2348706 GM0931 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:31 Tisdagen den 8 december 1998/99 31 1998-12-08 00:00:00 Kultur, medier, trossamfund och fritid och Filmavtalet 9F55823D-6947-4B2C-B489-B9529AF113A9 46 LENNART FRIDÉN (m) m Fru talman! När man kommer in så här sent i de- batten har man inte haft någon möjlighet att replikera, men det må vara tillåtet att kommentera en del av det som har sagts. Först kan jag bara konstatera att Ewa Larsson inte hade behövt berömma sig själv. Efter den tjänst hon har genomfört för regeringens räkning fick hon det beröm som det väl var värt från den utgångspunkten. Jag tycker snarast att Ewa Larsson i dag har gjort Don Quijote rangen stridig som figuren Riddaren av den sorgliga skepnaden. Charlotta Bjälkebring konstaterade att den nya myndigheten skall skapa kultur. Låt oss konstatera en gång för alla: myndigheter eller beslutsfattande för- samlingar skapar ingen kultur. De kan ge möjligheter till det, och de kan förstöra möjligheterna. Men man skapar inte kultur genom myndigheter eller demokra- tiska församlingar. Den skapar sig själv. Åke Gustavsson talade om dyslektiker i samband med böckerna. Jag har tre eller fyra gånger motione- rat om att man skall göra rejäla satsningar för dyslek- tiker, och vid samtliga de tillfällena har Åke Gustavs- son varit med och röstat emot motionerna. Det är t.o.m. så att de båda nyligen entledigade statsråden inom Utbildningsdepartementet så sent som under föregående år också har vänt sig emot det när jag och även en del andra moderater har arbetat för detta. Det är inte där som satsningen skall göras, utan det vikti- gaste är att man så tidigt som möjligt diagnostiserar så att folk sedan får en chans att med en annorlunda utbildning kunna tillgodogöra sig litteraturen. En del andra av de kommentarer som Åke Gus- tavsson gjorde skulle jag också kunna säga någonting om. Jag bara konstaterar att det är skillnad på politisk konservatism och Åke Gustafssons konservatism. Vi vill faktiskt ändra på vissa saker, men det har han svårare för. Både Åke Gustavsson och Charlotta Bjälkebring tog upp frågan om Skådebanan. Vi kan bara konstate- ra att det inte är sant att vi vill ta bort de pengarna. Vi har sagt att de skall föras över och i stället användas till marknadsföringen för publikkontakterna på Riks- teatern och att vi där följer en enhällig teaterutred- ning. Kulturministern skall jag också kommentera när hon nu är här. Det är viktigt att alla de här sakerna hänger ihop. Men vi vet alla, fru kulturminister, att naturmiljön har oerhört stor betydelse för de kulturer som växer upp i densamma. Då kan man fråga sig varför t.ex. Naturhistoriska riksmuseet eller Natur- historiska museet i Göteborg inte har kommit med i hela det här konceptet. Det går väldigt bra att samar- beta över gränserna. Det lyckades man med under den tid som jag satt i Göteborgs museinämnd. Vi hade ett dussintal museer att hålla ordning på, och de klarade alldeles utmärkt att i projektform, utan att man slog sönder strukturerna, arbeta på olika sätt. Jag talade i söndags med några i Göteborg som på olika sätt är berörda av det nya världskulturmuseet. Om kulturministern tror på sin egen argumentering skulle hon nog bli förvånad över en hel del av de kommentarerna. Fru talman! Aldrig tidigare har jag upplevt det som så viktigt att ge våra unga den identitetsskapande och kulturarvsvårdande kunskap som vi kan ge alla via den i och för sig också viktigaste kulturinstitution som vi har, skolan. Anledningen till att jag säger det är att vi aldrig tidigare sett en så osvensk och en så på inhemska kulturtraditioner fattig uppdukning inför julen som det som många erbjuder svenskarna i år. Det är alltifrån ytligt, stillöst glitter till den stora stat- liga glöggtillverkarens fånigt hoande amerikaniserade tomte. Vi har kommit långt ifrån både Viktor Ryd- berg och Jenny Nyström. Det går att tjäna lika mycket pengar och samtidigt göra en insats för vårt kulturarv med det som är svenskt. Fru talman! Mycket av det vi diskuterar här i dag är sådant som serveras de många utan att de har den kunskapen som behövs för att kunna göra ett eget val och en egen bedömning. De anslag vi här beslutar om skulle på ett väsentligt bättre sätt komma folket till del om de genom en tidig kontakt med kulturen, på ett naturligt sätt och inte som någon påsmetad deko- ration på tillvaron, finge den träning i att både själva skapa och ta del av verkligt professionellt skapande som kan lägga grunden till ett liv med djup och me- ning. Det är att leva - inte bara att överleva - som vi måste lära de unga. Statens kulturråd har i en publikation i departe- mentsserien En strategi för kultur i skolan tilldelats rollen att i samverkan med Skolverket göra något i den här frågan. Men det är framför allt genom lärar- utbildningen som åtgärder måste till. Det fick jag nyutnämnde socialministern Lars Engqvist, då ordfö- rande i Kulturrådet, och hela dess styrelse i övrigt att ställa sig bakom för fyra fem år sedan, när jag satt i den styrelsen. Men varken Skolverket eller ansvariga inom högskolans område hade ens tid att träffa Kul- turrådet för att diskutera detta efter den framställning som vi gjorde. Jag hoppas att Kulturrådet lyckas bättre denna gång, för detta är en mycket viktig upp- gift. Samtidigt måste jag notera att rådet har för många uppgifter, och jag hävdar att kulturen inte mår bra av att snart sagt alla bidrag och allt annat stöd - direkt eller indirekt - serveras genom denna enda tratt! Dess roll måste ständigt prövas och omprövas. Andra organisationer som också borde omprövas till sin inriktning och omfattning är de tre R:en - Riksteatern, Riksutställningar och Rikskonserter. Det är vår bestämda övertygelse att vi skulle kunna få mera för pengarna och samtidigt befrämja förnyelse om man bättre kunde utnyttja det omfattande nät vi har i Sverige av regionala teatrar och museer. Egen- produktioner i huvudstaden breddar inte kulturen - det slog redan Europarådets inspektionsgrupp fast för ett antal år sedan. Det vi säger om en omprövning innebär inte på något sätt att jag finner skäl till kritik i sig mot t.ex. Riksteaterns föreställningar - tvärtom. Man har också på senare år just företagit samarbete och distribuerat andras produktioner. Där är man på rätt väg. Det är just genom att i samarbete med olika lands- ändar hjälpa till med distribution av de pjäsuppsätt- ningar respektive utställningar som produceras lokalt som man kan åstadkomma den breddning och verkli- ga decentralisering av kulturen som efterlysts. När det gäller Rikskonserter så vill vi bara påminna om Kul- turutredningens betänkande, där man - liksom vi har hävdat - har pekat på att det borde vara så att deras löpande fonogramutgivning bör ske på samma villkor som övriga producenters. Ett annat förslag som lades fram i enighet av Kulturutredningen var det om genrecentrum inom musiken. Det var inget som fick regeringsstöd, dess- värre. Vi moderater har motionerat om det varje år. Bl.a. har vi pekat på behovet av genrecentrum för folkmusik och för jazz. Nu korrigerar utskottet denna brist i regeringens politik och ställer sig bakom att vi får ett genrecentrum för folkmusik i Tobo. Vi kom- mer att fortsätta att arbeta för dessa centrums till- komst eftersom de är mycket viktiga för att ge ama- törmusiker förebilder och blir platser från vilka kun- skap och inspiration kan spridas. Även därvidlag får vi ut mycket mera för satsade resurser. Just deltagande och känslan av delaktighet i kultu- ren är oerhört viktiga faktorer. Det måste ges mera utrymme för folkligt deltagande på olika plan och i olika former. Vi moderater har pekat på möjligheter- na att skapa fonder både centralt, regionalt och lokalt för att förnya kulturen och bredda engagemanget. Vi har också pekat på hur lyckat arbetet i Storbritannien är med National Trust. Förutom de över 30 000 som arbetar frivilligt på de mer än 300 anläggningar med kulturminnen som man har hand om, så rör det sig om hundratusentals medlemmar och familjemedlem- mar som på olika sätt är med och vårdar kulturmin- nena och sprider kunskap om dem. Vi har också pekat på hur viktigt det är att den nya stiftelselagstiftningen inte försvårar individers, hembygdsföreningars och företags möjlighet att vara med och ta ett ansvar för museer och annat ute i landet. Tyvärr har inte rege- ringen kommit med det förslag till en särskild typ av juridisk person som skulle behövas för detta, trots att man fått riksdagens uppdrag att göra det. Filmfrågorna har fått en tillfällig lösning genom en tidsbegränsad förlängning av det gamla filmavta- let. Därför känns det inte meningsfullt att i dag de- battera detta mera ingående. Däremot kan vi konstate- ra att det sker intressanta saker och det tas regionala initiativ i samarbete mellan filmskapare, medier, politiska organ och näringsliv. "Trollywood", dvs. Film i Väst i Trollhättan, har visat att det går att ut- vecklas. Film i Skåne är starkt på gång. Det handlar om regionalt och lokalt förankrade satsningar, och man kan genom frivillig samverkan åstadkomma mycket. Det är också naturligt att vi kommer att framföra vår uppfattning vid nästa års förväntade filmpolitiska förslag från regeringen. Då blir det också tillfälle att återkomma vid den riksdagsbehandling som då skall ske. För alla oss engagerade och intresserade gäller det att delta i den allmänna debatt som nu börjat. Det finns underlag i och med den utredning som överläm- nades till regeringen i förra veckan, stridsskrifter och debattartiklar. Låt oss bli överens om några viktiga principer, t.ex. att det inte är försvarligt med filmer som upphör att visas i samband med att man hämtat ut bidraget från Svenska Filminstitutet eller där den verkliga subventionen per såld biljett går, i extrem- fall, upp till 10 000 kr eller mer. Sådant kan inte för- svaras gentemot andra konst- och kulturskapare och inte heller gentemot den allmänhet som utan att kun- na påverka får betala kalaset. Fru talman! Jag står självfallet bakom samtliga moderata reservationer och yttranden och de yrkan- den som gjorts i dag i debatten av Elisabeth Fleet- wood och som kommer att framställas av Jan Back- man senare. 0361652802700 N 2010-01-01 00:00:00 186774 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0931/#anf46