<anforande>
<dok_hangar_id>2348712</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:37 Onsdagen den 16 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Invandrare och flyktingar m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B732DAF4-70D9-487D-A797-F7815DEA98A7</anforande_id>
<anforande_nummer>109</anforande_nummer>
<talare>ULLA HOFFMANN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kan inte lova Gustaf von Essen att
jag skall vara, som han säger, lika föredömligt kort i
debatten. Men jag kan lova Gustaf von Essen att jag
kommer att var kortare än jag brukar vara. Det är
alltid något.
Det gör jag därför att den debatt som vi skall föra
i dag är en ren budgetdebatt och behandlar utgiftsom-
råde 8 Invandrare och flyktingar. De ideologiska
debatterna kommer först till våren. Jag kommer där-
för inte i dag att lyfta fram Vänsterpartiets hela syn på
integrations- eller flyktingpolitiken i Sverige, utan
nöja mig med att göra vissa markeringar inför de
kommande debatterna.
Vänsterpartiet anser att integrationen börjar dag 1,
dvs. den dag då en flykting sätter sin fot på svensk
mark och söker asyl. Vi vet visserligen inte vem som
kommer att avvisas eller vem som kommer att stanna,
men vad gäller integration finns det ingen tid att för-
lora.
Den människa som tvingas fly från sitt land och
söka fristad i ett annat land är i många fall en trasig
människa som många gånger har hemska krigsupple-
velser med tortyr och våldtäkt bakom sig. En sådan
människa behöver känna att han eller hon har stöd i
det land man söker en fristad i.
Ett sådant stöd, menar vi i Vänsterpartiet, är att ge
t.ex. flyktingbarnen, dvs. de barn som ännu inte fått
besked, rätt till samma skola som andra barn i Sveri-
ge. Det är att genast starta undervisning i svenska, det
är att ekvivalera vuxnas betyg och ge eventuell
kompletterande utbildning. Det är också att ge terapi
och behandling för de traumatiska upplevelser som
gjort att flyktingen tvingats lämna sitt land.
Jag vill dröja mig kvar vid barnens skolgång, och
jag vill göra det genom att kommentera förslaget till
ett nytt kommunalt utjämningsbidrag. I förslaget
kommer det inte att finnas någon faktor som kompen-
serar de kommuner som har många invandrade barn i
sina skolor. Anledningen till det är den bakomliggan-
de statistik som Kostnadsutjämningskommittén tagit
del av. Den visar nämligen att skolundervisningen för
invandrade elever inte kostar mer än den som svenska
barn får. Samtidigt visar en grupp lärare att det helt
enkelt inte finns resurser för att ge dessa elever den
undervisningstid som de enligt skollagen har rätt till.
I stället löser man problemet så att de invandrade
barnen placeras i särskilda klasser med färre antal
undervisningstimmar. Då är det ju inte så konstigt att
statistiken visar att det kostar lika mycket.
Det är inte nog med att dessa barn först får färre
timmar på förläggningen, utan dessutom kommer
detta att fortsätta för många barn när de har fått uppe-
hållstillstånd. Förslaget till nytt kommunalt utjäm-
ningsbidrag kommer därför att ytterligare försvåra
integrationen för barn med utländsk härkomst. Därför
vill jag uppmana Integrationsverket, som har som sin
uppgift att föra in ett etniskt perspektiv på alla beslut,
att noggrant granska detta förslag.
Fru talman! Många unga invandrade kvinnor har
en svår situation, bl.a. på grund av att de ofta hamnar
mellan den egna familjens värderingar och den
svenska synen på kvinnor och sexualitet. Många av
dessa unga kvinnor har svårt att hitta någon att prata
med om sina problem. De upplever det som ett loja-
litetsbrott att, som man säger, lämna ut den egna
familjen i t.ex. samtal med en skolkurator. Ofta vän-
der sig dessa unga kvinnor i stället till andra kvinnor
som är verksamma de i olika projekt för invandrark-
vinnor som pågår i många kommuner. Det är därför
viktigt att denna verksamhet får finnas kvar och ut-
vecklas.
För att ytterligare synliggöra invandrade kvinnors
kompetens, kunskap och erfarenhet anser vi att de
medel som invandrarorganisationerna tilldelas varje
år bör redovisas ur ett könsperpektiv och att regering-
en också ställer ett sådant krav. Utskottsmajoriteten
delar vår uppfattning och vi är i dag nöjda med de
skrivningar som finns på dessa områden i betänkan-
detexten.
Fru talman! Vänsterpartiet har upprepade gånger
motionerat om sjukvård för vuxna asylsökande och
för gömda barn. Vi menar att en del av den statliga
ersättningen till landstingen vad avser hälso- och
sjukvård för asylsökande måste öronmärkas för de
asylsökande som tvingas söka sjukvård anonymt. Det
har inträffat att invandringsmyndigheterna faktiskt
har gjort fel i sina bedömningar i första och andra
instans och att en förnyad ansökan har lett till att
utlänningen fått uppehållstillstånd.
I ett fall tvingades en kvinna gömma sig, men
mådde så dåligt att hon tvingades uppsöka en psykiat-
risk klinik. Genom de intyg som läkarna skrev ut fick
hon senare uppehållstillstånd av humanitära skäl.
I ett annat fall tvingades en gravid kvinna att upp-
söka akutsjukvården där det gjordes ett kejsarsnitt.
Även den kvinna har fått stanna av humanitära skäl.
Vi begär inte mer pengar, vi begär bara att regeringen
skall öronmärka en del av pengarna för dem som är
gömda och tvingas söka akut sjukvård anonymt.
Vi har också vid flera tillfällen uttryckt vår oro för
att sekretesskyddet inte är tillräckligt starkt vad gäller
asylsökande gömda flyktingar. Genom att det inte
finns öronmärkta pengar för dessa, skickade Land-
stingsförbundet ut en skrivelse till samtliga landsting
med en uppmaning att i ännu högre grad kontrollera
en utlännings identitet vid besök i sjukvården eller
kontrollera med regionkontor eller förläggning innan
man ger vård.
Utskottet besvarar vår oro med att säga att statlig
ersättning av principiella skäl inte skall utges för
hälso- och sjukvård för den som håller sig undan
verkställighet. Vilka de principiella skälen är, kanske
någon från majoriteten kan svara på.
Så till slut, fru talman. Under budgetåret 1998 an-
visade riksdagen medel motsvarande kostnader för
1 840 s.k. kvotflyktingar. Delar av dessa medel får
användas, som man säger, flexibelt, t.ex. till projekt-
medel för framtida återvandring, medicinska insatser
m.m. För 1998 kommer antalet faktiskt mottagna
kvotflyktingar att uppgå till ca 1 370 personer. Medel
motsvarande ca 1 450 kvotflyktingar kommer att
förbrukas, inklusive de s.k. flexibla kostnaderna.
Resterande medel kommer att användas för att
täcka det underskott som uppkommit främst för att
president Milosevic inte accepterar att ta emot sina
egna medborgare. Vi anser att det är fullständigt
oacceptabelt att en krigsförbrytare, efterlyst av
världssamfundet, skall kunna utöva ett sådant infly-
tande att ett riksdagsbeslut om uttagande av kvot-
flyktingar inte fullföljs.
Vi är därför glada att utskottet anser det självklart
att det faktum att Förbundsrepubliken Jugoslavien
vägrar att ta emot sina egna medborgare inte får med-
föra att Sverige tar emot ett mindre antal kvotflyk-
tingar.
Fru talman! Normalt brukar Vänsterpartiet ha
många reservationer att yrka bifall till, men genom att
stora delar av våra motioner hänvisats till den flyk-
tingpolitiska debatten i vår och att vi på flera punkter
faktiskt fått utskottets gehör för våra synpunkter har
vi endast en reservation, nämligen reservation 6 under
mom. 11, och den yrkar jag härmed bifall till.
</anforandetext>
<intressent_id>0166402877505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>187901</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0937/#anf109</protokoll_url_www>
</anforande>
