<anforande>
<dok_hangar_id>2348712</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>820A2BB0-D70C-4D80-A4ED-4D701D02C4A1</anforande_id>
<anforande_nummer>85</anforande_nummer>
<talare>CARLINGE WISBERG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ja, om man enbart rör sig i kretsar av
människor som sedan tidigare har en mycket god
ekonomi är det givetvis så. Kanske har de en mängd
pengar på banken. För den gruppen är det här natur-
ligtvis ett välkommet tillskott. Men för alla oss andra
som inte lever i den situationen är det här nästan att
betrakta som en fjärt i den ekonomiska tillvaron i
stort.
</anforandetext>
<intressent_id>0282644582407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>187877</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf85</protokoll_url_www>
</anforande>
