<anforande>
<dok_hangar_id>2348703</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0928</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:28 Torsdagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>28</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>6195B26A-6E2F-48EC-B662-60A8AB7397AA</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>HENRIK LANDERHOLM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.
Problemet är bara att år 2002 kommer begreppet
verksamhetsneutralitet att vara helt innehållslöst,
eftersom patienten - försvarsmaterielsplaneringen -
kommer att ha hunnit avlida under tiden och opera-
tionen att kompensera Försvarsmakten med de här
medlen i efterhand kommer att ha misslyckats. Alltså
kommer inte regeringen att ha klarat att uppnå målet
om verksamhetsneutralitet i försvarsplaneringen.
I går kunde finansministern ge ett helt annat be-
sked i den här frågan, som enligt dagens uttalande
skall avdömas i samband med budgetpropositionen år
2002. Han gjorde klart att försvarets ekonomiska
problem inte har något med det här att göra - det kan
han bedöma redan nu - utan sammanhänger med
överplaneringar, ständiga fördyringar och överskri-
danden.
Vilket av dessa två uttalanden som har gjorts i
riksdagen under loppet av 24 timmar svarar mot fi-
nansministerns egentliga uppfattning? Skall Försvar-
smakten kompenseras, eller är det inträffade dess eget
fel?
</anforandetext>
<intressent_id>0838210948212</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>186553</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0928/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
