<anforande>
<dok_hangar_id>2348698</dok_hangar_id>
<dok_id>GM0923</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:23 Torsdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>1998/99</dok_rm>
<dok_nummer>23</dok_nummer>
<dok_datum>1998-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om klimatar- betet efter Buenos Aires</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>7042F6C4-6451-4A3D-8FCA-DEA281A410E8</anforande_id>
<anforande_nummer>127</anforande_nummer>
<talare>BIRGER SCHLAUG (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skulle också vilja ha en liten
kommentar till frågan om sänkor, som jag upplever
som ett sätt att faktiskt krypa undan ansvaret. Min
följdfråga när det gäller flexibla mekanismer blir
följande. Avser regeringen att själv utnyttja de flex-
ibla mekanismerna för att köpa sig rådrum, som man
skulle kunna kalla det om man satt i regeringen?
Skulle man kunna köpa utsläppsrättigheter från Vit-
ryssland eller Ryssland?
Kjell Larsson sade att man köper från dem som
har kommit ännu längre. Det är en sanning med gans-
ka stor modifikation, trots allt. Man kan köpa rättig-
heter från ekonomier och från länder som det har gått
fullständigt åt fanders för, t.ex. Vitryssland, Georgien
och Ryssland. De kommer att nå sina utsläppsmål
därför att det har gått åt helsike. Det är inte bara
framgång som har lett till detta, utan också bakslag.
Funderar regeringen på att utnyttja de flexibla
mekanismerna för att inte själv göra lika mycket här?
</anforandetext>
<intressent_id>0987224899103</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>186122</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0923/#anf127</protokoll_url_www>
</anforande>
