2348712 GM0937 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december 1998/99 37 1998-12-16 00:00:00 Anslag inom socialförsäkringsområdet 717A9F0D-98A1-4A88-BEF2-365D1060E61B 48 MARGIT GENNSER (m) m Herr talman! Utgiftsramarna har redan beslutats. Detta innebär att de moderata parti- och kommitté- motionerna kan sägas vara avslagna. Det sakliga innehållet har knappast debatterats, helt i enlighet med den nya ordningen. På utgiftsområde 11 har vi moderater inga reservationer, men vårt särskilda yttrande om hanteringen av änkepensionen gäller en principiellt tung fråga. Redan 1988 gjordes stora ingrepp i änkepensio- nerna. Motiveringen var att kvinnors förvärvsarbete drastiskt hade ändrats och att män och kvinnor därför i princip borde behandlas lika - eller åtminstone mer lika. Övergångsreglerna var i det ursprungliga förslaget mycket begränsade, trots att det tar decennier för förändrade förvärvsmönster att slå igenom. Den dåva- rande socialdemokratiska regeringen hade helt missat eller underlåtit att beakta denna tröghet. Kritiken 1987 ledde till ändrade och förbättrade övergångsregler, som dock var behäftade med åt- minstone ett principfel. Momentet av behovsprövning fördes in i ATP- systemet, där det inte hörde hemma. Här fanns alltså en viss form av prejudikat, som utnyttjades när nio år senare regeringen fick igenom förslag om att in- komstpröva folkpension och pensionstillskott till änka fram till dess att hon fyllt 65 år. De andra fick ingen sådan pension. Riksdagsbeslutet 1997 var ett brott mot den kom- promiss som slöts i utskottet om efterlevandepensio- nerna 1988 och som antogs av riksdagen. Överens- kommelsen bröts och förändringen genomfördes med en stor brådska som inte kunde tolereras, och med rätta skriver ett antal moderata motionärer om detta. Nyström och Ekendal talar om konfiskation, Rolf Gunnarsson använder samma ord och Inger René och Kent Olsson påpekar helt korrekt att enskilda männi- skors ekonomiska planering i ett slag slagits i spillror. Moderaterna avvisade 1997 års förslag direkt och kräver i årets budgetmotion att änkepensionens regler återställs till vad som gällde före 1997. Samma gäller omställningspensionen som kortades från tolv till sex månader. Vi har alltså varit konsekventa. Jag låter andra fundera på om också de har varit det. En principiell fråga som tyvärr inte belysts till- räckligt är om kvinnor har nått en sådan inkomstjäm- ställdhet att efterlevandepensionerna kan försämras, ja "pensioneras". Synpunkter från ekonomhåll, inte från socialpoli- tiskt håll, kan ge debatten ett nytt perspektiv. Ekono- men Magnus Henrekson har nu senast i Ekonomisk debatt nr 8 konstaterat att de förvärvsarbetande i Sverige har mycket lång arbetstid om man både tar hänsyn till antalet timmar i reguljärt yrkesarbete och icke betalt egenarbete som de måste utföra. Han jäm- förde USA och Sverige när det gäller marknadsarbe- tets tillväxt, egenarbetets omfattning samt sysselsätt- ningsfrekvens och sysselsättningsprocenten för ame- rikanska och svenska kvinnor. Så här skriver han:"Eftersom en mycket stor del av det obetalda arbetet är hushållsrelaterat och hu- vuddelen av detta utförs av kvinnor, borde en ökad professionalisering av de hushållsrelaterade tjänsterna avspegla sig i en ökning av kvinnors närvaro på ar- betsmarknaden både vad gäller sysselsättningsandel och genomsnittligt arbetad tid." En jämförelse mellan svenska och amerikanska kvinnor ger följande resultat. "Sysselsättningsfrekvensen för amerikanska kvinnor ökade från 49,6 till 67,1 procent mellan 1976 och 1997, medan den endast ökade"- och det är verkligen förvånande siffror -"från 67,3 till 68,9 procent för svenska kvinnor". Jämför alltså en ökning med 19 procentenheter i USA mot 1 procentenhet i Sverige. Tar man hänsyn till den genomsnittliga arbetstiden passerade den kvinnliga sysselsättningen i USA den svenska redan under 1970-talet och ligger 20 % högre i USA än i Sverige i dag. Henreksons slutsats är att denna stora skillnad aldrig hade uppstått om inte den hushållsrelaterade tjänstesektorns professionalisering varit snabbare i USA än i Sverige. Tyvärr har föreställningen att svenska kvinnor har en förvärsvärvsintensitet som snabbt närmar sig man- nens anammats okritiskt. Det är en myt. Utvecklingen från 70-talet är inte uppmuntrande, och slutsatsen blir att försämringar av änkepensionerna slår hårt. Den genomsnittliga änkan får sämre standard när hennes livskamrat dör, och hon drabbas då också oaccepta- belt av den år 1997 hastigt genomförda försämringen. Det finns således två beslut som borde fattas sna- rast möjligt om vi var rationella och hade viss social medkänsla - ett kortsiktigt och ett mera långsiktigt. Det kortsiktiga innebär att änke- och omställ- ningspensionerna återställs till det som gällde före 1997 års ändring. Det mer långsiktiga innebär att skatteregler för att främja den hushållsnära servicesektorn och sedan också hela servicesektorn bör sättas i sjön snarast. Om inte sviker socialdemokraterna och kanske andra vänsterpartister två politiska mål - det socialpolitiska samt jämställdhetsmålet. I det senare fallet brukar statsministern helt felaktigt framhålla att Sverige är det stora goda exemplet. Siffrorna har talat emot det. Budgetreglerna ger mig ingen möjlighet att yrka på våra motionsförslag - och det må vara hänt. Men det vore lovvärt om Henreksons artikel i Ekonomisk debatt blev jullektyr och ledde till nytänkande för den vänstermajoritet som brukar kalla sig radikal men som jag ibland i mina mörka stunder kallar bakåtsträ- vande. Jag tycker att vi kan vara överens om att social trygghet aldrig kan finnas om vi inte har en mycket fast och stabil grund som de tillväxtskapande krafter- na utgör. Det är alltså god ekonomi, flexibilitet, mångfald, osv. som gör att vi också kan bygga upp goda sociala system. 0748447264503 N 2010-01-01 00:00:00 187840 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf48