2348712 GM0937 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december 1998/99 37 1998-12-16 00:00:00 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 9F1BA69A-6A4C-4C9C-A7D6-13401D3417AF 141 KERSTIN HEINEMANN (fp) fp Fru talman! Jag vill börja med att beklaga att inte vår nye socialminister deltar i debatten i dag. Jag tror att det hade varit bra både för honom och för oss, speciellt för oss ledamöter i socialutskottet, om vi hade kunnat ha en dialog i dag kring dessa frågor. Den 2 december fastställdes de ekonomiska ra- marna för de olika utgiftsområdena för 1999. Folk- partiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi anser att det krävs skattesänk- ningar för att skapa förutsättningar för nya jobb, som ju är viktiga för att vi skall klara av de åtaganden som vi velat ha på det sociala området. Vårt budgetalternativet är utformat så att det ger utrymme för sådana skattesänkningar och skapar också marginal för höjningar av utgifter som kan drivas fram av den sämre konjunkturen. Våra mål för budgetpolitiken är att skatter som hindrar nya jobb skall sänkas, att utgiftskvoten skall sänkas, att de offentliga finansernas konjunkturkänslighet skall minska samt att vård och omsorg skall prioriteras. Det var också därför som vi i våras ville att de extra pengar som tillfördes kommuner och landsting skulle öronmärkas, så att vi visste att de användes till det som de var avsedda för. Fru talman! På de områden som vi diskuterar i dag har vi alla partier naturligtvis en mängd olika förslag i våra motioner som kommer att behandlas senare under våren i den fortsatta behandlingen. Där- för tänker jag här bara koncentrera mig på de olika avsnitt som behandlas när det gäller just budgeten. Jag kommer att ta upp en del av dem, och Bo Kön- berg kommer senare att beröra sjukvårdsområdet. En av våra allvarligaste invändningar mot budget- förslaget är de försämringar som har skett för de funktionshindrade, och då speciellt genom handi- kappreformen. Våren 1996 inleddes försämringarna med beslut som skärpte reglerna. Tidsramen ändrades från ett år till sex månader, definitionen skärptes för rätten att få personlig assistent, kommunerna fick ta över en större del av ansvaret genom att rätten till personlig assi- stent när man vistas i daglig kommunal verksamhet inskränktes. Så har det fortsatt med flera förändring- ar. Våren 1997 lades ännu mer ansvar över på kom- munerna, eftersom de skall stå för de första 20 tim- marna. Införandet av schablonersättningen har radi- kalt försämrat situationen för enskilda funktionshind- rade och för flera brukarkollektiv. Det känns ganska bra när man i dag hör att Ken- neth Johansson och hans parti, som har varit med på flera av dessa neddragningar, nu tycks verka svänga och vilja återställa en del av de försämringar som har gjorts. Fru talman! Det är oron och osäkerheten inför framtiden för många funktonshindrade och deras anhöriga som är det stora bekymret. Denna oro är deras ständige följeslagare. Det senaste som skapat oro är Riksförsäkrings- verkets allmänna råd om assistansersättningen. Följs dessa - och det ser faktiskt så ut då det kommit en del fall som bekräftar detta - kommer försäkringskassor- na endast att bevilja ett fåtal barn rätt till personlig assistent. Enligt Riksförsäkringsverkets råd skall endast de barn som har ett omvårdnadsbehov på minst tolv timmar per dygn komma i fråga för rätt till personlig assistans. Det här är en oacceptabel inskränkning i barns rätt till personlig assistans och måste ändras. Utskottet har ytterligare en gång i detta betänkande betonat vad utskottet sade 1995/96 i SoU15, att försäkringskas- sorna vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans skall ta hänsyn till vad som normalt kan anses falla inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare. Det är alltså behovet av extra tillsyn och omvårdnad med anledning av ett funktionshinder som skall ligga till grund för bedömning och beslut om personlig assi- stans. Utskottet utgår i betänkandet från att regeringen noga följer utvecklingen. Om rätten till personlig assistans för barnen försämras, utgår utskottet från att regeringen återkommer i frågan, och detta ges rege- ringen till känna. Det är bra, men det är bekymmer- samt att utskottet år efter år skall behöva upprepa detta krav och vi sedan ser att det ändå sker försäm- ringar. Men det finns väl all anledning för alla oss som har engagerat oss i frågan att noggrant följa den och påminna regeringen om det inte händer någon- ting. Fru talman! Vi anser också att den s.k. 65- årsreglen skall avskaffas. Det är väsentligt att funk- tionshindrade som fyllt 65 år skall veta att den per- sonliga assistansen får finnas kvar även efter 65- årsdagen. Deras behov är ju oförändrade. De föränd- ras inte från den ena dagen till den andra. Det är inte rimligt att den totala livssituationen skall förändras bara för att man passerar en ålders- gräns. Efter att ha haft en personlig assistent i flera år skall man i stället vara hänvisad till kommunens hemtjänst med allt vad det innebär av ofrihet och brist på kontinuitet. Också detta har utskottet sagt att man skall titta på. Det skall komma förslag under våren. Vi får väl bara hoppas att det verkligen gör det också, så att vi kan se till att även de som är 65 år och en dag behålla sin personliga assistent. Folkpartiet liberalerna har i sitt budgetalternativ avsatt 1,4 miljarder kronor för att återställa handi- kappreformen i sitt ursprungliga skick, och vi vill alltså också se till att 65-årsgränsen avskaffas Fru talman! Jag har nu för avsikt att ta upp några andra anslagspunkter där Folkpartiet har en annan uppfattning än Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Kostnaderna för läkemedel och vård har ökat de senaste åren. Vid införandet av det delade högkost- nadsskyddet föreslog vi att det skulle utgöra 1 000 kr för vård och 1 000 kr för läkemedel. Inte minst kost- naderna för läkemedel har vållat många människor bekymmer. Vi vidhåller vårt ursprungliga förslag och har i vårt budgetalternativ avsatt 400 miljoner kronor för en förbättring av högkostnadsskyddet. Det är riskabelt att tro att faran för spridningen av hiv har stoppats helt. Vi behöver bara tänka på den fara som omkring 100 kvinnor utsattes för av en enda person, den s.k. hiv-mannen. Det hade kunnat resulte- ra i många fler smittade och förändrat situationen radikalt i Sverige. Därför anser vi att det ännu inte är dags att blåsa faran över och börja föra över de sam- lade statliga insatserna till andra, som sedan skall ta över själva. Vi har därför anslagit 14 miljoner kronor mer än majoriteten. Rikskvinnocentrum debatterades nyligen i ett re- plikskifte. Vi anser, och har motionerat om, att de har en mycket viktig uppgift både när det gäller att ta emot kvinnor som blivit utsatta för misshandel och ge dem vård och för den forskning som bedrivs där. Centrumets framtida existens är ju hotad om man inte kan hitta en långsiktig finansiering. Landstinget har förklarat sig berett att ta det ansvar som de har för vården och kanske till en viss del för forskningen. Vi menar att den forskning som bedrivs där både nationellt och internationellt har stor betydelse och ser det som mycket angeläget att den får fortsätta. Barbro Westerholm har ju aktualiserat den här frågan i kammaren i olika interpellationer, och vi kommer naturligtvis att fortsätta att driva det här tills vi får staten och de olika departementen att förstå att det här är något unikt och viktigt. Man måste se till att de får sina forskningsmedel. Vi tycker naturligtvis att det är bra, och vi står bakom att de kommer att få 1 miljon kronor för nästa år. Det klarar verksamheten under nästa år. Men det handlar ju också om att de som arbetar där måste känna att arbetet får fortsätta. Annars finns en risk att kompetensen försvinner. Så vi hoppas. Vi får väl hjälpas åt allihop - det finns ju fler här i kammaren som tycker att den här verksamheten är viktig - för att se till att det här får fortsätta. Fru talman! Spelberoende är ett hälsoproblem vars omfattning är större än man tidigare trott. Enligt en kartläggning utförd av Sten Rönnberg och medar- betare vilken nyligen presenterats har 150 000 männi- skor problem med sitt spelande. För en tredjedel av dem är problemen så allvarliga att de kan klassas som spelberoende. För den som har blivit spelberoende finns i dag inte mycket hjälp att få. Det behövs därför många olika insatser; behandling och rehabilitering, utbildning och information. Det finns också andra typer av anslagsfrågor som vi tycker är viktiga. Det gäller bl.a. att organisations- stödet för nykterhetsrörelsens centrala verksamhet även i fortsättningen skall få administreras av Samar- betsnämnden för fördelning av statsbidrag till nykter- hetsorganisationer m.m. Vi anser inte att det är lämp- ligt att nu göra denna förändring. Vi anser också att regeringen borde återkomma med förslag om hur Amningshjälpens verksamhet kan stödjas. Amningens betydelse är i och för sig ganska väl känd i dag, och många får ett mycket bra stöd ute i sjukvården. Folkhälsoinstitutet arbetar med frågan, och amningsfrekvensen är mycket högre i dag än tidigare. De nyblivna mammorna får hjälp och råd. Samtidigt vet vi att det är mycket lätt att det här förändras över tiden. Man kanske anser att insatserna nu har varit så stora att man kan minska dem, och att medvetandet har blivit så stort att man inte behöver göra mer. Det finns risker med detta. Det är därför vi anser att det även i fortsättningen bör ges stöd till Amningshjälpen. Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp Apo- teksbolagets roll. Alla västeuropeiska länder har nå- gon form av reglering av läkemedelsförsäljningen utan att, som i Sverige, hela detaljhandeln har kon- centrerats till ett enda företag. Konkurrensverkets bedömning är att Läkeme- delsverket bör få i uppgift att utfärda tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till sådan fysisk eller juridisk person som uppfyller vissa krav på far- maceutisk kompetens. Vi delar den uppfattningen och anser att arbetet med att bryta Apoteksbolagets mo- nopol snarast bör inledas. Fru talman! Som jag tidigare har anfört så har ju våra förslag redan fallit vid behandlingen av de eko- nomiska ramarna. Därför har jag nu redovisat våra alternativa förslag. Jag ber bara att få hänvisa till det särskilda yttrande som vi har bifogat det här betän- kandet. 0395042560705 N 2010-01-01 00:00:00 187933 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf141