<anforande>
<dok_hangar_id>2348703</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0928</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:28 Torsdagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>28</dok_nummer>
<dok_datum>1998-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 5 §) Ändringar i radio- och TV- lagen, m.m. (forts. KU6)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E51C87C5-104A-4DC0-8A6D-E1111F3B8D29</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>PER UNCKEL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det sista är ett pikant argument för
en minister som ändå ägnade en betydande del av
EU-valrörelsen åt att säga att vi skulle stå utanför
hela EU.
Det argument som kulturministern anför för att vi
skall göra detta löd, om jag förstod det hela rätt, så att
det skulle kunna komma ett utländskt TV-bolag och
köpa upp rättigheten till ett svenskt arrangemang i
Sverige och sända detta till en utländsk publik utan
att svenska folket skulle få se det.
Tror kulturministern på spöken också? Det måste
ju finnas någon realism i den hotbild hon målar upp
om vi skall tro på hennes goda motiv. När argumentet
för vad hon vill göra nu är så uselt ökar ju misstänk-
samheten för att det hon försäkrar oss inte är värt ett
vitten.
Kulturministern säger att det inte alls är efter eget
gottfinnande som regeringen kommer att bestämma
hur listorna kommer att se ut, att som hon försökte
beskriva tidigare samlar man in intressen från olika
håll och så fattar regeringen beslut.
Problemet, kulturministern, är att rättigheter inte
är förhandlingsfrågor.
Äganderätten är ingen förhandlingsfråga. Vad vi
här har att göra med är en äganderättsliknande kon-
struktion som kulturministern föreslår att riksdagen
skall ge regeringen rätt att expropriera. Det är inte
något man inkallar olika intressenter till för att vägas
mot varandra.
Det finns rättigheter i det svenska samhället som
också en kulturminister borde respektera.
Kulturministern försöker få detta till en fråga om
om publiken skall vara stor eller liten. Som Kenneth
Kvist tidigare har påpekat finns det ju inte någon del
inom idrottsrörelsen som inte till varje pris vill säker-
ställa att de når en bred publik. Det finns inte ett TV-
arrangemang, av de stora publika evenemangen, som
Sveriges Television eller TV 4 inte gladeligen skulle
sända.
Vad vi hävdar är: Gör det, men betala för det. Se
till att de som tillhandahåller evenemanget och gör
sändningen möjlig får en chans att utveckla sin verk-
samhet och får ersättning för den publik som, på det
sätt som TV-sändningar representerar, får tillgång till
det värde som idrottsrörelsen erbjuder svenska folket.
</anforandetext>
<intressent_id>0104804820009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>186590</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0928/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
