2348708 GM0933 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:33 Torsdagen den 10 december 1998/99 33 1998-12-10 00:00:00 Totalförsvarets budget för 1999 A0726711-E50B-41F4-AA7F-3688316CF4B8 176 Erik Arthur Egervärn (c) c Fru talman! Kvällens debatt handlar som bekant om försvarsbudgeten för 1999. År 1998/99 är också mittenåret i det femåriga försvarsbeslutet. Egentligen borde det vara en transportsträcka på vägen mot vå- rens säkerhetspolitiska kontrollstation. Försvarsbud- geten för 1999 borde ha varit okontroversiell för riksdagen. Så blev det nu inte. Genom en uppgörelse i försvarsutskottet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycks Socialdemo- kraterna nu ensidigt frånträda viktiga delar av den gemensamma uppgörelsen med Centerpartiet om försvarspolitiken. Jag beklagar det. Uppgörelsen om anslagsförordningens tillämp- ning för Försvarsmakten riskerar att leda till helt oacceptabla konsekvenser för det militära försvaret. Facit får vi väl i regeringens regleringsbrev till För- svarsmakten, där följderna för anställda i svensk försvarsindustri, för Försvarsmaktens anseende och dess folkliga förankring kommer att framgå. Om regeringen inte finner alternativa besparingar står Försvarsmakten inför hotet av vad jag ändå vill kalla för ett idiotstopp för övnings- och utbildnings- verksamheterna under de närmaste åren, även om Berit Jóhannesson kallar detta för en ordnad reträtt. I så fall är det snarast en oordnad reträtt. På försvarsmateriel finns under det kommande budgetåret mycket små möjligheter till några reella besparingar. Otryggheten om Sveriges långsiktiga försvarsbeställningar försvårar naturligtvis också för svensk försvarsindustri att utifrån en styrkeposition delta i det nödvändiga europeiska försvarsindustri- samarbetet. Jag har inga illusioner om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle bry sig om detta. Socialdemokra- terna inser emellertid sakernas tillstånd, och de har därför lagt till en text i betänkandet som pekar på behovet av att stödja svensk försvarsindustri. Gårda- gens debattartikel från näringsministern och för- svarsministern har budskapet att de jobb som försvin- ner skall ersättas. Så ser tragiken ut, för att använda ministrarnas egna ord. Så ser konsekvenserna ut på grund av uppgörelsen med Vänsterpartiet och Miljö- partiet, skulle man kunna säga. Jag uppskattar Socialdemokraternas ärliga uppsåt, men hade det inte varit bättre att finna en balanserad lösning, en lösning som skulle ge rådrum och ett minimum av betänketid för riksdagen, försvarsmak- ten och försvarsindustrin? Ett sådant förslag fanns nämligen på utskottets bord och återfinns nu som reservation 2 över moment 1. En reservation från Centerpartiet som också Folk- partiet anslutit sig till. Jag yrkar bifall till denna re- servation. Centerpartiets förslag innebär amorteringsfrihet under 1998 och 1999 för Försvarsmakten på lånen hos Riksgäldskontoret. Genom amorteringsfrihet skulle det skapas utrymme för ett anslagssparande inom Försvarsmakten som lättar på statens utgiftstak. Eftersom lånet kvarstår påverkas inte heller statsskul- den. Centerpartiets modell innebär inte några höjda an- slag till Försvarsmakten. Med vår modell klarar riks- dagen att följa sina utfästelser, dels respekten för utgiftstaket, dels respekten för utfästelsen till försva- ret om att den tekniska omläggningen av budgete- rings- och redovisningsrutiner inte skulle försämra Försvarsmaktens köpkraft. Jag vill i detta sammanhang också påminna om vad som står i finansplanen om att samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte skulle omfatta säkerhetspolitiken, och att tidigare gjorda uppgörel- ser, däribland om försvarspolitiken, ligger fast. Det är utomordentligt frustrerande att vi står här och debatterar frågan om anslagsförordningen utan att vi har ett underlag som visar hur stora summor som egentligen står på spel. Vi vet att det skedde en en- gångsindragning från Försvarsmakten på 14,6 miljar- der hösten 1996. Vi vet att Överbefälhavaren anser att en utebliven kompensation innebär att försvaret förlo- rar ca 7,8 miljarder kronor i övergången till denna nya anslagsförordning. Denna siffra är baserad på att man bortser från den s.k. teknikfaktorn. Osäkerheten skapar dålig grund för riksdagens be- slut med anledning av kontrollstationen 1999. Det är otillfredsställande att riksdagsmajoriteten vill skjuta fram den slutliga bedömningen av utfallet när det gäller anslagsförordningen ända till år 2001. I vår reservation kräver vi att försvarsberedningen ges i uppdrag att skyndsamt granska anslagsförord- ningens köpkraftseffekter så att en samlad avstäm- ning kan redovisas i samband med den säkerhetspoli- tiska kontrollstationen eller i varje fall senast i sam- band med vårpropositionen. Fru talman! Läget är allvarligt. Det är tid för an- svarstagande av partier som förmår att ta ansvar. Sverige behöver fortsättningsvis en bred och långsik- tig uppgörelse om försvars- och säkerhetspolitiken. Vårens beslut med anledning av kontrollstationen bör bli ett första inriktningsbeslut på denna grund. Om detta beslut bildar etapp ett i ett nytt försvarsbeslut eller inte, är en närmast semantisk fråga. Centerpartiet har givetvis ambitionen att kon- struktivt medverka till att nå samsyn. Vi kommer att fortsätta arbetet i försvarsberedningen i den riktning- en. 1996 års försvarsbeslut lade fast kursen för ett modernt svenskt totalförsvar anpassat till de delvis nya utmaningar som vårt samhälle kan komma att ställas inför. Till grund för beslutet låg en mycket väl genomarbetad säkerhetspolitisk analys. Beslutet präglades av insikten om att ett vidgat säkerhetsbe- grepp måste vara styrande för totalförsvaret. En hel- hetssyn skall prägla samhällets hantering av hot och risker både i fred och i krig. Gällande försvarsbeslut bildar, enligt Centerparti- ets syn, den enda rimliga utgångspunkten för ett nytt inriktningsbeslut våren 1999. Fru talman! Militär alliansfrihet är den ram som med nu kända förutsättningar bäst förmår tillgodose de svenska säkerhetspolitiska intressena. Rätt utnytt- jad är den svenska militära alliansfriheten en stor tillgång i byggandet av en gemensam europeisk fredsordning. Sveriges militära alliansfrihet förutsätter, som ti- digare talare sagt, att vi har en betryggande egen försvarsförmåga. Hela Sverige skall kunna försvaras och den folkliga förankringen och delaktigheten skall tryggas. Det svenska försvaret skall vidareutveckla förmå- gan till anpassning. Det är i första hand den säker- hetspolitiska utvecklingen i vår omvärld som skall styra storleken av vårt militära försvar. Om den posi- tiva säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter kan naturligtvis omfattningen av det militära försvaret diskuteras och måhända reduceras. Inriktningen mot ökad rörlighet, ökat skydd och bättre samverkansförmåga bör fortsätta. Den begrän- sade inhemska marknaden, svårigheten att bibehålla kompetens nationellt och behovet av kostnadseffektiv materielförsörjning kräver att det europeiska samar- betet på försvarsmaterielområdet utvecklas. Ytterligare åtgärder för att skapa en sammanhål- len svensk försvarsmakt bör också uppmuntras och Försvarsmaktens internationella huvuduppgift skall förstärkas. Behovet att se det civila och militära för- svaret som en enhet - det s.k. totalförsvaret - blir än mer angeläget i framtiden. Det finns problem med gällande försvarsbeslut. Alltför mycket verksamhet och materiel har, med goda föresatser, stoppats in i den givna ekonomiska ramen. Detta bör erkännas. Riksdagen förmådde inte genomskåda att de uppgifter som Försvarsmakten presenterade till en del kanske var glädjekalkyler. Jag vill dock betona att det inte är de förändringar som riksdagen gjorde i förhållande till ÖB:s förslag som givit detta resultat. Tvärtom är det så att de föränd- ringar som gjordes i riksdagen av försvarsbeslutet gjorde det något mindre överlastat. Fru talman! Nu gäller det att se framåt. Regering- en har deklarerat att samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte skall omfatta försvarspolitiken. Jag behöver väl inte förklara varför jag rekom- menderar Socialdemokraterna att stå fast vid denna deklaration. Avslutningsvis vill jag säga att jag står bakom de reservationer där Centern är undertecknare, men att jag yrkar bifall enbart till reservation 2. 0560770565308 N 2010-01-01 00:00:00 187182 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0933/#anf176