2348709 GM0934 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:34 Fredagen den 11 december 1998/99 34 1998-12-11 00:00:00 Kommunikationer A1D483BC-6E6D-47A6-8AB1-044532616C97 1 PER-RICHARD MOLÉN (m) m Fru talman! I början av det här seklet var vi alla besjälade av att bygga upp Sverige och att modernise- ra Sverige. Då orkade vi med det vi inte gör i dag. I det då fattiga Sverige satsade vi på att bygga järnvä- gar och vägar. I dag sker alla dessa beslut under vån- da. Det är lättare att skicka ut Perssonpengar till då- ligt skötta kommuner och landsting än att satsa i en framtidsinriktad infrastruktur. Det svenska samhällets investeringar i järnvägar, vägar och luftfart har för den socialdemokratiska regeringen alltmer blivit en restpost - en restpost sedan allt annat klarats av. Den socialdemokratiska regeringen inser uppenbarligen inte hur viktigt det är att investera och underhålla det anläggningskapital som är så viktigt för samhällsutvecklingen, för till- växten, för sysselsättningen och för att lägga grunden till en framtid i Sverige. Tre partier i den svenska riksdagen, Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet, har i decennier varit övertygade om att den ekonomiska tillväxten, där investeringar i infrastruktur likaväl som investe- ringar i ny teknik och forskning ingått som en viktig del, varit en av grundvalarna för en fortsatt utveckling av det svenska välfärdssamhället. Jag måste därför - inte av elakhet eller av ironi utan med vemod - konstatera att Socialdemokraterna under senare tid alltmer kommit att driva en politik som inte befrämjar den tillväxt som Sverige så väl behöver för att klara sig i ett allt hårdare internatio- nellt klimat. Det går inte att få fart på Sverige, om socialdemo- kraterna samarbetar med kommunister och miljöpar- tister. Det förvånar mig att ett socialdemokratiskt parti, som i decennier i politik och på arbetsplatser bekämpat kommunismen, nu enbart för att behålla regeringsmakten sätter sig och utövar denna makt på kommunisternas villkor. Det finns mycket lite av gott att vänta sig av den politiken. Politiken måste enligt vår moderata övertygelse vara inriktad på tillväxt. Investeringar i vägar, järnvä- gar och flyg är viktiga inslag i en näringspolitik som gör Sverige attraktivt att investera i och att driva verksamhet i. Investeringar i vägar, järnvägar och flyg är också viktiga för att vårt näringsliv skall kunna uppnå så låga transportkostnader att det långa avståndet till marknaden inte utestänger eller försvårar från att konkurrera med de företag som redan finns på mark- naden och inte har de långa avståndens belastning. Men det är inte bara varor utan också personer som skall förflyttas. Det måste vara komfortabelt att resa. Det måste vara smidigt att resa. Det får inte ta onödigt lång tid att färdas från en ort till en annan. Skall vi behålla våra företag och deras huvud- kontor måste kommunikationerna, vid sidan av en rad andra faktorer, fungera väl. Det är därför vi moderater upplever det som angeläget att satsa på goda och snabba kommunikationer. Vi kan inte som regerings- alliansen med kommunister och miljöparti motsätta oss en expansion på flygområdet. Fru talman! Hur har då kommunikationsfrågorna - trafikpolitiken - hanterats i den budget för 1999 som vi nu skall ta ställning till i riksdagen? På vägområdet ville socialdemokraterna före valet anslå 500 miljoner kronor mer än i den budget som socialdemokraterna presenterade efter valet. Regeringens förslag att nu frysa 500 miljoner kro- nor på vägområdet innebär i princip att inga nya väg- projekt kan sättas i gång. Man kommer inom Vägver- ket bara att kunna avsluta de pågående arbetena. Det är med andra ord i princip investeringsstopp på vä- gområdet. Detta är en oklok politik som leder till en suboptimering av den tillgängliga kapaciteten som Vägverket står för. Vi moderater anser det vara synnerligen angeläget att investeringar i vägnätet över tiden hålls på en jämn och god nivå samt att vägunderhållet inte efter- sätts. Ryckighet är ett slöseri med pengar och resur- ser. Trafikmängd, framkomlighet och slitage bör mera än det tillfälliga statsfinansiella läget vara vägledande för investeringar och underhåll. Vi moderater kan inte ställa upp på att det svenska vägnätet är färdigbyggt. Den socialdemokratiska regeringen gör detta genom sitt regeringssamarbete med kommunister och miljöparti. Kommunisterna vill dra ned på anslagen till vä- garna. Miljöpartiet vill t.o.m. gå så långt som att sänka anslagen med 80 %. Men dessa partier vill av kända skäl inte dra den fulla och omedelbara konsek- vensen av vad de vill, ty i så fall skulle de yrka avslag på regeringens förslag redan för budgetåret 1999. I stället uttrycker de i hotande ordalag att de i budgeten för år 2000 förväntar sig att regeringen kommer att ställa upp på deras krav på stora nedskärningar på vägområdet. Denna politik vore förödande för Sveri- ge. Vi moderater förstår inte att regeringen vill driva en vägpolitik i Sverige som gör det svårare och dyra- re att ta sig fram med bil - det av det svenska folket mest uppskattade sättet att förflytta sig. Vi moderater förstår inte hur man vill driva en vägpolitik, som fördyrar och försvårar den svenska industrins råvaruförsörjning. Bärigheten på många av våra vägar är undermålig. Men tillräckligt med peng- ar för att förbättra bärigheten vill man inte bjuda på från regeringens sida. Vi moderater vill driva en vägpolitik som gör att alla skall kunna utnyttja de speciella fördelar som vägnätet erbjuder. Ett bra vägnät leder till att person- trafiken i form av restider förkortas, att snabba va- rutransporter från dörr till dörr underlättas och att enskilda bilägare slipper att drabbas av onödiga och ökade underhållskostnader. Vi moderater vill anslå 335 miljoner kronor mer än regeringen för upprustning inte bara av det all- männa vägnätet utan också av de enskilda vägar som människor i glesbygd och det enskilda skogsbruket är så beroende av. Vi upplever det som viktigt att de som bor i gles- bygden har bra kommunikationer. Därför är Centerns förslag till indragning av hela anslaget för stöd till kommunala flygplatser på 105 miljoner kronor lite förvånande. Vad gäller järnvägarna tror vi moderater på en successiv utbyggnad. Banverket kan genom att höja sina banavgifter driva på en ökad effektivisering och en ökad konkurrens mellan olika trafikslag som i sin tur kan leda till att kapital kan frigöras för investe- ringar utan att skattemedel behöver tas i anspråk i så stor utsträckning som regeringen vill. Fru talman! I detta sammanhang är det på sin plats att kommentera den högaktuella Hallandsåsen. En tunnel genom Hallandsåsen är en förutsättning för att Västkustbanan, som är så viktig för både person- och godstransporter, skall kunna blir ett konkurrenskraf- tigt alternativ till vägen. Jag tror att vi med tillgänglig teknik baserad på redan gjorda bittra erfarenheter och med beaktande av hårda miljökrav kan bygga en tunnel genom Hal- landsåsen inom samhällsekonomiskt försvarbara ramar. Slutförs inte projektet nu är jag övertygad om att starka krav i framtiden kommer att växa fram på en modern och rationell dubbelspårig Västkustbana där en tunnel genom Hallandsåsen är en nödvändig kom- ponent. Den socialdemokratiska sjöfartspolitiken, som i det närmaste höll på att haverera för några veckor sedan, har av en djupt chockad regering fått en myck- et otillfredsställande lösning som inte på sikt utan betydande och successivt stegrad statlig subventione- ring kan förhindra en fortsatt utflaggning av svenska fartyg. Fru talman! Detta avsnitt kommer Tom Heyman med sina mycket djupa insikter och egna praktiska erfarenheter av internationell sjöfart om en stund att behandla. På postens område motsätter vi oss att staten med skattepengar skall subventionera Posten för en rik- stäckande betalnings- och kassaservice. Ny teknik och andra aktörer ute i landet kan med all sannolikhet åta sig att ombesörja detta arbete. Det är därför enligt moderat uppfattning angeläget att Posten ser över sin betalnings- och kassaservice och försöker finna andra mer rationella och mer konsumentvänliga lösningar. Det är inte bara banker och läkemedelsföretag med statligt ägande och den svenskflaggade handels- flottan som flyttar verksamhet utomlands för att de näringspolitiska förutsättningarna är bättre i andra länder i Europa än i Sverige. Det har visat sig att de svenska åkerierna - även det på grund av en missriktad ekonomisk politik och en diskriminerande skattelagstiftning - tvingas ut- omlands för att klara konkurrensen med de utländska åkerierna, som nu har rätt att verka i Sverige. Det behövs en trafik- och näringspolitik, som gör det möjligt för svenska åkerier - utan att flytta ut - att driva en lönsam och konkurrenskraftig verksamhet från baser i Sverige. Det går inte att som Sverige ha världens högsta inkomstskatter och arbetsgivaravgif- ter. Det går inte att som Sverige ha världens högsta energiskatter och fordonsskatter och tro att detta förstärker den svenska åkerinäringens konkurrens- kraft. Vad beträffar de svenska åkerierna med omfattan- de utlandstrafik finns det inte tid för en tvehågsen regering att krypa bakom utredningar. Här krävs omedelbara åtgärder. Det är bråttom. Fru talman! Det går inte att när trafikpolitiken diskuteras i ett vidare ekonomiskt sammanhang gå förbi Stockholms trafikproblem. Den stora inflytt- ningen till Stockholmsregionen - uppemot en kvarts miljon per tioårsperiod - skapar allt allvarligare stopp i trafikflödet. Stockholm kommer om inte krafttag tas i form av investeringar i nya genomfarts- och förbi- fartsleder att plågas av sämre miljö, stora parkerings- bekymmer och stora trafikstockningar. Kraftfulla initiativ måste tas för att komma till rätta med problemen. Det är oklokt att skjuta proble- men på framtiden. Ett finansiellt utrymme måste skapas för att bygga bort friktionerna. Det ligger i nationens intresse att Stockholms trafikproblem löses. Detta är inte bara en fråga för dem som bor i Stock- holm. Brutna löften och överenskommelser under gång- na år - oberoende av vilka som brutit dessa löften - får inte lägga hinder i vägen för en framåtsyftande, snabb och inte minst klok omdaning av väg- och järnvägstrafiken i Stockholmsregionen. Slutligen vill jag ta upp taxfreefrågan. Under se- nare tid har vi fått belägg för att en del färjeförbindel- ser kommer att läggas ned när taxfreeförsäljningen upphör. Ett stort antal arbetstillfällen försvinner, godsflödet kommer att förändras, biljettpriser och frakttaxor kommer att höjas och ett av det svenska folket uppskattat resande försvinner. Den socialdemokratiska regeringen har varit syn- nerligen passiv, trots att den länge varit medveten om konsekvenserna för Sverige. Det är först nu, när de stora länderna Tyskland, Frankrike och Storbritannien börjar ge uttryck för ett uppskov på fem år, som den svenska statsministern har börjat röra sig i rätt rikt- ning. Det är väsentligt att ett sådant uppskov kommer till stånd och att uppskovet omfattar en så lång period som fem år. Därmed skulle färjetrafiken på många ställen i Sverige kunna upprätthållas på en acceptabel nivå. Tyvärr påverkas inte våra förbindelser med Got- land, som inte har rätt till taxfree. Jag vill gärna ställa frågan: Skulle inte subventioneringen av Gotlandstra- fiken med skattemedel kunna nedbringas, ja, kanske t.o.m. slopas, om exempelvis skattefri proviantering började tillämpas för båttrafiken mellan Gotland och fastlandet? Skulle inte en skattefri proviantering vara positiv för utvecklingen av Gotland? Frågan är värd ett närmare studium, fru talman. Med detta vill jag yrka bifall till den moderata tra- fikpolitiken och därmed till reservation nr 8. 0988598877109 N 2010-01-01 00:00:00 187231 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0934/#anf1