2348713 GM0938 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:38 Torsdagen den 17 december 1998/99 38 1998-12-17 00:00:00 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet samt arbetsmarknad och arbetsliv 02D70503-E239-42D8-B536-C4F6931938FC 39 JOHNNY AHLQVIST (s) s Herr talman! Först vill jag kommentera att det inte har varit några statsråd närvarande. Jag vet att de har förhinder båda två, och jag har inte upplevt någon gång att det ena eller det andra statsrådet inte har velat ta debatt med de folkvalda i den här kammaren, så jag tycker att det är viktigt att jag framför detta här. Jag hoppas på stenografernas överseende, därför att jag har ändrat mitt inledningsanförande här. An- ledningen till detta är att jag läser Dagens Nyheter, och med allt överseende för Stefan Attefalls debattar- tikel läste jag en artikel som var mycket mer intres- sant. Den 17 december 1918 fattade Sveriges riksdag beslut om att avskaffa den 40-gradiga skalan. Detta är i dag exakt 80 år sedan. Man beslöt att införa demo- krati i Sverige med lika rösträtt för alla. Den kvinnli- ga rösträtten infördes alltså då. Högern var emot infö- randet redan då. Verner von Heidenstam har bidragit till debatten om en allmän och lika rösträtt genom orden: "Det är skam, det är fläck på Sveriges baner / Att medborgarrätt heter pengar". Införandet av demokrati i vårt land ledde även till att vi fick lagar och regler på arbetsmarknaden, Kent Olsson, som skydd mot en hejdlös exploatering av löntagarna. Högern har vid alla tillfällen varit emot dessa förändringar. Vi har hört Kent Olsson och Mo- deraterna upprepa sina krav på kraftiga försämringar i arbetsrätten. Ja, Kent Olsson, man kan tala om sam- ma procedur vartenda år, samma anföranden vartenda år och samma motioner vartenda år - från Kent Ols- son i varje fall. Jag vill markera att tryggheten för löntagarna inte skall vara någon form av parentes i historien. Vi är beredda att förändra arbetsrätten, men till det bättre och inte till det sämre som det föreslås från Modera- terna och de borgerliga stödpartierna i den här kam- maren. Herr talman! Under de senaste veckorna har vi fått besked om omfattande strukturförändringar i svenska storföretag. De har duggat tätt. Astra har i kölvattnet av fusionen med Zeneca rationaliserat. Man skall öka effektiviteten och också minska antalet anställda. Ericsson funderar, beroende på att man får lägre vinst än väntat, på en fortsatt och förstärkt ra- tionalisering för ökad effektivitet och färre anställda. Volvo har gått längst och varslat om uppsägning på flera orter i Sverige. Herr talman! Debatten här skulle kunna bli en lång svartepetterlek om vem som bär skulden till detta. Jag tycker det är ytterligare ett argument för den som påstår att det arbete vi gör här i riksdagen inte tar utgångspunkt i verkligheten utan är en upp- visning i plakatpolitik. Jag delar uppfattningen i An- derssons inlägg: Det är kanske dags att vi också upp- för oss på ett annat sätt i den här kammaren och inte bara ägnar oss åt plakatpolitiken. Det är viktigt att vi undviker det, för jag tror att det är viktigt att vi när det blir svårigheter förstår detta och att vi uppträder på ett seriöst sätt. Med det kan jag kommentera den andra debattar- tikeln som fanns i dag. Det är faktiskt inte så som Stefan Attefall säger, att sysselsättningen har minskat i det här landet. Det märkliga är detta: AKU- mätningar fanns väl redan under den borgerliga rege- ringsperioden. Då respekterade man AKU-mätningar, men helt plötsligt tycks det nu vara så att kristdemo- kraterna har inrättat en egen utredningsavdelning som sätter sig över de officiella siffrorna om jag inte upp- fattade Stefan Attefalls inlägg helt fel här. Jag skall citera ur AKU-undersökningen: "Antalet sysselsatta uppgick i november till 4 015 000 (+32 000), vilket är en ökning med 110 000 personer sedan november förra året." Sedan kommer det viktigaste: "Antalet utförda ar- betstimmar i genomsnitt per vecka på hela arbets- marknaden uppgick i november till 142,9 (+1,5) mil- joner timmar." Det är en ökning med 1,5 miljoner timmar, Stefan Attefall. Då är det ingen sysselsättningsminskning, och då beror det inte heller på sjukfrånvaro. Herr talman! Sanningen med alla varsel som har drabbat oss är ju att globaliseringen leder oss hit, till ett alltmer internationaliserat näringsliv med högre konkurrensutsättning som följd, till mer samgående över nationsgränser och till ökade krav på effektivitet och rationalitet i produktionen. Jag tycker i stället att vi skall glädja oss åt att svenskt näringsliv är gott rustat i den utvecklingen. Våra storföretags utlandsberoende var ett faktum redan före det senaste decenniets alltmer accelereran- de globalisering. Det är egentligen det som dagens debatt skulle handla om, dvs. den svenska arbetsmarknadspoliti- ken, som i grunden är uppbyggd just för att klara sådana här situationer. När den ursprungliga arbetsmarknadspolitiken och den svenska modellen skapades tog den sitt av- stamp i företagens behov av utveckling och föränd- ringar. Modellen utgick från att rusta de anställda som förlorade jobbet när företagen blev tvungna att öka sin effektivitet eller när företag gick omkull där- för att de inte klarade kraven på utveckling. De som blev arbetslösa skulle rustas för att kunna ta nya jobb som kom till i företag och verksamheter som gick att stärka genom denna utveckling. Därför blir den aktiva arbetsmarknadspolitikens uppgift än tydligare i tider av omstruktureringar. Därför är det betänkande som vi i dag behandlar av- görande, inte endast för de arbetslösas möjligheter till utveckling utan också för de svenska storföretagen. Herr talman! Det är det som arbetsmarknadspoli- tiken handlar om, och det är det som är dess uppgift. Jag har sagt det från talarstolen vid ett flertal andra tillfällen: Arbetsmarknadspolitiken skapar inte några nya arbetstillfällen. Arbetsmarknadspolitiken är till för att hjälpa dem som är arbetslösa eller för att klara omstruktureringar, ingenting annat. Jag tycker att vi borde diskutera arbetsmarknads- politiken här i dag, men det har mer handlat om skat- ter och förändringar som kanske inte hör hemma i vårt betänkande. Herr talman! I det betänkande som kammaren har att behandla tar vi ytterligare ett steg mot att förstär- ka arbetsmarknadspolitiken. Genom färre åtgärder och flexibilitet ökar arbets- förmedlarens möjligheter att tillsammans med den arbetslöse finna utbildning och praktik som ökar just hans eller hennes möjligheter till arbete på den re- guljära arbetsmarknaden. Genom ytterligare förstärkningar av de långtidsin- skrivnas möjligheter till meningsfulla åtgärdsinsatser prioriterar vi också tydligt dem som har det allra svårast att komma ut på arbetsmarknaden igen. Här är sänkningen av finansieringsbidraget för ar- betspraktik, som utskottets majoritet tagit initiativ till, en tydlig signal till arbetsförmedlare och kommuner om att det är de långtidsinskrivna som skall priorite- ras. Och naturligtvis skall man, Margareta Andersson, följa upp detta, såsom man brukar göra med alla be- slut som vi tar i riksdagen. Jag tycker därför att det var onödigt att vi i utskottet gjorde ett tillkännagivan- de om uppföljning. Man har naturligtvis ett uppfölj- ningsansvar i fråga om alla åtgärder och beslut. Detta kommer naturligtvis också att följas upp. Vi gör i betänkandet en särskild markering för att synliggöra de äldre arbetslösas situation. Trots tydlig prioritering på att stötta de långtidsinskrivna finns det särskilda skäl att ytterligare koncentrera insatser kring de äldre arbetslösa. Erfarenheterna av att koncentrera insatser talar sitt tydliga språk. Ungdomsarbetslösheten har, precis i linje med vad vi har sagt här i riksdagen, minskat dramatiskt under de senaste åren. Enligt AMS var 3 000 av de långtidsarbetslösa i november ungdomar mellan 20 och 24 år. Bland dessa 3 000 ungdomar - det vet vi av tidigare under- sökningar - har ungefär hälften fått erbjudande om jobb, utbildning eller åtgärd men har ännu inte hunnit påbörja jobbet eller har av något skäl tackat nej. Därför tycker jag att man kan konstatera att vi inte skall ge oss förrän alla ungdomar inom 100 dagars arbetslöshet skall ha fått ett erbjudande om jobb, utbildning eller åtgärd. Men, herr talman, låt oss inte heller glömma bort att antalet långtidsarbetslösa ungdomar i september 1994 var över 37 000. Visst lönar det sig att koncent- rera åtgärderna och att göra aktiva insatser. Därför är det så viktigt med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Jag nämnde inledningsvis att arbetsmarknadspoli- tikens ursprungliga uppdrag var att stötta de arbetslö- sa och rusta dem för de jobb som kommer och att bidra till företagens och andra verksamheters utveck- ling. I det arbetet ligger naturligtvis ett stort ansvar för att motverka flaskhalsproblem och för att stötta arbetsgivarna i deras behov av att hitta kompetent personal. Antalet sökande som har fått arbete ligger fortsatt på en hög nivå. I november lämnade 55 000 personer arbetslöshetskön därför att de hade fått jobb. I detta sammanhang är det också viktigt att notera att arbetsmarknadsutbildningen har ökat med nära 25 % på ett år. Vi satsar ytterligare 2 miljarder på arbetsmarknadsutbildningar. Nog satsar vi på en of- fensiv politik på detta område. Oavsett om Stefan Attefall och jag har olika upp- fattning, har sysselsättningen ökat med 110 000 per- soner enligt AKU. Arbetslösheten sjunker ned till 5,4 %. I ljuset av detta är det också viktigt att se det nya målet för sysselsättning. När vi i dag här i kammaren förmodligen slår fast att målet för sysselsättningen är att 80 % av befolkningen i arbetsför ålder skall ha ett jobb år 2004, visar vi att det inte är fråga om en ut- veckling som skall bli tillfällig. Tvärtom gör vi allt för att det skall vara en långsiktig utveckling och för att vi skall leva upp till detta mål 2004. Herr talman! Hur ser då oppositionens recept ut för att lösa arbetslösheten? Ja, när det gäller Modera- terna är det samma procedur som förra året. Det handlar om större osäkerhet för löntagarna och mer piska på de arbetslösa. Skattesänkningar skall lösa alla problem. Jag beklagar verkligen att Kristdemo- kraterna och Folkpartiet har hamnat i dåligt sällskap. Man är tydligen överens om att det är de metoderna som skall klara Sveriges sysselsättningsläge. Jag måste ställa frågan till de tre partier som säger sig förespråka detta: Blir det lättare för den arbetslöse som inte får ett jobb, beroende på att han eller hon inte har tillräcklig utbildning för att få jobb, om man sänker skatten och försämrar arbetsrätten? Det skulle vara intressant att till protokollet få ett svar på den frågan, Kent Olsson. Det är märkligt när Kristdemokraterna i en reser- vation för fram sitt patos när det gäller sociala pro- blem för dem som är arbetslösa, samtidigt som man sätter sig i knäet på Moderaterna och är beredda att förändra arbetslöshetsförsäkring och allt annat. Stämmer det verkligen överens, Stefan Attefall, med det sociala patos som ni försöker föra fram? Eller har ni kanske fått kalla fötter i sista ögonblicket så att ni blivit tvungna att skriva den här reservationen? Herr talman! Ibland kan man verkligen se kuller- byttor i tankeverksamheten i de förslag som opposi- tionen presenterar. Det har hänt förr. Vi har läst folk- partistiska motioner där man vill minska A 2-anslaget med 2 miljarder mer än vad som fanns vid tillfället. Vi är väl vana att se de här kullerbyttorna. Ett av de här förslagen från oppositionen gäller den enskildes avgift för arbetslöshetsförsäkringen. Under förra mandatperioden pläderade Moderaterna för en bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen. Nu har de tydligen fått kalla fötter, därför att nu säger de att man skall ha en övergångsperiod på 300 dagar och en längre period för äldre arbetskraft. Man är generös och vill gå långt. De som är äldre och är arbetslösa skall få ett grundbelopp om dagen, och det sänker man från 240 kr till 210 kr per dag. Jag vill fråga Kent Olsson hur dessa människor skall kunna klara sig. Det var en och annan från de borgerliga partierna som stod här och sade att man övervältrat kostnaderna på kommunerna. Vilka alter- nativ finns det för de här äldre arbetstagarna som bara får 210 kr per dag att leva på? Herr talman! Det är ett hån när man säger att man vill göra en koppling mellan egenavgiften och re- spektive avtalsområde. I förbund med hög arbetslös- het skall avgiften vara högre. Det skall med andra ord kännas att man tillhör ett förbund med hög arbetslös- het, för då driver facket återhållsamma lönekrav, som man skriver i texten. Jag tycker nästan att det är ett hån mot de fackliga organisationerna, som verkligen har tagit ansvar i lönebildningen. Dessa högre premier skall enligt ett förslag kom- penseras med lägre skatter. Enligt ett annat förslag, moderaternas, skall de kompenseras genom att man sänker medlemsavgifterna till de fackliga organisa- tionerna. Det är verkligen ett nytt inslag i svensk politik att vi här i riksdagen skall bestämma medlemsavgifterna för de olika intresseorganisationerna. Min fråga till Kent Olsson blir naturligtvis vilken avgift vi skall fastställa för Rotaryföreningen på Lidingö. Idén att koppla avgifterna till avtalsområdet går inte att genomföra. Det är plakatpolitik. Det kommer att innebära en byråkrati som vi aldrig tidigare har skådat. Jag vill fråga om Kent Olsson ställer sig bak- om denna plakatpolitik, eller finns det några under- liggande ideologiska skäl till att moderaterna driver detta förslag? Herr talman! Lampan blinkar i talarstolen. Innan jag avslutar detta inlägg vill jag ändå ta tillfället i akt att ge uttryck för den förvåning jag kände när jag häromveckan såg och lyssnade till min moderata utskottskollega Mikael Odenberg i Aktuellt. Utan större krumbukter erkände moderaternas talesman att moderaternas budgetförslag är orealistiskt och att det inte har med verkligheten att göra. Då handlade dis- kussionen främst om Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetslivsinstitutet och, inte minst, om de dramatiska nedskärningar som moderaterna föreslår när det gäller dessa. Med samma verklighetsfrämmande nedskär- ningsiver går moderaterna fram på område efter om- råde, inte minst inom arbetsmarknadspolitiken. Med dessa luftbesparingar, som inte ens moderaterna själ- va tror går att genomföra, finansierar moderaterna sina dramatiska skattesänkningar. Jag måste därför ställa en fråga till Kent Olsson, som är talesman i dag. Delar Kent Olsson uppfattningen att besparingarna inte går att genomföra, eller får den stå för enskilda ledamöter i det moderata samlingspartiet? Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hem- ställan i betänkandet i dess helhet. I detta anförande instämde Cinnika Beiming, Björn Kaaling, Laila Bjurling, Anders Karlsson, Sonja Fransson, Kristina Zakrisson och Carina Adolfsson (alla s). 0594584559201 N 2010-01-01 00:00:00 188073 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0938/#anf39