<anforande>
<dok_hangar_id>2348708</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0933</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:33 Torsdagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>33</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Totalförsvarets budget för 1999 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8F66FE2F-6AF3-4DDF-9C4E-D49BAB298E43</anforande_id>
<anforande_nummer>214</anforande_nummer>
<talare>STIG SANDSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Liksom Tone Tingsgård tycker jag att
det har varit en mycket intressant upplevelse att
komma till försvarsutskottet. Att komma från ett 20-
årigt politiskt arbete inom den sociala infrastrukturen
till dagens försvarsdebatt känns som ett jättelikt
språng från verkligheten till de abstrakta höjdernas
overklighet. Det finns dock vissa likheter mellan
försvaret och den sociala infrastrukturen, främst då
sjukvården som jag mest har jobbat med. Jag vill
något beröra dessa likheter eftersom man kanske kan
dra lärdomar av dem.
Bägge sektorerna tar sikte på människors överlev-
nad och hälsa. De skall skydda oss mot farsoter och
den vanmakt som vi kan känna inför katastrofer och
död. I bägge fallen kan hoten vara svåra att identifie-
ra. Nya, oväntade katastrofer kan plötsligt uppträda
som kullkastar tidigare antaganden. Ett sådant exem-
pel kan vara hiv/aidsepidemin, som oväntat och
plötsligt utsatte vårt smittskyddsförsvar för utomor-
dentligt svåra påfrestningar.
Jag vill inte hårdra likheterna, men till viss del
kan man se på försvaret som en del av den sociala
infrastrukturen. Jag tror också omvänt att en stark
social infrastruktur är en av de viktigaste bestånds-
delarna i ett framgångsrikt totalförsvar. Vi kan se
exempel på nära håll i t.ex. nuvarande Ryssland, som
har nämnts flera gånger. Där håller den sociala in-
frastrukturen på att kollapsa. Människor får inte ut
löner eller pensioner, och man orkar inte ens ta in
skatter. Då ser man vad som händer.
Därmed vill jag övergå till olikheterna. Jag tänker
i första hand på den ekonomiska behandlingen av de
här olika sektorerna, som knappast kan sägas vara
rättvis. Under de senaste 15-20 åren har den sociala
infrastrukturen, främst sjukvård och äldreomsorg,
utsatts för stenhårda besparingskrav och tvingats
genomföra hårdhänta strukturrationaliseringar. I kro-
nor räknat har man tvingats spara in ett helt försvar -
runt 40 miljarder kronor i nivåsänkning. Samtidigt
har försvarsutgifterna i stort sett legat stilla de senaste
25 åren.
Ser man till den personal som har tvingats lämna
vården och omsorgen blir skillnaden i behandling än
mer anmärkningsvärd. Medan tiotusentals anställda
har fått lämna sina arbeten inom sjukvård och hem-
tjänst har vi nästan oförändrat antal anställda inom
försvaret.
I det perspektivet är det mycket märkligt att det
skall vara så svårt att göra omstruktureringar och
minska kostnaderna för försvaret. Varje gång ett
besparingsförslag läggs fram utbryter ett ramaskri och
kriget tycks nära.
Med den erfarenhet jag har efter att på nära håll
ha genomlidit flera års besparingar och nedskärningar
inom vård och omsorg tycks det mig uppenbart att det
finns utomordentligt goda möjligheter att göra rejäla
och långsiktiga besparingar inom försvaret.
Var och en kan se att materielsidan är överdimen-
sionerad.
Var och en kan se att vi har alltför många yrkesof-
ficerare i anställning.
Var och en kan se att den ekonomiska hushåll-
ningen kan förbättras.
Nu är utgiftsramen fastlagd för kommande år, och
kostnaderna kan endast marginellt påverkas åt ena
eller andra hållet. Men inför den kommande debatten
i vår om försvarets framtida inriktning är det absolut
nödvändigt att se över formerna för hur en omstruktu-
rering kan ske och hur en mindre kostym skall se ut.
Fru talman! Med detta vill jag komma in på de
frågor vi har att debattera den närmaste tiden.
En utomordentligt intressant debattinledning gjor-
des i gårdagens DN av ministrarna von Sydow och
Rosengren. Artikeln innehåller både utropstecken och
frågetecken, som jag här kort vill kommentera. Jag
tycker dock att den var en utomordentligt bra början
på den debatt som vi ändå är tvungna att ha.
Jag skall först bara kort peka på tolv utropstecken
som jag vill instämma i.
- Den pågående bantningen av försvaret leder med
nödvändighet till att den svenska försvarsindustrin
måste bli mindre. - Ja. Bra. Alldeles utmärkt.
- Svenskt totalförsvar står inför den största om-
struktureringen och ominriktningen i modern tid.
- Ja, det tror jag också är riktigt. Kris och kaos
kan skapa möjligheten.
- Det storskaliga invasionsförsvaret är inte aktuellt.
Vi måste ändra på det! - Ja, självfallet.
- Man måste släppa det gamla beprövade, ofta tryg-
ga, och ge sig in i något nytt, modernt och okänt.
- Ja, det är detta det handlar om, såsom vi också
har hört tidigare från andra talare.
- Vi värnar den svenska säkerhetspolitiska håll-
ningen - alliansfriheten - och värnar ett starkt och
modernt försvar. - Ja, det kan vi stryka under ock-
så från vår sida.
- Genom att öka vår förmåga att medverka i inter-
nationella fredsfrämjande insatser bidrar vi till
den säkerhet som vårt eget land är beroende av. -
Ja, den tanken har vi också. Vi tror att det är en
riktig analys.
- Vi måste och skall kunna förlita oss på vår egen
förmåga och kompetens. - Ja, det är också en vik-
tig slutsats.
- Försvarsmaktens behov av materiel kommer att
inriktas mot mer tekniskt avancerad materiel och
bort från stora kvantiteter och utdragna seriepro-
duktioner. - Ja, självfallet. Det har varit en stor
brist tidigare. Det systemet måste ändras.
- Vi skall därför i ökad utsträckning hos industrin
och andra köpa utveckling och forskning, med det
uttalade beskedet att allt inte når produktion. - Ja,
det är ett bra exempel på nytänkande. Det kan
också gå att ta fram prototyper. Framför allt med
dagens teknik kan vi snabbt ställa om till nya ver-
sioner.
- Bantningen av det militära försvarets storlek leder
med nödvändighet till att färre människor kommer
att arbeta inom den svenska försvarsindustrin. -
Ja, det är också riktigt. Jag tror att vi måste inse
det. Vi kan inte i fortsättningen lova att alla skall
få samma säkra, trygga jobb som de tidigare haft
genom alla tider.
- Där riksdag och regering är direkt ansvariga för
att sysselsättningen minskar och där det är regio-
nalpolitiskt motiverat, där skall staten också ge-
nomföra särskilt stora kraftansträngningar för att
stödja en positiv regional utveckling och en över-
gång till nya näringar. - Det tycker jag också är
riktigt.
- Med en kraftsamling av lokala, regionala och
nationella insatser är förutsättningarna goda att
lyckas. - Ja, vi tror det också från Vänsterpartiets
sida.

Vi tycker att detta är ett alldeles utmärkt diskus-
sionsunderlag. För vår del ser vi inga svårigheter att
ställa upp och samarbeta kring det. Det ligger i linje
med våra intentioner. Däremot kanske vissa av de här
punkterna kan vara svåra att smälta för andra. Men
för vår del är det inga problem. Vi ser fram emot den
debatt vi har framför oss inför kontrollstationen.
Tack!
</anforandetext>
<intressent_id>0841352877309</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>187220</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0933/#anf214</protokoll_url_www>
</anforande>
