<anforande>
<dok_hangar_id>2348713</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0938</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:38 Torsdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>38</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet samt arbetsmarknad och arbetsliv</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>64A66A0D-F3C4-49FD-A07F-1F2A53CDB529</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>ELVER JONSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Visst blir det mindre gjort, om vi
drar ned på arbetstiden. Jag kan medge att det kan
komma upp fler på lönelistan, men frågan är om det
kan presteras mer. Jag tror inte att vi kommer förbi
det faktum att det som vi skulle behöva göra, både av
ekonomiska och av humana skäl, är att få fler i arbete.
Som jag sade är det väldigt mycket arbete som i
dag inte blir utfört. Det gäller arbete för att få en
acceptabel vård eller en förbättrad skola eller för att
få en massa miljöuppgifter utförda. Vi behöver som
nation faktiskt jobba mer, men det är en insikt som
väl ännu inte har nått fram till Miljöpartiet. Jag tror
dock att den kommer. Varken Barbro Johansson eller
andra här är opåverkbara, och jag tror på opinions-
bildningens betydelse.
Jag återkommer till det förhållandet att vårt pro-
blem inte är att vi som nation jobbar för mycket. Vi
skulle behöva göra större insatser. Särskilt skulle vi
behöva anstränga oss för att de som nu saknar jobb
kommer in på arbetsmarknaden.
</anforandetext>
<intressent_id>088849148003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>188063</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0938/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
