<anforande>
<dok_hangar_id>2348707</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0932</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:32 Onsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>32</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beskattning av råtallolja </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B9C653B6-29C7-4FF9-85D2-549DE90CF200</anforande_id>
<anforande_nummer>67</anforande_nummer>
<talare>MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Inte riktigt, vill jag nog säga.
Jag tror faktiskt att Lennart Värmby var med vid
uppvaktningen från skogs- och massaindustrin. Man
var faktiskt bekymrad och sade: Okej, man räddar ett
företag, men i massa- och skogsindustrin kommer det
kanske att bli neddragningar. Detta är nog ett noll-
summespel i Sverige.
Detta deltar vi i just nu i Sveriges riksdag genom
att tro att vi vet bäst - inte jag, men Lennart Värmby
- hur konkurrenskraften skall fördelas.
Vad skall vi säga till den skogs- och massaindustri
vilken producerar råtallolja med lövinblandning som
inte Arizona Chemical efterfrågar? De får ju ingen
ersättning. Om de eldar upp den får de ändå betala
den här skatten. Hur kan Lennart Värmby förklara
detta för dem?
Jag vill avsluta, herr talman, med att återge vad
man säger vid kemikontoret, som skall företräda
kemiindustrin: Det går inte att komma ifrån att det är
den höga koldioxidskatten i Sverige, som inte har
motsvarighet i andra länder, som har gjort Arizona
Chemicals situation särskilt svår.
</anforandetext>
<intressent_id>0125165702713</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>186985</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0932/#anf67</protokoll_url_www>
</anforande>
