2348712 GM0937 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december 1998/99 37 1998-12-16 00:00:00 Anslag inom socialförsäkringsområdet D3BDBD06-255F-4843-8671-388EC1873C78 16 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Två av de mest centrala delarna i väl- färdspolitiken är för oss socialliberaler för det första att ha en sjukvård, äldreomsorg, skola, handikappom- sorg, m.m. som är tillgänglig för alla medborgare, oavsett förmögenhets- eller inkomstförhållanden. För det andra är det, vilket har mer att göra med den här punkten på dagordningen, att vi har goda socialför- säkringar eller trygghetsförsäkringar. De skall vara allmänna, avgifterna skall tas ut utan hänsyn till vil- ken risk den enskilde löper och de skall handla om att i hygglig utsträckning ersätta den förlust som man har rönt. Det senare leder fram till den s.k. inkomstbort- fallsprincipen. Det är den bortfallna inkomsten som försäkras i trygghetsförsäkringar. Det har under det senaste decenniet ägt rum en mängd förändringar inom de svenska socialförsäk- ringarna. Många av oss har varit medskyldiga till detta. Men det är alldeles uppenbart att det behöver tas ett mer samlat grepp över de svenska socialförsäk- ringarna. Vi har från fem partiers sida lyckats göra det med den största och kanske viktigaste av våra socialförsäkringar, den som har att göra med hur vi skall ha det ekonomiskt på gamla dar, pensionssys- temet. Men i övrigt har det inte tagits något riktigt bra samlat grepp, även om en del förändringar har ägt rum under 90-talet som har gått åt rätt håll, enligt vår mening, och som har handlat om att göra försäkring- arna mer försäkringsaktiga. Vi lade, fru talman, sommaren 1997 fram ett för- slag om en stor reform på det återstående socialför- säkringsområdet, en reform som till vissa delar var inspirerad av den stora pensionsreformen. Enligt det förslag som vi lade fram skulle vi få till stånd tre stycken självständiga socialförsäkringar: en för pen- sionerna, som vi nästan är klara med nu, en andra vid sjukdom, inklusive långtidssjukdom, dvs. det som vi i vanliga fall har förtidspensioner för, och, till skillnad mot nuläget, en tredje socialförsäkring vid arbetslös- het. Samtliga dessa försäkringar ville vi i mycket stör- re utsträckning skulle utformas med s.k. raka rör. Det skulle finnas ett samband mellan den avgift man betalade och den förmån man fick ut i den händelse det man försäkrade sig mot inträffade: sjukdom, ar- betslöshet eller glädjen att få bli gammal. De raka rören i socialförsäkringarna har enligt vår mening också mycket att göra med att försöka få till stånd en bättre tingens ordning vad gäller skatter och förmåner i vårt land, dvs. kunna minska de skattekilar som många gånger är mycket stora. Ett av de största problemen om man har ett så pass högt samlat skatte- och avgiftstryck som vi har i vårt land är ju att det hämmar arbetsviljan, inte minst den vita arbetsviljan. Ett sätt att minska de problemen är förstås att få ett större samband mellan de i och för sig obligatoriska avgifterna och de förmåner som man får. Därmed skulle skattekilar och marginaleffekter kunna mins- kas. De här socialförsäkringarna, eller trygghetsförsäk- ringar som vi har kallat dem, skulle vara åtskilda från statsbudgeten. De skulle stå under tillsyn av en myn- dighet, t.ex. Finansinspektionen, och alltså vara själv- ständiga. Vi har, fru talman, utvecklat de här tankegångarna i samband med behandlingen av dagens frågor. Vi har pekat på några av huvudprinciperna i reservation nr 3. I samband med att vi presenterade det här försla- get skrev vår partiledare Lars Leijonborg till övriga partiledare och föreslog att man skulle ha gemen- samma samtal i akt och mening att uppnå en bred överenskommelse, kanske liknande den som vi lyck- ades med på pensionsområdet, då mellan 80 % och 85 % av kammarens ledamöter stod bakom reformen. Vi fick i massmedierna relativt trevliga kommen- tarer från en del av de andra partiernas sida. Social- demokraternas partisekreterare och före detta social- minister Ingela Thalén uttalade sig välvilligt om be- tydande delar av förslaget. Inte alla, jag tror det fram- för allt var egenavgifterna hon inte var så förtjust i, icke oväntat. Moderaternas partiledare, Carl Bildt, uttalade sig också positivt om det, och vi fick positiva kommentarer från olika håll. Så mycket har inte hänt i frågan sedan dess, kan jag säga. Vi har i utskottet, fru talman, stött förslaget om en bred utredning av de här frågorna. Det har i år bara fått fyra partier bakom sig. Miljöpartiet har hoppat av sedan i fjol, vilket var synd, eftersom de fem partier- na hade räckt för ett tillkännagivande till regeringen. Nu kan regeringen göra det här ändå. Därför vän- der jag mig till socialförsäkringsminister Maj-Inger Klingvall och undrar hur socialdemokraterna i dag ser på möjligheterna att åstadkomma en bred uppslutning bakom en reform liknande pensionsreformen på de här områdena. Eftersom hon finns här i kammaren och är anmäld på talarlistan finns det goda möjlighe- ter att få ett svar på den frågan, kan jag tro. Bakom förslaget om en bred utredning står de fyra borgerliga partierna. Det är ingen hemlighet att det finns skillnader i synen på de olika socialförsäkring- arna mellan de partierna. Det är kanske inte heller någon hemlighet vad de skillnaderna består i. Jag delar bl.a. Rose-Marie Frebrans uppfattning att det är utomordentligt värdefullt att man i den all- männa debatten lyfter fram olika förslag. Senast skedde det i skriften från SNS, där man bl.a. har gjort en intressant genomgång av de s.k. medborgarkonto- na, som ibland har dykt upp i debatten och som handlar om att man i stor utsträckning skulle gå från en försäkringsmodell till en sparmodell. Det är något som vi från Folkpartiets sida inte tycker verkar vara något riktigt bra förslag om man vill ha någonting som skall skydda människor mot risker. Det är en syn som, såvitt jag kan se, har delats av de av SNS nyin- rättade välfärdsråden. Fru talman! Det finns förstås på den här punkten flera andra förslag än de grundläggande principer som jag har valt att tala om inledningsvis. En stor och tung fråga handlar om på vilket sätt sjukförsäkringen skall samverka med sjukvården. Det är alldeles uppenbart att det finns berörings- punkter. Det ledde till att ett antal personer från skilda partier i bohuslandstinget i mitten på 80-talet vände sig till den dåvarande socialdemokratiska regeringen med ett förslag om att man skulle få pröva att använ- da delar av sjukförsäkringen för att korta vårdköer. Tanken bakom var så rasande enkel som att det för- stås är bättre att människor får en operation och kan komma på benen igen, komma tillbaka till arbete eller vad det är fråga om, hellre än att man månad efter månad betalar ut passiva pengar. Det dröjde länge innan de och vi i Folkpartiet fick gehör för den här tankegången. Men vi fick det en bit in på 90-talet, efter många års tjatande. Tyvärr har den nuvarande regeringen, med de ansvariga statsrå- den på Socialdepartementet, stoppat de försöken fr.o.m. den 1 januari i år. Man har röstat ned en fort- sättning av den s.k. finansiella samordningen, FIN- SAM-modellen, och infört någonting annat som har samma efternamn och ett vackert förnamn, nämligen fri. Det kallas för FRISAM. Men det synes vara näs- tan omöjligt att få reda på vad det egentligen handlar om. De som har fått pröva den förra modellen är mycket ledsna för att de inte har fått fortsätta med densamma. Jag har en fråga även i anslutning till detta till so- cialförsäkringsministern: Är det rätt uppfattat att de lyckosamma försöken med FINSAM skall ligga i träda till en bra bit in på år 2001, när regeringen möj- ligen samlar sig till en utvärdering av en annan mo- dell än den som det här är fråga om? Ett problem som vi har kunnat uppmärksamma i utskottet under hösten är att ett av kontona som lyder under detta utgiftsområde, som har att göra med sjuk- försäkringen, verkar överskridas kraftigt. Även om man skulle tillgodoräkna sig att det blir mindre an- vändning av pengarna på rehabiliteringsanslaget, vilket kan vara bekymmersamt i sig, tycks det handla om ett överskridande på över 1 miljard kronor. Ut- skottet kommer att ägna sig åt att försöka sätta sig in i den frågan. Men även här vore det intressant att få veta mer om hur det ansvariga statsrådet ser på dessa kraftiga överskridanden. Till sist, fru talman, skulle jag vilja säga några ord om närståendevården. Det är förstås som så att vi i vårt samhälle skall ha tillgång till vård för alla männi- skor, oavsett vilka förhållanden de lever under. Själv- klart skall det vara så oavsett inkomst, förmögenhet, m.m., oavsett om de har närstående eller inte och oavsett om man har närstående som vill, kan och orkar ställa upp. Men de insatser som de närstående gör i vårt land är utomordentligt omfattande och helt nödvändiga för att vi skall kunna upprätthålla en anständig omsorg om framför allt äldre människor i vårt land. Vi har från Folkpartiets sida nu för fjärde året i rad motionerat om att man skall vara mer generös när det gäller reglerna för närståendepenningen. Vi har motionerat om att staten borde känna sitt ansvar och ta upp överläggningar med bägge kommunförbunden om hur man gemensamt, inte bara med pengar utan också med insatser som avlösning m.m., skall kunna stödja de närstående som vill och orkar ställa upp. Detta avslås regelmässigt av majoriteten. T.o.m. det i de här sammanhangen ganska begränsade för- slaget att man skulle kunna ta ut närståendepenning för en längre tid än 60 dagar, och där kostnaden är i storleksordningen 40 miljoner om året, säger ut- skottsmajoriteten att det inte finns några ekonomiska möjligheter till. Det finns inga ekonomiska möjlig- heter. Detta säger man i ett parti som under valrörel- sen kastade ut ett i och för sig intressant förslag om maxtaxa på daghemmen till en kostnad av minst 3 500 miljoner kronor. Fru talman! Det är beklagligt hur man år efter år från riksdagsmajoritetens sida är så pass negativ mot de närståendes insatser. De som eventuellt delar min uppfattning har möjlighet att instämma i reservation nr 6. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 5 och 6. De gäller de liberala principerna för en re- formering av socialförsäkringen, den gemensamma reservationen om utredning och reservationen om närståendepenning. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 187808 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf16