<anforande>
<dok_hangar_id>2348712</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AADDEF59-5DC5-47DC-8C0E-9045C49313EC</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först ett tack till Carlinge Wisberg
för möjligheten att ytterligare utveckla de sociallibe-
rala principerna för en reformering av socialförsäk-
ringarna. Det är bra att han ställde den inledande
frågan om det direkta sambandet. Jag utgår från att
det är en genuin missuppfattning och inte ett försök
att förvirra debatten.
Direkta samband är inte konstigare än så, att man
försäkrar den inkomst man har. Man betalar en avgift
som står i relation till inkomsten. Enkelt uttryckt: Det
finns en sjukförsäkring och det behövs en avgift på
5-6 %, så betalar både den som har låg inkomst och
den som har hög inkomst samma procentsats på in-
komsten - utan hänsyn till den enskildes risk. Det
råkar också vara så, fru talman, att människor med
högre inkomster i genomsnitt är mindre sjuka än
människor med lägre inkomst. Det äger rum en icke
obetydlig omfördelning från dem som har det bättre
ställt till dem som har det sämre ställt även om de
betalar samma procentsats.
Däremot skall man inte - som Vänsterpartiet, So-
cialdemokraterna och andra vill - insistera på att ta ut
avgifter ovanför de förmånstak som finns i försäk-
ringssystemen. Har man en försäkring, så skall det
vara en försäkring. Vill man ta ut skatt på människor
med höga inkomster, finns det möjlighet att göra det.
Det är bara att införa ännu högre marginalskatter, om
man nu tror att det är det som behövs i vårt samhälle.
Men i försäkringssystemet skall förmånstak och av-
giftstak hänga samman.
Den andra frågan gällde självrisk eller ej i sys-
temen. Där kan man förstås ha olika uppfattning. Vi
tycker att erfarenheterna är tydliga. Erfarenheterna
från slutet av 80-talet och början av 90-talet och vad
som därefter hände visar att det finns ett samband om
det ges 100 % eller mer än 100 % i ersättning i sjuk-
försäkringen från första dagen. Då blir det avsevärt
högre frånvaro från arbetsplatserna än med en viss
självrisk.
Vi har varit med om att införa karensdag i sjuk-
försäkringen. Den tycks nu vara accepterad av nästan
alla i kammaren. Vi har varit med om att se till att
ersättningsnivåerna ligger i storleksordningen 80 % i
sjukförsäkringen. Vi har förespråkat en liknande
ordning i arbetslöshetsförsäkringen.
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>187810</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
