<anforande>
<dok_hangar_id>2348712</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E2CF4BBB-7E7C-4626-9902-62C50B8E6EA3</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>KENNETH LANTZ (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det aktuella området som debatteras,
ekonomisk trygghet till äldre och efterlevande, är ett
av de viktigaste välfärdspolitiska områdena, vilket
även regeringen uttrycker i sin proposition. Grunden
för den ekonomiska tryggheten är att alla som omfat-
tas av systemet skall känna dels trygghet under utbe-
talningstiden, dels trygghet över tiden. Jag tänker på
de avtal som man tecknar avseende pensions- och
efterlevandevillkor, vilka oftast skall gälla under en
ganska omfattande tidsperiod.
Vi har i vårt land haft förmånen att leva under
ganska goda ekonomiska villkor, inte minst om vi
besvärar oss med att göra en jämförelse med krigs-
och katastrofdrabbade länder. Det stora flertalet av
jordens människor skulle inte förstå vår debatt denna
dag, eftersom man lever under helt andra villkor. Jag
skulle gärna vilja tillägna dem en tanke och en öns-
kan.
Även om det är omöjligt för dem att erhålla våra
ekonomiska villkor, skulle det vara befriande att
tillönska dem en inre känsla av julefrid. Jag inser att
det är befängt, men vad är pengar och garantier om
pensioner jämfört med en brist på det första steget i
Maslows behovsstege, nämligen trygghet och garan-
tier om att få rent vatten, dagligt bröd och erkänslan
att vara en fullvärdig medborgare på planeten Tellus.
Det svenska socialförsäkringssystemet bör vara en
återspegling av vår attityd till och omtanke om för-
månstagarna av systemet. Någon har sagt: "berätta
hur ni tar hand om era äldre, så skall jag säga hur
landet mår".
Med full respekt för att allt kan ses och värderas
på flera olika sätt, vill jag lämna några argument till
Kristdemokraternas ställningstagande i denna fråga.
Broderskapstanken motiverar oss att ta ett gemen-
samt ansvar för alla människor, i synnerhet de mest
utsatta. Denna princip är en del av den kristdemokra-
tiska socialpolitiken. Vi vill bygga upp ett skyddsnät
av människor i samverkan, i gemenskaper och natur-
ligt ömsesidigt stöd. Detta måste vara fundamentalt i
ett samhälle. Ekonomi och bidrag kan inte lösa alla
problem, men de är till stor och absolut nödvändig
hjälp när de ekonomiska förhållandena försämras
drastiskt.
Låt mig härmed lämna det sociala ansvaret som vi
bör dela och gå över till det konkreta ekonomiska
ansvaret för ålders- och efterlevandepensionerna.
Herr talman! Det är med glädje som vi noterar att
regeringen återgår till att beräkna pensioner med fullt
basbelopp. Prisbasbeloppet kommer att mottas med
stor tacksamhet, speciellt av landets pensionärer med
låg eller ingen ATP. Denna återställare noteras med
tacksamhet. Men samtidigt uppstår frågan varför
regeringen undanhåller änkorna en motsvarande och,
enligt mitt förmenande, rättmätig återställare. Låt mig
återkomma till detta lite senare.
För att erbjuda de sämst ställda pensionärerna en
bättre levnadsstandard föreslår Kristdemokraterna en
höjning av pensionstillskottet med 200 kr per månad
under 1999 och med ytterligare 110 kr till 310 kr per
månad år 2000. Jämfört med höjningen av bo-
stadstillägget till pensionärer, som regeringen före-
slår, kommer denna modell att innehålla såväl incita-
ment till lägre bostadskostnad som ett grundstöd för
de, ekonomiskt sett, sämst ställda pensionärerna.
Träffsäkerheten är större och grundtanken i hela sys-
temet tillgodoses på ett bättre sätt genom att bygga på
folkpensionen med ett behovsprövat grundbidrag.
Jämfört med regeringens proposition är Kristde-
mokraternas anslag till nämnda stödåtgärder större än
regeringens, räknat i faktiska kronor. Jag tänker på
pensionstillskottet tillsammans med den beräknade
kostnaden för en höjning av bostadstillägget till pen-
sionärer.
Kristdemokraterna har valt att stå kvar vid den
modell med ett höjt pensionstillskott som vi tidigare
har angivit. Vi finner ingen anledning att ändra bi-
dragsmodell för att regeringen eller andra partier
anser bostadsbidrag vara bättre än pensionstillskott.
Vi hävdar att träffsäkerheten i bidragssystemet är
bättre med ett höjt pensionstillskott. Det är en bra
form av grundstöd. Dessutom vill vi inte ge vårt stöd
till några allmänna justeringsbidrag som skapas för
att bostadskostnaderna ökar mer än önskvärt. Det är
säkert känt av kammarens ledamöter att vi inte vill
instifta fler bidrag än nödvändigt är!
En pensionär som har låg eller ingen ATP kan ge-
nom att erhålla höjt pensionstillskott påverka sin
ekonomi genom att välja en billigare bostad. Syftet
måste vara att tillgodose ett personligt önskemål om
bättre personliga ekonomiska villkor, inte att omsätta
mer bidrag eller stödåtgärder. Pensionären vill helt
enkelt få mer pengar i börsen och därmed också få
bättre valfrihet.
Bidrag som utbetalas på grund av högre bostads-
kostnader skapar snarare dyrare lägenheter och därtill
ett ännu större bidragsberoende.
Inkomstprövningen av änkepensionerna måste
upphöra. Det är inte rätt mot dessa kvinnor, vars män
deltagit i uppbyggnaden av bl.a. folkpensionens än-
kepension. Om man blivit lovad en förmån måste
detta följa livet ut. Det är fel emot dessa kvinnor att
de skall berövas sin änkepension. Beslutet att in-
komstpröva änkepensionen föreslår Kristdemokrater-
na skall borttagas. Vi har i våra anslag finansierat
denna kostnad.
Vidare anser vi Kristdemokrater det vara på sin
plats med en annan återställare, nämligen att återgå
till omställningspension som omfattar tolv månader.
Efter ett dödsfall är sex månader alldeles för kort tid
för att rehabilitera sig och komma tillbaka till arbets-
livet och det sociala livet igen. Även om det finns
avtalsförsäkringar på marknaden som skyddar en stor
del av befolkningen, så finns det, detta till trots, väl-
digt många som saknar motsvarande grundskydd. Det
är dessutom anmärkningsvärt att omställningspensio-
nen skall upphöra helt och hållet redan när yngsta
barnet är tolv år. Som vi alla vet är det inga barn som
klarar sin försörjning från tolv år. De förväntas vara
försörjda av föräldrar, inte bara till 16 eller 18 år, utan
en bra bit över 20 år i många fall.
Regeringens proposition om efterlevandeskyddet
har något lite av gott i sig. Men beklagligt nog saknas
ett stöd och erkännande till de äldre, ensamstående
kvinnorna, vars män deltagit i uppbyggnaden av detta
samhälle som vi i dag har förmånen att förvalta.
Sammanfattningsvis anser Kristdemokraterna det
vara på sin plats med återgång till änkepensionens
gamla regler, vilket innebär borttagning av inkomst-
prövning. Då medräknar jag även fritidsfastigheter,
som regeringen vill lägga in i beräkningsgrunden.
Därtill skall det vara tolv månaders omställningspen-
sion i stället för nuvarande - liksom enligt proposi-
tionen - sex månader.
Herr Talman! Kristdemokraterna hävdar att man
skall kunna lita på ingångna avtal. Vårt samhälle
skulle bli mycket bättre om alla kunde lita på varand-
ra. Denna önskan omfattar även våra socialförsäk-
ringssystem. Därför kommer vi att arbeta vidare med
att få uppgjorda avtal bindande och trygga över gene-
rationer. Det måste vara en självklarhet för ett land
med vår ekonomi att varje invånare känner trygghet
och stöd från våra beslutande församlingar.
</anforandetext>
<intressent_id>0479155832315</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>187842</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
