2348708 GM0933 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:33 Torsdagen den 10 december 1998/99 33 1998-12-10 00:00:00 Totalförsvarets budget för 1999 FEA619F1-D200-4BAF-BEE3-D46246FE347B 213 OLLE LINDSTRÖM (m) m Fru talman! Försvarsministern talade om en för- änderlig värld. Många andra har också nämnt förnyel- se och förändring inom försvars- och säkerhetspoliti- ken. Det är alldeles självklart att så skall ske, men den skall naturligtvis vara kontrollerad. Dagens försvarsbeslut innebär, om det fullföljs, en okontrollerad avveckling av både försvar och för- svarsindustri. För första gången har ett regeringsbä- rande parti i Sverige tillåtit extrema vänsterpartier få avgörande inflytande på det försvars- och särkerhets- politiska området. Socialdemokraterna har trots tidigare försäkringar att samarbetet med Vänstern och Miljöpartiet endast rör budgeten och inte t.ex. försvars- och säkerhetspo- litik visat att man givit just dessa partier möjlighet att utöva sin försvarsfientliga politik. Socialdemokraterna bär därmed ett stort ansvar för de allvarliga konsekvenser som blir följden av att inte kompensera Försvarsmakten enligt tidigare riks- dagsbeslut. I utskottsbehandlingen ansträngde sig ett antal partier - inte minst socialdemokratiska ledamöter - för att finna en rimlig lösning. Den preliminära majo- ritetsöverenskommelsen om en avskrivning av lån i riksgälden fick stöd av Försvarsdepartementet, men som alla vet föll förslaget inte i god jord hos finans- minister Åsbrink. Att det går så långt att finansmi- nistern tillåts ha vetorätt i försvarsutskottet och över riksdagen är i högsta grad anmärkningsvärt. Innan jag går vidare i vad som skett beträffande senare års försvarspolitik och konsekvenser av det beslut som skall fattas i dag vill jag klargöra att vi moderater är övertygade om att ett nytt försvarsbeslut måste till där förändringar och förnyelse av försvars- och säkerhetspolitiken är nödvändigt. 1996 års försvarsbeslut innebar en sänkning av anslagsramen med 4 miljarder. Efter enbart några månader insåg Försvarsmakten att det inte fanns balans mellan ekonomi och verksamhet. Verksam- hetsförändringar blev nödvändiga, och i dag har vi inte det försvar som vi beslutade om 1996. Anslagsförordningen ändrades, och staten drog in 14,6 miljarder av Försvarsmaktens pengar. Den kom- pensation som riksdagen förutsatte och beslutade om i två beslut har finansministern glömt. När man talar om att det inte går att kalkylera eller räkna fram förr- än år 2002 måste man fundera på hur detta är möjligt. Det är klart att det är viljan som saknas. Man vill rulla det framför sig. Finns inte kompetensen i Finansde- partementet borde det vara möjligt att anlita någon annan för att klara av det. Det gjordes ytterligare en förändring som ökade försvarets fasta kostnader, även det för att förbättra statens finanser och klara konvergenskraven inför en eventuell EMU-anslutning. Värdet på mark, anlägg- ningar och fastigheter skrevs upp och överfördes till Fortifikationsverket. Försvaret fick då betala hyror baserade på de nya, uppskrivna värdena. Anslagsminskningen, ytterligare besparingar 1997, ökade fasta kostnader och utebliven kompen- sation för förändringen av anslagsförordningen får dramatiska konsekvenser för Försvarsmakten och försvarsindustrin, eftersom den påverkbara delen av den totala anslagsramen endast är 30 %. Fru talman! I betänkandet tas också ställning till verksamhetens omfattning och mål, styrning och uppföljning, inriktningen av Försvarsmaktens förmå- gor samt utveckling och investeringar. Det är viktiga ställningstaganden; problemet är att ekvationen mel- lan å ena sidan ekonomin och å andra sidan verksam- heten inte går ihop. Den är orealistisk. Konsekvenserna har Försvarsmakten redovisat: totalstopp för försvarsmaterielbeställningar och ytter- ligare kraftiga neddragningar av antalet värnpliktiga. Detta leder i sin tur till andra negativa följdeffek- ter. Många anställda inom försvaret och industrin förlorar sina jobb. Krigsmaterielexporten kan påver- kas, kanske t.o.m. exporten av JAS till Sydafrika. Samarbetsprojekten med andra europeiska nationer äventyras. Forskning och utveckling får inte möjlig- het att fortsätta på samma sätt som tidigare. Rekryte- ringsbasen för de internationella insatserna räcker inte till med en halvering, och kanske mer än det, av markstridskrafterna. Det är destruktivt för alla an- ställda inom försvaret. Rekrytering av ny personal blir också väsentligt svårare med den instabilitet som präglar försvarspolitiken. Det är heller inte förtroendeingivande när för- svarsministern ena dagen tvingas fatta beslut tillsam- mans med avvecklingspartier för att dagen efter dek- larera att dessa är diskvalificerade för kommande beslut som gäller försvars- och säkerhetspolitik. Vidare måste det återskapas ett förtroende mellan riksdag och regering och Försvarsmakten. De senaste veckornas turbulens i försvarsfrågan måste av både initierade och utomstående betraktas som en ovärdig handläggning av en viktig fråga i vår svenska riksdag. Fru talman! Jag står givetvis bakom alla de mode- rata reservationerna, men liksom Henrik Landerholm yrkar jag bifall endast till reservation 1. 0283299919701 N 2010-01-01 00:00:00 187219 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0933/#anf213