckande. Det är ju under de goda tiderna som arbetslösheten skall ned och långtidsarbetslösheten brytas. I stället för en regering och en utskottsmajoritet full av oro möter vi budskapet att allt är väl. Så har vi i oppositionen bemötts ända fram till helt nyligen. Men i fredags började reträtten från skönmålningens väg. Då retirerade regeringen inför verkligheten. BNP-tillväxten reviderades ned med 27 %, från 3 % till 2,2 % för nästa år. Målet om 4 % öppen arbetslös- het år 2000 har nu officiellt övergivits. Snittet för år 2000 blir 5,3 %, enligt regeringens nya prognoser. Men bilden av den ökande sysselsättningen har regeringen ännu inte reviderat. Skrytet om att syssel- sättningen ökat kraftigt under det senaste året är en skenbild, en skönmålning av verkligheten. Det visar en bearbetning av Statistiska centralbyråns arbets- kraftsundersökning som vi kristdemokrater tagit fram. Hittills i år har sysselsättningen, som den mäts, ökat med i genomsnitt 56 000 personer jämfört med sam- ma period förra året. Nära 60 % av den ökningen beror på ökad frånvaro från jobbet! Som sysselsatta i SCB:s mätningar räknas de som under mätveckan arbetat minst en timme och de som var tillfälligt frånvarande under hela mätveckan. En deltidstjänst på en timme i veckan registreras alltså som två sysselsatta personer om den ordinarie perso- nen t.ex. är sjuk och ersätts av en vikarie. Ett extremfall är exempelvis en lärare som springvikarierar för fyra deltidsarbetande lärare under en influensaperiod. Det registreras alltså som fem sysselsatta personer. Av dessa skäl är sysselsättning- en som högst under sommarmånaderna, då stora delar av arbetskraften har semester och ersätts av sommar- personal. Det senaste årets ökade sysselsättning beror till största delen på att antalet personer som är tillfälligt frånvarande har ökat, inte att antalet personer som faktiskt är i arbete har ökat. Antalet personer i arbete har bara ökat med knappt 24 000 under årets elva första månader jämfört med samma period 1997! Med den här takten skulle det ta minst 15 år för rege- ringen att nå sitt mål om ca 375 000 nya arbetstillfäl- len. Slutsatsen av SCB:s siffror är att utvecklingen på arbetsmarknaden är betydligt dystrare än vad som hittills framkommit. Frågan är om inte den djupare analysen av SCB:s statistik borde få utskottets ordfö- rande Johnny Ahlqvist att ta ett allvarligt samtal med sina kompisar i regeringen. Vi kan också konstatera att det betänkande som vi skall fatta beslut om här i dag redan är inaktuellt i långa stycken på grund av nya prognoser och bedöm- ningar om framtiden. Till detta kommer att Björn Rosengren i Dagens Nyheter i dag formellt överger fixeringen vid AMS volymmål. Men utskottsmajoriteten skall nu rösta igenom en politik som regeringen flyr ifrån. Frågan är: Känns det bra, Johnny Ahlqvist, att försvara den politiken? Vi kristdemokrater har levererat en rad förslag till åtgärder för att vända utvecklingen på arbetsmarkna- den. Det är åtgärder som underlättar och stimulerar småföretagande och öppnar möjligheten till framväxt av hushållstjänster, reformering av arbetsrätten samt skattelättnader. Vidare vill vi införa ett lärlingssys- tem. Detta är åtgärder som underlättar skapandet av nya jobb inom framtidsbranscher såsom tjänstesek- torn, miljötekniken, IT eller annan högteknologi. Fru talman! Socialdemokraternas misslyckande framstår dessutom i än klarare dager när vi mitt i en period av hög arbetslöshet, när uppemot 17 % av arbetskraften är arbetslösa eller undersysselsatta, får problem med flaskhalsar på arbetsmarknaden. Det börjar bli brist på byggnadsarbetare, datatekniker, lärare, ja, t.o.m. vårdpersonal och yrkesskickliga industriarbetare, rapporterar AMS. Vilket underbetyg åt arbetsmarknadspolitiken! Nu krävs det mindre av fixerade volymmål för AMS, färre antal åtgärder och ökad prioritering av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. I stället fortsätter detaljstyrningen, och resurserna till den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen ökar bara blygsamt. Här borde regeringen vidta åtgärder. Här borde utskottsmajoriteten reagera. Men icke! Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister sitter tysta och tar därmed på sig ett stort ansvar för utvecklingen. Fru talman! I dag debatterar riksdagen arbets- marknadspolitiken och näringspolitiken, men inga statsråd finns på plats. Andra statsråd har prioriterat att delta i debatterna här i kammaren under de gångna veckorna, men de två ministrar som har ansvar för Sveriges kanske största problem bevärdigar sig inte att delta i riksdagens viktigaste debatt om arbetslös- heten. Är inte detta anmärkningsvärt? Men jag förstår kanske orsaken. Till skillnad mot tidigare har man fått Hans Andersson som regering- ens försvarsadvokat. Han, som tidigare så skarpt kritiserade den förda politiken, är nu en försvarare av den passiva politik som han var emot för bara några månader sedan. I medierna har de båda "superministrarna" gjort uttalanden kors och tvärs. Oftast har andra statsråd dementerat vad de nya tänkt och tyckt. Mona Sahlin meddelade i alla fall i går att hon dagen före julafton skall presentera ett paket för småföretagen, men riks- dagen får ingen chans att debattera det. I stället försö- ker regeringen att undvika oppositionens granskning och utnyttja nyhetstorkan på redaktionerna för att kunna plantera sitt budskap. Hade inte vi kristdemokrater och andra partier op- ponerat oss så kraftigt mot regeringens politik, hade det inte kommit någonting förrän till våren. Det har nämligen sagts så i budgetpropositionen och i tidigare uttalanden. Nu har vi tvingat regeringen att prestera någonting i alla fall. Men att komma hit till kamma- ren och ta debatten med oppositionen, det vågar inte Björn Rosengren och Mona Sahlin. Det är ynkligt. Fru talman! Jag vill kommentera några saker som har sagts här om de kristdemokratiska besparingarna på utgiftsområdena 13 och 14. Det är en ganska enkel logik bakom dem. Vi tror nämligen att det är bra med höjda egenavgifter i a-kassesystemet. Detta kompen- serar vi de enskilda löntagarna med sänkt skatt. Vi tror också att den politik som vi för och de övriga åtgärder som vi föreslår på olika politikområden minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med den teknik - jag vill betona teknik - som vi har valt blir det sammantaget de besparingseffekter som Hans Andersson nämnde. Men det innebär inte att vi kastar ut människor på gatan på något sätt. Innan jag avslutar skulle jag vilja kommentera en av de otaliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vi i dag skall besluta om. ALU och arbetsplatsintroduk- tion upphör och i stället införs arbetspraktik. Det nya är att alla som ordnar sådana platser skall betala 3 000 kronor per praktikant och månad. Kommuner, statliga myndigheter såsom exempelvis Skogsstyrelsen och privata företag kommer att tveka inför detta åtagande. Kommunförbundet har reagerat skarpt mot den höga finansieringsavgiften och fick också utskottsmajori- teten att backa en aning. Nu ska finansieringsbidraget bli 1 000 kr per månad för dem som arbetar i kom- munerna och för dem som är långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen. Denna minskning av finansie- ringsbidraget skall betalas genom att kringkostnad- sersättningen begränsas. Vi från oppositionen i utskottet avfärdades när vi ville få en utförligare redovisning av hur en sådan omfördelning slår för kommuner och ideella organi- sationer som kanske förlorar sin kringkostnadsersätt- ning. Orsaken var att utskottsmajoriteten inte visste konsekvenserna av sitt beslut. Kommunförbundet har deklarerat att risken för att kommunerna kraftigt minskar sina åtaganden är stor. När vi krävde en uppföljning av det nya systemet till våren fick vi inget gehör. Därav vår reservation nr 20, mom. 27. Frågan som vi ställde då och som vi nu ställer till socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är om ni i dag vet konsekvenserna av ert beslut. Fru talman! Eftersom riksdagen redan har fattat beslut om de ekonomiska ramarna, har vi kristdemo- krater i ett särskilt yttrande redovisat vårt budgetal- ternativ på arbetsmarknadsområdet. I en gemensam reservation med Moderaterna och Folkpartiet ut- vecklar vi riktlinjerna för en ny politik på arbets- marknadsområdet. Därutöver har vi flera reservatio- ner, egna och gemensamma med andra partier. Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för att spara kammarens tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 1, 4, 20 och 27. 0745549193810 N 2010-01-01 00:00:00 188041 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0938/#anf7