<anforande>
<dok_hangar_id>2348713</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0938</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:38 Torsdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>38</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Energi </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>03788A14-7440-44F3-A5EC-24DE5C1C60FF</anforande_id>
<anforande_nummer>186</anforande_nummer>
<talare>OLA KARLSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Även om det möjligen var mycket i i
min första replik, hade nog Matz Hammarström kun-
nat hinna med något lite mer än vad han gjorde nu.
Det är klart att det måste göras en riskbedömning
för alla kärnkraftverk. För min del är svaret ganska
givet, att de svenska kärnkraftverken verkar vara bra
mycket säkrare än Ignalina och Sosnonyj Bor, som vi
riskerar att få importera ersättningskraften ifrån.
Sedan återkommer jag till min fråga: Är det ändå
inte rimligt att riksdagen skall få information om den
kanske största utgiften inom detta utgiftsområde nästa
år? Vad finns det för skäl att undanhålla riksdagen
den informationen? Vi har i andra sammanhang upp-
fattat Miljöpartiet som ett parti som talar för öppenhet
och tydlighet vad gäller redovisning av statens kost-
nader.
</anforandetext>
<intressent_id>0464639640213</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>188220</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0938/#anf186</protokoll_url_www>
</anforande>
