2348703 GM0928 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:28 Torsdagen den 3 december 1998/99 28 1998-12-03 00:00:00 (forts. från 5 §) Ändringar i radio- och TV- lagen, m.m. (forts. KU6) F320D1C1-EDE2-4D71-BFDB-EE6F1BABB9BD 113 Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) s Herr talman! Per Unckel inledde debatten med att tala om politisk-ideologiska ironier. Jag vill fylla på med de två mest uppenbara i den här debatten. Å ena sidan har vi Per Unckel själv, EU-entusiast som i praktiken talar för det marknadsliberala pro- jektet, som nu går i taket över ett EU-direktiv som möjligen skulle kunna vara ett exempel på att vi kan hoppas på mer av ett medborgarnas Europa. Å andra sidan har vi Kenneth Kvist, EU- motståndare och vänsterpartist, som i sitt första utta- lande om TV-listan förfasade sig över EU:s angrepp på äganderätten. I dag formulerade han sig i mer politiskt korrekta termer och sade att det handlar om demokrati och folkrörelser, men det är en ändring i orden och semantiken och inte i uppfattningen. Nu står alltså båda dessa herrar arm i arm, och det tycker jag är en intressant politisk ironi. Till saken. Vad handlar denna TV-lista om? Det har till att börja med påståtts att regeringen agerat med en irriterande brådska. Det som har hänt är följande. Listan är resultatet av ett EU-direktiv som beslutades för ett och ett halvt år sedan. Vi har inte skyndat, men vi har inte heller släpat benen efter oss. Efter ett år, i somras, presente- rade regeringen en proposition om förändringar i radio- och TV-lagen. Det är alltså denna som i dag behandlas av riksdagen. Det tycker inte jag är någon brådskande hantering. Vi måste införliva detta EU- direktiv i svensk lagstiftning. När man kommer till själva punkten om TV- listan, som är en liten sak i de många förändringar som ingår i detta TV-direktiv, innebär den inget tvång att upprätta sådana TV-listor. Det är en möjlighet för EU:s medlemsländer att göra det. Som framgick av det citat som någon av de tidiga- re talarna läste upp här från talarstolen hade regering- en den 25 juni, dvs. när den lämnade ifrån sig propo- sitionen, inga planer på att omedelbart framställa en TV-lista. Men vi sade också att vi noga skulle följa utvecklingen och om det av något skäl visade sig vara nödvändigt dra i gång arbetet med en sådan. Det som har hänt och som har fått regeringen att redan nu ärligt redovisa att vi vill göra en TV-lista är att vi sedan i somras, helt i enlighet med det som står i propositionen, noga har följt utvecklingen. Vi har då funnit att flertalet EU-medlemsländer, men också ett antal ansökarländer, dvs. sådana som ännu inte är medlemmar i EU, arbetar med eller redan har beslutat om TV-listor. Det är alltså det nya som har inträffat. Vi vill inte hamna i den situationen att ett svenskt TV-företag gör ett intressant evenemang tillgängligt för tittarna i ett annat land men att vi inte kan se till att vi själva får se detta intressanta evenemang. Vi måste nämligen respektera alla andra länders TV- listor, men de skulle inte behöva respektera någon från oss, eftersom vi inte skulle ha någon. Förlorarna skulle bli TV-tittarna och på lite sikt självfallet idrot- ten. Som exempel kan jag nämna ett land som är lätt att jämföra med, nämligen Danmark. Där har de un- gefär samma TV-marknad som vi har och en idrotts- rörelse av ungefär samma slag som vi har. De har duktiga fotbollsspelare, för att ta ett exempel. De har redan beslutat om sin TV-lista och har fått den god- känd av EU. Det är naturligtvis en lista som vi gärna tittar på för att se hur de har ställt samman den. I Danmark har det inte varit någon debatt om TV- listan. Det finns ingen där som har hävdat att idrotten skulle drabbas av katastrof eller av nedmontering. Missuppfattningar, förhoppningsvis inte medvetna sådana, om vad listan innebär har präglat debatten om TV-listan, när den nu äntligen kom i gång för någon vecka sedan. Av Per Unckels inlägg tidigare kunde man tro att en TV-lista innebär att Sveriges Television och TV 4 skulle ha gratis och garanterad tillgång till de evene- mang som listas. Vem skall betala? sade Per Unckel. Han oroade sig samtidigt över att riksdagsmajoriteten inte skulle ha fattat innebörden av listan. Jag oroar mig mer över att Per Unckel inte har fattat vad listan innebär. För det första innebär lagförslaget inte att de svenska allmän-TV-företagen skall erbjudas de lista- de evenemangen utan att betala för dem, utan det skall ske på skäliga villkor. Med skäligt pris menas det pris som normalt betalas för liknande evenemang i TV-sändningar som är tillgängliga utan krav på särskild betalning, dvs. marknadspriset på marknaden för s.k. fri television. Det är det första. Sedan sade Per Unckel någonting om att regering- en skulle kunna göra TV-listan efter eget tycke. Jag skulle vilja formulera det på följande sätt. Vi arbetar i Sverige mycket traditionellt. Vi ber TV-företagen, som står för ett intresse i den här saken, att komma in med sina önskningar. Sedan ber vi idrottsrörelsen att komma med sina önskningar. Efter det sätter vi i gång en vanlig beredning i Regeringskansliet. Den pågår fortfarande och är definitivt inte avslutad. Det kom en direkt fråga här under eftermiddagen som jag vill svara på. Det finns ingen TV-lista än. Det har inte beretts någon TV-lista i Regeringskansliet. Det pågår ett tjänstemannaarbete i Kulturdeparte- mentet. Frågan har alltså inte hanterats av regeringen ännu. Efter att ha tittat på hur tjänstemännen har resone- rat så här långt, bedömer jag att det inte föreligger så stora meningsskiljaktigheter om vad som bör stå på listan. Den fråga som fortfarande diskuteras gäller hur man skall behandla Sveriges kvalmatcher till VM och EM i fotboll. Problemet verkar inte främst vara om dessa mat- cher har sådan betydelse att de bör vara tillgängliga för den stora allmänheten utan hur fotbollens övriga avtal påverkas om Sveriges kvalmatcher på hemma- plan kommer med på en lista. Sveriges kvalmatcher utgör ju delar av VM och EM och bör självfallet vara tillgängliga för den stora publiken. Jag har förstått att Svenska Fotbollförbun- det är helt ense med regeringen på den här punkten. Det målet kan naturligtvis uppnås på olika sätt, an- tingen genom att kvalmatcherna på hemmaplan förs upp på en TV-lista eller på något annat sätt. Det är självfallet något som kommer att finnas med i den fortsatta beredningen om vi får tillfälle att göra den TV-lista som så många andra länder har gjort och som vi kommer att tvingas följa. Låt mig sedan gå över till själva listan. Den exis- terar alltså inte. Men på en direkt fråga från Ingvar Svensson vill jag säga att det är klart att det är en kort lista det handlar om. Där är ju EU-direktivet mycket tydligt. Det är hårda restriktioner. Det handlar om OS, EM och VM. I vårt fall handlar det om tre idrot- ter, nämligen fotboll, ishockey och friidrott. När det gäller Ingvar Svenssons andra fråga skall jag också svara väldigt klart. Detta handlar självfallet om att den stora publiken, dvs. vanliga medborgare som inte är så specialintresserade av idrott att de skaffar sig ett betal-TV-abonnemang, skall ha tillgång till de stora, breda idrottsevenemangen. Vi tycker att detta är en mycket viktig fråga för idrottsrörelsen. Den bästa långsiktiga investering som man kan göra i idrotten är att se till att den kommer den breda publiken till godo. Jag kan alltså ta klart avstånd ifrån att det skulle handla om något annat, t.ex. att det skulle vara ett arbetsredskap för att få ned priserna på evenemangen. Det är EU-parlamentet som tog initiativet till att vi så småningom har fått denna lista i TV-direktivet. De talade om risken för att man skulle få extrema pris- höjningar som ett resultat av att vi har stora mäklar- firmor som köper upp rättigheter från olika idrottsor- ganisationer. De befarande att det skulle ge en nega- tiv utveckling på det här området. Från vår sida handlar det om att televisionen skall kunna erbjuda breda idrottsevenemang för den breda publiken genom en TV-lista som kommer att vara mycket kortfattad i enlighet med EU-direktivet. Om man förenklar det lite grann har vi två parter i det här fallet som jag tycker representerar några slags särintressen. Den ena är idrottsrörelsen. Den vill sälja sina rättigheter så dyrt som möjligt. Den andra parten är TV-företagen som vill köpa rättigheterna till så låga priser som möjligt. Jag tycker att den viktiga uppgiften för oss som har politiska uppdrag är att hävda allmänintresset. Det handlar om den stora, breda publikens möjligheter att ta del av de sporthändelser som lockar just den breda publiken. Det är detta som TV-listan handlar om för regeringens del. 0328926898814 N 2010-01-01 00:00:00 186583 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0928/#anf113