<anforande>
<dok_hangar_id>2348707</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0932</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:32 Onsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>32</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Beskattning av råtallolja </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>52DC1533-69E7-4C6B-880C-BAF72CC8A95D</anforande_id>
<anforande_nummer>57</anforande_nummer>
<talare>LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Frågan om någon annan form av
kompensation fick jag inte något svar på. Men jag
kan berätta för moderaternas företrädare här att man i
de diskussioner som har föregått propositionen har
tittat på många andra lösningar. Man har bl.a. tittat på
den s.k. morot som Marietta de Pourbaix-Lundin
efterlyste.
Man skulle då kunna införa någon form av skatte-
befrielse för massaindustrin och den mängd fossil olja
som den använder eller någon form av bidrag. Men
man har sett att det inte går att använda dessa möjlig-
heter, eftersom de otvetydigt faller inom ramen för
EU:s definition av statsstöd. Detta har alltså inte varit
någon framkomlig väg.
När det gäller massaindustrin kontra den kemiska
fabriken i Sandarne blir det en viss ökad kostnad för
massaindustrin. Men som jag sade i mitt anförande
har man från massaindustrin möjlighet att hitta andra
tekniska lösningar. Man kan gå in i ett tidigare skede
och använda produkten där. Den möjligheten finns
alltså.
</anforandetext>
<intressent_id>0823142696709</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>186975</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0932/#anf57</protokoll_url_www>
</anforande>
