2348709 GM0934 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:34 Fredagen den 11 december 1998/99 34 1998-12-11 00:00:00 Kommunikationer AC9DCBE5-2733-4BA1-8BD1-0942627D048A 9 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Trafikutskottets första betänkande för detta riksmöte har att behandla många anslagsposter till i och för sig stora belopp. I allt väsentligt har volymerna lagts fast i det riksdagsbeslut som fattades före sommaren med anledning av regeringens s.k. vårproposition. Ändå är det viktigt att se runt hörnet, eller bak nästa vägkrök, för de beslut som fattas mate- riellt och principiellt och kommer att vara långsiktiga. Låt mig börja med några principiella synpunkter. Kommunikation är något mycket positivt. Det är ett sätt för människor att nå varandra konkret, fysiskt eller att med hjälp av tekniken ha umgänge per brev och telefon. Det är också en klassisk liberal tanke att människor skall kunna mötas, resa fritt och bredda sina kulturupplevelser. Det förstärks med den elek- troniska tekniken som alltfler förfogar över i vårt moderna samhälle. Denna liberala syn står i klar kontrast till socialistiska och kommunistiska koncept som dirigerar och kväver det fria samspelet mellan folken. Resandet och annat kommunikationsutbyte har ju accelererat oerhört. En enkel jämförelse belyser detta då vi beaktar att för 100 år sedan rörde sig svensken mindre än en kilometer per dag. I dag är reseradien i genomsnitt per individ i vårt land flera mil. Det förut- sätter självfallet ett annat kommunikationssystem än det som gällde historiskt då vattenvägar, öppna eller frusna, var en viktig färdled. De upptrampade stigar- na har både breddats och förändrats, och dagens mo- derna vägnät ger helt andra möjligheter än vad våra förfäder var med om. Det finns en politisk uppgift för oss att underlätta kommunikation, inte bara av de humanskäl jag har antytt utan också på grund av det faktum att vår eko- nomi måste fungera. Om vi gör högtidliga deklaratio- ner av typen Hela Sverige skall leva behövs det en genomtänkt politik för alla slag av kommunikation. Funktionssättet och rationaliteten kommer att vara avgörande om vi över huvud taget skall kunna rädda utsatta landsändar och glesbygder. Det koncept som statsmakt och offentliga beslutsfattare lägger fast är alltså förpliktade att ta en rad hänsyn som rymmer både rationalitet och humanvärden inklusive ett stort mått av miljöhänsyn och trafiksäkerhet. Även om det finns mycket visioner tror jag att vi får titta på den verklighet vi i dag lever i. Inom över- skådlig tid kommer biltrafiken att vara helt domine- rande. När det gäller persontransporter går 80 % på väg. Åtta av tio personer reser alltså för egen del med bil. Övriga trafikslag - tåg, flyg, sjötrafik, tunnelbana, spårvagn, bussar m.m. - delar på den sista femtedelen när det gäller trafikföringen. Ser vi på en grupp som barnfamiljer, är det 95 % av dem som har eller förfo- gar över bil. Transport och kommunikation är alltså en nöd- vändig förutsättning för all ekonomisk aktivitet. Vår välfärd kan i hög grad kopplas till ökad handel och därmed ökade transporter och kommunikation. Vik- tigt är att våra transportsystem svarar mot högt ställda krav på miljöhänsyn och en varaktig hushållning med resurser. På trafikområdet är den allmänna samhällseko- nomin av oerhörd betydelse. Också här behöver vi vara med om en ekonomisk tillväxt om vi skall klara den långa raden av välfärdskrav. Kommunikationerna behöver förvisso tillföras mera medel, och då är det också viktigt att den eko- nomiska kakan växer. Lösningen på framtidens pro- blem ligger alltså inte i fientlighet mot tillväxt. Det är bra att regeringen markerar det i olika sammanhang. Även om vi har kritiska synpunkter på metoderna är det viktigt att klargöra detta för alla dem som mot- verkar tillväxtens värde. Tillväxt skall självfallet ske på naturens villkor. Men det kan aldrig vara ett själv- ändamål att både bromsa utvecklingen och se till att vi får mer att fördela. Behoven på kommunika- tionsområdet är för stora för att vi skall kunna slå oss till ro. Den departementsreform som citerades av ut- skottets vice ordförande vill jag för min del gärna se som en ambition att koppla trafiken närmare närings- politiken och dess villkor. Jag beklagar i likhet med Sven Bergström att den tjänstgörande kommunika- tionsministern är frånvarande. Inte ens en företrädare för den stora och växande gruppen statssekreterare syns så långt ögat når. Vi får hoppas att man läser protokollet från dagens debatt. Transportpolitiken är också en del i målet att trygga jobb och välfärd i hela landet. En ökning av trafiksäkerheten sker genom information, säkrare fordon, förbättrad trafikantutbildning och åtgärder på farliga vägsträckor. Det är nödvändigt att öka kampen mot t.ex. rattfylleri, såväl till lands som till sjöss och i luften. Det är bra att regeringen efter många påstöt- ningar härifrån riksdagen nu kommer med förslag om både promillelagstiftning i sjötrafiken och att mera definitivt sätta stopp för knarket i trafiken genom införande av en s.k. nollgräns. I en marknadsekonomi är konkurrensfrågorna viktiga, både för att tillgodose ett kvalitativt högt utbud för medborgarna till rimliga priser och för att stimulera till tävlan bland olika aktörer. Vi behöver bättre konkurrens på järnvägen och flyget. Vi vill behålla Bromma flygplats, som har visat sig fylla en mycket viktig funktion vad gäller både konkurrens och trafikservice. Det är viktigt att också stödja kommunala flyg- platser, framför allt i Norrlands inland. Jag tror för övrigt att det är angeläget att se att det finns bärighet för olika trafikslag, att också mera genomlysa den tänkta infrastrukturen så att det blir rätt trafikslag i den meningen att det finns såväl rationalitet som ekonomi och miljöhänsyn inbyggda. Där vi har ett bra vägnät och snabba järnvägstransporter skall inte flyget vara alternativet på kortsträckor. Konkret ut- tryckt: Den dag man kan ta sig från Göteborg till de tre nordiska huvudstäderna Oslo, Stockholm och Köpenhamn på två eller tre timmar skall järnvägen självfallet vara det attraktiva alternativet för resande. Däremot behöver flygets roll stärkas mot de väg- och järnvägsfattiga delarna i glesbebyggda områden. Ett allvarligt problem är den bristfälliga bärighe- ten på många av våra vägar, t.ex. för skogsindustrins råvaruförsörjning och åkerinäringen allmänt. Ett förbättrat underhåll och en höjd standard på utsatta delar av vägnätet behövs. Det är också viktigt att påminna om den enskilda vägens betydelse. Utan enskilda vägar kommer en stor del av svenskt nä- ringsliv att bromsas upp och till delar stanna av. När det gäller sjöfartspolitiken präglas den av ryckighet. Regeringens brist på långsiktighet får ock- så sitt genomslag här. Därför är det väldigt angeläget att få ett fast koncept som gör att svenska handels- flottan får en chans att överleva och växa. Vårt all- männa koncept om lägre skatt på arbete är en viktig bit, och vi vill dessutom bredda och förbättra konkur- rensen genom att stuverimonopolet försvinner. I likhet med Per-Richard Molén kan jag känna mig förvånad och överraskad över att statsministern ger sig in i populistiska gränstrakter genom sina utta- landen om taxfreehandeln. Till skillnad från Molén stöder Folkpartiet den del av regeringen som ser tax- freehandeln från sociala utgångspunkter. Vi vägrar att se skattefrihet på spirituosa och välluktande droppar för utvärtes bruk som ett sätt att lösa trafikproblemen. Historiskt har detta naturligtvis haft sina motiv. Un- der månadslånga resor behövdes kanske några drop- par whisky för att klara magen i ett bakteriebemängt livsmedelsutbud. Parfymens roll var också stor, för att dämpa odörer som självfallet fanns då. De skälen är sedan länge borta, men ändå lever dessa krav på skattefrihet kvar, till bekymmer för inte minst gräns- handel på land. Det är obegripligt att man från moderat håll fort- farande hänger kvar vid att vi också skall ha inrikes taxfree. De skatterna skall självfallet betalas av någon annan. Att man kräver skattefrihet på det som riksda- gen flera gånger har uttalat som vårt största sociala och medicinska problem är förvånande. Därför skulle jag önska att Moderaterna vägde in också lite av ett socialpolitiskt mönster i sitt resonemang. Jag skall också säga ett par ord om Vänsterns motstånd mot mellanfolkliga förbindelser. Det är i och för sig känt, och det har upprepats, att motståndet är riktat särskilt mot broar och framför allt mot sådant som går i den riktningen att det skall underlätta kon- takterna med EU-länderna. Har man den uppfattning- en blir konsekvensen väl ändå att gamla broar borde försvinna och i alla fall inte rustas upp. Skall man se det från miljöpolitiska hänsyn är det framför allt Es- singeleden som borde stängas eller rivas, därför att det är där vi har det stora bilflödet. Eller är det Tjörn- broarna på västkusten som Vänsterpartiet ogillar så mycket? Det kunde vara intressant med en kommen- tar till hur det ligger till med konsekvensen. Ett problem på kommunikationsområdet är i många fall trängseln. Sådan finns på många håll, såväl på vägen som på spåren och i luften. Detta gäller de tätbebyggda svenska områdena och i ännu högre grad ute på den europeiska kontinenten. Därför skulle det vara bra om vi kunde se praktiskt på en del frågor. Mycket korta bilresor skulle med fördel kunna bytas ut mot t.ex. cykelresor. Vi har i den gemensamma reservationen 3 pekat på värdet av väl utbyggda cykelvägar och gett exem- pel på flera städer där andelen cykeltransporter är betydligt större än i andra, därför att man har bra cykelstråk och god väghållning med bra snöröjning liksom vettig skyltning och goda parkeringsmöjlig- heter för cyklister. Matartrafiken till kollektiva trans- portmedel kan med fördel ske med cykel, men då krävs det självfallet också här en genomtänkt in- frastruktur. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3. Ryckigheten i sjöfartspolitiken illustreras av den nyligen gjorda överenskommelse som höjer kostna- den för statsverket med 100 miljoner utan att någon finansiering av beloppet har presenterats - endast ett pressmeddelande från den nu frånvarande näringsmi- nistern att man nu minskar väganslaget. Jag tycker att det är oacceptabelt att hantera viktiga kommunika- tionsfrågor så ryckigt och kortsiktigt. Väginvestering- arna är ju redan beskurna, och det behöver satsas ytterligare på vägunderhållet. För bara något år sedan ställde regeringen otvetydigt i utsikt att man ämnade medverka till en ordning som krävdes till följd av den nettomodell som parterna hade enats om. Det är be- klagligt att regeringen inte orkar fullfölja det. Viktigt är också här att konkurrensvillkoren inte bara blir likvärdiga utan också mer jämförbara. Den utredning som låg till grund i dessa frågor bör full- följas. Direktivens hämmande föreskrifter behöver också undanröjas och hela frågan genomlysas bättre. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till den lagstiftning som behövs för att Sverige skall genomföra den s.k. nettomodellen. Lagstiftning- en måste vara så utformad att full konkurrensneutra- litet varaktigt uppnås för den svenska handelssjöfar- ten i förhållande till övriga EU-länder. Jag yrkar bifall till reservation 8 liksom till reser- vation 13, som behandlar Bromma flygplats och som jag redan har kommenterat. Det är inget tvivel om att det finns bra alternativ till Arlanda för tjänste- och affärsresor, och den ökande resandeströmmen har ju visat att det finns en god efterfrågan. Beträffande övriga reservationer som Folkpartiet står bakom har vi fortfarande den uppfattningen att det vore till fördel om beslut kunde fattas i enlighet med dessa, men jag begränsar mig till att yrka bifall till de reservationer som jag tidigare nämnt. Allra sist, fru talman, är det angeläget att peka på vikten av att kollektivtrafik upphandlas också med utgångspunkt i att de trafikpolitiska målen skall upp- fyllas. Det förutsätter att samhällsnyttan av en ut- byggnad av järnvägens infrastruktur tas till vara. Inför den förestående trafikförhandlingen måste det klar- läggas att snabbtågstrafiken på t.ex. sträckan Stock- holm-Östersund skall ske längs Norra stambanan via bl.a. Ljusdal och Bollnäs, så att nyttan av den nu pågående upprustningen av banan kan tas till vara. Låt mig sluta där jag började, fru talman. Kom- munikation är något positivt och nyttigt - ett livsvill- kor för många människor och landsdelar. Därför måste långsiktighet, rationalitet och trafiksäkerhet vara vägledande då trafikpolitiken läggs fast, i det korta men framför allt i det långa perspektivet. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 187239 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0934/#anf9