2348708 GM0933 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:33 Torsdagen den 10 december 1998/99 33 1998-12-10 00:00:00 Totalförsvarets budget för 1999 B88281C0-792C-46DB-8EB2-DE542F8626CA 186 TONE TINGSGÅRD (s) s Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i försvarsutskottets betänkande nr 1 To- talförsvarets budget för 1999 och avslag på samtliga reservationer. Det betänkande som läggs fram har givetvis före- gåtts av en diskussion i utskottet. Den diskussionen har väckt ett visst intresse även utanför denna mindre krets. Låg mig inleda med några ord om anslagsförord- ningen som varit ett ledmotiv i diskussionen. Det finns inte så mycket att tillägga efter det som redan har sagts i dag, men låt mig ändå säga något helt kort. Den innebär att förskott betalas med lån. Lånet be- lastar anslaget när materiel levereras och inte som tidigare när förskottet betalades ut. När riksdagen beslutade om att anslagsförord- ningen fr.o.m. 1996 skall gälla även försvaret, sade man också att övergången till detta nya sätt och denna nya tidpunkt att betala materiel skulle vara verksam- hetsneutral. Själva omläggningen, budgettekniken, de ekonomiadministrativa reglerna skulle inte få styra verksamhetens innehåll. Så måste det också vara. Ett nytt innehåll skall vara resultat av riksdagens beslut. Regeringen konstaterar också i propositionen att verksamhetsneutralitet är utgångspunkten för om- läggningen, men menar att en så komplicerad och i tiden utdragen procedur som materielinköp till för- svaret inte kan stämmas av förrän om ytterligare några år. För egen del finner jag en sådan slutsats rimlig. Så långt anslagsförordningen. Vare sig man tar den till utgångspunkt för resonemanget eller inte, kvarstår att det föreligger en brist på pengar i försva- rets budget. Ett problem har varit att bestämma hur stor bristen är och hur den skall avhjälpas. Det är viktigt att notera att inget parti har varit berett att öka på utskottets utgiftsram. Många ansträngningar har gjorts för att finna lös- ningar på Försvarsmaktens ekonomiska problem som inte skall kosta pengar. Det går inte. Vare sig man skjuter upp besluten, avskriver lån eller ger krediter så kostar det. Det vet alla som någon gång har haft skulder att hantera. Det sätt att lösa de akuta problemen som rege- ringen har presenterat i budgetpropositionen, och som en majoritet av utskottet ställt sig bakom, är att med- ge anslagskrediter upp till högst 10 % av anslaget. Det kostar som mest 2 miljarder. Det lämnar också en hel del problem att lösa i en nära framtid. Men detta stämmer å andra sidan väl med att där, i den nära framtiden, ligger också den säkerhetspolitiska kon- trollstation som skall lägga grunden för lösningen. Moderater och kristdemokrater föreslår i stället att man skriver av försvarets skulder för 1998 och 1999. Det kostar också i motsvarande grad i minskad avbe- talning på statsskulden under kommande år. Det torde ha en stark påverkan på trovärdigheten för svensk ekonomi att återigen slå in på den vägen. Vi vet alla vad det betyder. Centerpartiet och Folkpartiet vill skjuta upp det definitiva ställningstagandet fram till kontrollstatio- nen. Det är en hållning man kan känna sympati för, men jag vill påstå att man vinner både tid och säker- het på att de ekonomiska ramarna för 1999 läggs fast nu. Jag vill upprepa och understryka att inget parti förklarat sig villigt att öka utgiftsramen. Det är självfallet otillfredsställande att ingen med säkerhet kan säga exakt hur stor försvarets brist på pengar är och exakt vad den beror på. Men låt oss medge att vi alla just i det avseendet befinner oss i samma situation. Om vi då är i gott sällskap, vill jag låta vara osagt. Låt oss tillstå att det finns en lång historia bakom dagens situation. Låt oss se att det beslutsunderlag som riksdagen i dag presenteras i många avseenden är bättre än tidigare även om det finns god grund för kritik fortfarande. I en av de moderata reservationerna omnämns 1996 års försvarsbeslut i ordalag som får stå för re- servanterna. Meningen som följer är det däremot lättare att skriva under på, nämligen: "De ekonomiska och säkerhetspolitiska förutsättningar som gällde vid beslutet saknar i dag i stor utsträckning relevans." Vad beträffar de ekonomiska förutsättningarna var det ju så att efter 1996 års försvarsbeslut följde upp- täckten av de svarta hålen i försvarsekonomin. De ledde i sin tur till ett antal utskottsbetänkanden om verksamhetsförändringar, ambitionssänkningar och ändringar när det gällde Försvarsmaktens styrning. Det är kanske riktigare att se försvarsbeslutet 1996 som startpunkten för konstruktiva steg mot en bättre balans mellan ekonomi och verksamhet. Vad gäller de säkerhetspolitiska förutsättningar kan man väl, utan att föregripa kontrollstationen allt- för mycket, säga att de åtminstone inte blivit sämre. Är inte allt detta sammantaget åtminstone en del av förklaringen till dagens ekonomiska svårigheter? Mot denna bakgrund tycker jag att utskottet har valt kloka skrivningar när man avvisar de olika mo- tionskraven på ett nytt försvarsbeslut. I betänkandet står: "Genom etappindelningen av det nu gällande försvarsbeslutet och systemet med kontrollstationer har redan steg tagits mot en flexiblare rytm i för- svarsplaneringen än tidigare. Olika försvarspolitiska beslut får konsekvenser i olika tidsmässiga perspek- tiv. Enligt utskottets bedömning kommer ett antal försvarspolitiskt viktiga beslut att - vid sidan av den årliga budgetregleringen - fattas successivt under de kommande åren. Försvarsplaneringen utvecklas enligt utskottets mening mot att vara mindre bunden till femårsperioder." Det beslut som riksdagen inbjuds att fatta innebär ett anslag på 44,1 miljarder kronor till utgiftsområde 6, totalförsvaret. 39,8 miljarder går till det militära försvaret, och av dessa lite drygt 20 miljarder till materielanslaget. Det är mycket pengar som motive- ras av vår militära alliansfrihet och av en grundmurad uppfattning att vårt land skall kunna försvaras. För att vi även framöver skall kunna få en stark folklig uppslutning kring ett starkt och modernt för- svar är jag övertygad om att vi måste kunna visa på kloka ekonomiska avvägningar gentemot andra poli- tikområden, ett ansvarsfullt hanterande av totalför- svarsplikten och en vilja och förmåga till omställning och omstrukturering både vad gäller försvaret och försvarsindustrin. Därför är det så viktigt att alla parter tar de möj- ligheter till fortsatt samarbete och samråd som ges, trots att lösningarna på dagens ekonomiska problem ser olika ut. I det arbetet får man nog tåla en och annan hård debatt, men omdömen som kraschland- ning och totalhaveri hör kanske inte hemma där. Det gör definitivt inte heller det motstånd mot militärt försvar och mot försvarsindustriellt samarbete med andra länder som återfinns i reservation nr 14 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Fru talman! Med detta vill jag än en gång yrka bi- fall till hemställan i betänkandet. Låt mig för egen del tillägga att dessa två första månader i det nya utskottet har varit intressanta och lärorika långt utöver förväntan. Jag vill också passa på tillfället att få uttrycka ett varmt tack till utskottets kansli för arbetet med hös- tens betänkande. Om vi - och då tänker jag på den socialdemokratiska gruppen - satt er på hårda prov när det gäller arbetsinsatser beror det inte så lite på det intryck ni förmedlar av att ingenting är omöjligt. 0996403729104 N 2010-01-01 00:00:00 187192 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0933/#anf186