2348708 GM0933 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:33 Torsdagen den 10 december 1998/99 33 1998-12-10 00:00:00 Totalförsvarets budget för 1999 FFCDDA2A-ECB7-421E-9834-560C963B4339 171 ÅKE CARNERÖ (kd) kd Fru talman! I Försvarsbeslut 96 lades det fast att Sveriges militära alliansfrihet förutsätter en betryg- gande försvarsförmåga. Genom att vidmakthålla en trovärdig grund för totalförsvarets långsiktiga styrka och anpassningsbarhet ger vi vårt bidrag till säker- hetspolitisk stabilitet i det nordeuropeiska området. Vi kristdemokrater vill upprätthålla ett effektivt total- försvar som skyddar vårt territorium från kränkningar i fredstid och som förhindrar väpnat angrepp eller frihetskränkande påtryckningar från främmande makt. I Försvarsberedningens säkerhetspolitiska delrap- port från februari i år anges "att det är nödvändigt att ha beredskap också för att dagens gynnsamma säker- hetspolitiska läge i framtiden kan komma att försäm- ras". Vi måste därför fortsatt ha en stabil försvars- grund för att kunna möta närtida hot mot vårt land men också för att kunna bygga ut det vid omvärlds- förändringar. Även om den positiva bedömning av det säkerhetspolitiska läget som gjordes inför för- svarsbeslutet fortfarande gäller, kvarstår en grundläg- gande osäkerhet och svårförutsägbarhet om utveck- lingen på längre sikt. Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda hotbild. Flera olika säkerhetsstrukturer har tillkommit i Europa med inriktning på ökat samarbete. Vi måste därför finna de bästa lösningarna för att behålla vår fred och frihet och för att kunna möta morgondagens utmaningar utan gårdagens låsningar. Det militära försvarets verksamhet, planering och utveckling måste även i fortsättningen präglas av att uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp är det yttersta motivet för det militära försvarets exis- tens. Denna uppgift har en dominerande påverkan på totalförsvarets utformning och verksamhet. Nuvarande försvarspolitik har skapat en obalans mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter och resurser som på sikt inte ger långsiktig styrka i en svårförutsägbar framtid. Fru talman! Säkerhetspolitik, i vilken försvarspo- litiken ingår som ett fundament, är en allvarlig sak. Det måste vara balans mellan uppgifter och ekonomi och en stabil grund som kan växlas upp i händelse av kriser. Försvarsbeslut 96 är kanske ett praktexempel på en inbyggd obalans mellan mål och medel. I våras saknades pengar, vilket ledde till reduceringar i för- bandsverksamheten samt minskad och senarelagd materielanskaffning. I höst har det visat sig att det enligt Försvarsmakten utifrån budgetpropositionen saknas ytterligare ca 7 miljarder kronor för återstoden av försvarsbeslutsperioden. Det är således ett ansen- ligt glapp mellan uppgifter och anslag. Det är närmast genant att bedriva en försvarspoli- tik på detta sätt. Kristdemokraterna varnade redan i våras för att anpassnings- och återtagningsdoktrinen från Försvarsbeslut 96 sattes ur spel och att ett nytt försvarsbeslut snarast borde utarbetas i stället för att lappa och laga. När regeringen nu ger Försvarsmak- ten nya ekonomiska spelregler konstaterar jag att Försvarsbeslut 96 har kraschlandat. ÖB:s kon- sekvensförslag utifrån budgetpropositionen som kom den 13 november förpassade Försvarsbeslut 96 i gravens djup. De största förlorarna är Försvarsmak- tens förmåga och dess personal samt försvarsindust- rins personal. Detta leder till att den förda försvars- politikens trovärdighet allvarligt skadas, liksom tilltron till vår förmåga att spela en aktiv roll för sä- kerheten i framför allt vår del av världen. Dagens beslut är djupt olyckligt och i strid med rådande försvarsbeslut. Regeringens sätt att sköta den här frågan har varit ett sorgligt spel. Ett enigt för- svarsutskott betonade 1996 att övergången till det nya ekonomisystemet skulle vara verksamhetsneutralt och ske "på ett sådant sätt att Försvarsmaktens köpkraft förblir oförändrad". Jag har inte uppfattat att något parti har ifrågasatt kravet på verksamhetsneutralitet. Dagens beslut går stick i stäv med denna inriktning och strider mot villkoret i omläggningsbeslutet om bibehållen verksamhet i Försvarsmakten. Jag beklagar att det nu är de försvarsfientliga par- tierna som har vetorätt när det gäller Sveriges för- svarspolitik. Socialdemokraterna har under hösten visat ett vankelmod som överträffat det mesta. Det har varit svårt för försvarsutskottet att få besked om vilken politik som varit regeringens. Försvarspoliti- ken är för viktig för att hanteras på ett sådant sätt. Fru talman! Svensk säkerhetspolitik bygger på en hög materiell försörjningsgrad, och riksdagen betona- de i Försvarsbeslut 96 att säkerställandet av Försvar- smaktens långsiktiga materielförsörjning utgör en viktig del av försvarspolitiken. Den svenska för- svarsindustrins unika förmåga att leverera kvalifice- rade högteknologiska system har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Konsekvenserna för den svenska försvarsindustrin kommer att bli förödande. Det kommer att innebära stora problem för det internationella samarbetet på det försvarsindustriella området. Hur har regeringen kunnat sända dessa signaler till utländska samar- betspartner? Svensk försvarsindustri och försvarspo- litik har inte råd med dessa ständiga ekonomiska kast, vilka skadar pågående utvecklingsverksamhet och produktion. I arbetet med att omstrukturera försvarsindustrin måste vår försvarsindustri förbli internationellt at- traktiv som samarbetspartner. Försvarsindustrin får även ökad betydelse för det civila samhället, eftersom dess spetsteknologier ger spridningseffekter vid ut- veckling av civila produkter. Kristdemokraterna är inte beredda att på detta sätt medverka till den kapi- talförstöring som dagens beslut innebär. Fru talman! Kristdemokraterna har i en reserva- tion utvecklat synen på hur övergången till det nya ekonomisystemet bör lösas. Ansvaret vilar tungt på regeringen att visa att den menar allvar med verk- samhetsneutraliteten. Sju partier har tidigare varit överens om denna lösning, som innebär att regeringen skyndsamt granskar och gör avstämning av anslags- förordningens effekter. De åtgärder som vi förordat innebär att vissa leve- ransförpliktelser som försvarsindustrin fullgör - tidi- gare betalda och avräknade mot statsbudgetens anslag - inte på nytt behöver avräknas mot statsbudgeten. Någon anslagshöjning erfordras inte för att kompen- sera för den köpkraftsreduktion som annars skulle kunna uppstå. Åtgärderna skulle skapa rådrum för att under år 1999 stämma av de köpkraftsförändringar som uppstår vid övergången till full tillämpning av anslagsförordningen. Vi avvisar ökade krediter som metod för att hante- ra den nu aktuella situationen. Dels kommer en stor skuld att rullas ett antal år framåt i tiden, dels förelig- ger en risk att statsbudgetens utgiftstak kommer att överskridas. Anslagskrediter är enligt vår mening till för att klara tillfälliga variationer i medelsbehovet mellan budgetår. Finns det obalanser mellan verk- samhet och ekonomi bör dessa i stället rättas till. Med regeringens synsätt kommer det att dröja sex år från reformens införande till avstämningen av hur övergången till full tillämpning av anslagsförordning- en påverkat Försvarsmaktens köpkraft. Därmed dras slutsatser först år 2002 om huruvida denna budget- tekniska omläggning varit verksamhetsmässigt neu- tral, dvs. enligt de förutsättningar som riksdagen uppställde som villkor. Vi ifrågasätter om det är praktiskt möjligt att följa upp och rätt värdera allt som skett under de sex åren. Varför vill regeringen vänta till år 2002? Vi anser sålunda att man inte kan vänta till år 2002 med att göra denna granskning och avstämning av omläggningens effekter på Försvarsmaktens köp- kraft. Majoritetens förslag innebär ingen lösning på det verkliga problemet utan är enbart ett sätt att skjuta det framför sig. Jag yrkar bifall till reservation 1. Fru talman! Arbetet inför ett nytt försvarsbeslut måste nu stramas upp, konkretiseras och ske med hög prioritet. Våren 1999 skall riksdagen bereda den sä- kerhetspolitiska kontrollstationen. Försvarsmaktens uppgifter och verksamhetsinriktning skall då övervä- gas i ett flerårigt perspektiv. Att vid detta tillfälle ha stora osäkerheter om de ekonomiska förutsättningar- na är inte tillfredsställande. I stället måste då läggas en stabil ekonomisk grund för Försvarsmaktens ut- veckling. Arbetet inför ett nytt försvarsbeslut måste vila på fast mark, annars går det inte att planera lång- siktigt! De ryckigheter som kännetecknar den förda för- svarspolitiken kan allvarligt skada vår säkerhetspoli- tiska trovärdighet. Den säkerhetspolitiska kontroll- stationen 1999 måste därför bli ett avstamp för ett nytt försvarsbeslut innebärande en modern försvar- smakt med största möjliga handlingsfrihet inför framtida hot, satsning på förbandsverksamhet och hög personell och materiell kvalitet. Fru talman! En viktig förutsättning för kontinuer- lig förnyelse av den materiel som krävs för att upp- rätthålla en hög försvarsförmåga är att anslagen an- passas till de verkliga kostnadsförändringarna. Tek- nikfaktorn som ingick i 1992 års försvarsbeslut är av avgörande betydelse för att kunna fortsätta utveck- lingen mot ett modernt och allsidigt försvar. Vi menar att teknikfaktorn alltjämt i enlighet med 1996 års försvarsbeslut skall utgöra den planeringsgrund som ska gälla för Försvarsmaktens materielanskaffning. Regeringen har enligt vår mening undanhållit riksdagen information om att man i samband med vårpropositionen 1998 räknat om förslagen till ramar för utgiftsområde 6, Totalförsvar, och tagit bort den s.k. teknikfaktorn. Sålunda har regeringen i ytterliga- re ett avseende vad gäller försvarets planeringsförut- sättningar ändrat på de grundläggande spelreglerna. Det är enligt vår mening inte acceptabelt. Den omprövning av teknikfaktorn som i enlighet med riksdagsbeslut skall ske 1999 borde inte ha före- gripits genom ett borttagande av denna kompensa- tion. Om teknikfaktorn skall behållas, tas bort, för- stärkas eller minskas bör beslutas av riksdagen. Fru talman! Försvarets förmåga till anpassning är en avgörande och central fråga för svensk försvars- politik. Grundorganisationen skall utgöra en bas för tillväxt. Försvarsbeslut 96 betonade att anpassnings- doktrinen kommer att vara i behov av ständig utveck- ling, där regelbunden uppföljning och utvärdering är viktiga ingångsvärden, samt att riksdagen årligen bör följa upp beredskapsläget och överväga behovet av förändrad inriktning. De minskningar som genomförts av förbandsverk- samheten har lett till brister när det gäller förmågan till långsiktig anpassning till ett förändrat omvärld- släge. Kristdemokraterna anser inte att den redovis- ning av vår anpassningsförmåga som finns i proposi- tionen svarar mot de krav som riksdagen ställt. Fort- farande saknas betydelsefull information, t.ex. beträf- fande krigsorganisationens utveckling och anpass- ningsdoktrinens utformning och tillämpning. Efter- som anpassningsdoktrinen är en av hörnstenarna i försvarspolitiken, menar utskottet att det är ett högst berättigat krav att regeringen informerar riksdagen såväl om dess utformning och utveckling som om dess tillämpning under det genomförda verksamhets- året. I programredovisningen anges åtskilliga brister vad gäller krigsduglighet, brist på personal samt att alltför få samövningstillfällen gör att personalens kompetens sjunker. Detta är kanske Försvarsmaktens enskilt största problem i dag. Varje år görs stora in- vesteringar i utbildning av all personal. Eftersom vår anpassningsförmåga i hög grad bygger på välutbilda- de förband bör inte genomförd grundutbildning eller den anställda personalens kompetens malas sönder genom inställda övningar. Det är allvarligt om perso- ner med spetskompetenser och de som varit dyrast att utbilda flyr försvaret. Regeringen bör därför åter- komma med en redovisning till riksdagen av vilka åtgärder som kommer att vidtas såväl kort- som lång- siktigt. Fru talman! För att möjliggöra effektiva och snabba svenska fredsfrämjande insatser krävs anpass- ning till internationell standard vad gäller metoder och materiel. Genom internationell samverkan inom utbildning, övningar och materiell utrustning, s.k. interoperabilitet, förbättras våra möjligheter till säkert deltagande för våra civila och militära styrkor. Vi får insyn i och möjligheter att påverka olika säkerhetspolitiska forum samtidigt som svenska ar- mé-, flyg- och marinstridskrafter erhåller viktiga internationella erfarenheter. Arbetet med att åtgärda de brister som redovisas om interoperabiliteten måste intensifieras. Det fram- står som ett klart svenskt intresse att förmågan till samverkan kan utvecklas såväl genom teknisk an- passning och samövningar som utbildningsmässigt. Fru talman! När det gäller ekonomin har vi krist- demokrater redovisat våra förslag för utgiftsområdet. Vi har föreslagit en höjning av dagersättningen för pliktpersonalen med 5 kr per dag. För detta ändamål har vi i vårt budgetalternativ föreslagit att ramen för Förbandsverksamhet och beredskap m.m. skall utökas med 50 miljoner kronor för år 1999. För att kunna möta ökade krav på gränskontroller och uthålligt bedriva miljöskydd till sjöss anser vi att Kustbevakningens resurser bör förstärkas. I vårt bud- getförslag har vi utökat ramen för Kustbevakningen med 45 miljoner kronor för år 1999. Sammantaget innebär detta att kristdemokraterna i sitt budgetförslag har utökat ramen för utgiftsområde 6 med 95 miljoner kronor för år 1999. Vårt förslag har röstats ned av riksdagen, varför vi nöjer oss med ett särskilt yttrande. Fru talman! Jag står bakom samtliga de reserva- tioner i vilka kristdemokraterna ingår, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1. 079223680900 N 2010-01-01 00:00:00 187177 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0933/#anf171