<anforande>
<dok_hangar_id>2348712</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälsovård, sjukvård och social omsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>230D8ED5-13BC-4504-8AE0-EF931E1A6FE3</anforande_id>
<anforande_nummer>138</anforande_nummer>
<talare>KENNETH JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag blev mycket imponerad av det be-
sök jag gjorde vid Rikskvinnocentrum och av den
verksamhet som bedrivs där. Enligt egen uppgift är
den verksamheten unik i världen. Det är obegripligt
att regeringen drar in de medel som behövs för att
bedriva den forskning som är ett led i att stoppa vål-
det mot kvinnor.
Jag är positiv, Ingrid Burman, till den miljon som
har kommit fram, och jag ger i hög grad Ingrid Bur-
man äran av detta. Det är ingen som helst tvekan om
att det är ett positivt steg. Men det är inte tillräckligt,
och framför allt är det inte en långsiktig lösning. Jag
har vare sig insyn och kontakter i departement eller
möjligheter att leta i olika forskningsstiftelser. De
krav som vi i Centerpartiet har uttalat är att vi måste
få en långsiktig lösning. I den mån jag och vårt parti
kan bidra genom att diskutera oss fram till det är vi
naturligtvis beredda att hjälpas åt för att hitta en lång-
siktig lösning.
Jag tycker att i första hand de tre departement som
är berörda borde ta huvudansvaret för finansieringen
och att de inte skall lägga detta ansvar på en opposi-
tionsföreträdare.
</anforandetext>
<intressent_id>0327857385513</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>187930</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf138</protokoll_url_www>
</anforande>
