<anforande>
<dok_hangar_id>2348712</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrare och flyktingar m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>58B7855C-1B70-4A53-AEF1-08097389F8AB</anforande_id>
<anforande_nummer>115</anforande_nummer>
<talare>BARBRO WESTERHOLM (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag säger i det här inlägget som man
gör i frågestunden: Jag får tacka Maud Björnemalm
för svaret. Jag tror att vi har samma syn när det gäller
tortyrskadade och deras behov av insatser.
Vad det nu handlar om är att låta de ord vi säger i
kammaren gå över i verklig handling. Det tror jag att
vi kan verka för i annat sammanhang.
</anforandetext>
<intressent_id>0363228965800</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>187907</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf115</protokoll_url_www>
</anforande>
