2348698 GM0923 Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:23 Torsdagen den 26 november 1998/99 23 1998-11-26 00:00:00 Information från regeringen om klimatar- betet efter Buenos Aires information från regeringen 7C5BC54E-2B24-4337-B9CC-D0FF848AA26D 116 Miljöminister Kjell Larsson (s) s Fru talman! Det koldioxidtäcke, dvs. det täcke av växthusgaser som finns runt jordklotet innebär att vi nu har en medeltemperatur på jorden i storleksord- ningen 15 plusgrader. Utan det täcket av växthusgaser skulle medeltemperaturen vara i storleksordningen 15 minusgrader. Växthusgaserna innebär alltså förutsätt- ningen för liv på jorden. Sedan industrialismens barndom har växthusga- serna ökat med 30 %, och ökningen kommer att fort- sätta långt efter det att vi lyckas sätta ett tak för ut- släppens ökning. Jag nämner detta för att i en enda bild försöka skapa en uppfattning om kraften i de förändringar som nu sker i atmosfären och risken för att de föränd- ringarna kommer att skapa stora framtida problem. De kan redan ha gjort det genom att ha påverkat en del av de väderkatastrofer som har inträffat på jorden. För tolv dagar sedan avslutades klimatkonventio- nens fjärde partsmöte i Buenos Aires. Jag vill nu informera om det mötets resultat och även en del om hur regeringen ser på den här frågan. FN:s ramkonvention om klimatförändringar un- dertecknades 1992, och i dag är 169 länder anslutna. Vid konventionens partsmöte förra året i Kyoto kom konventionens medlemsländer överens om att anta ett protokoll, det s.k. Kyotoprotokollet, till konventio- nen. Protokollets åtaganden innebär att industrilän- derna sammantaget skall minska utsläppen av växt- husgaser med drygt 5 % från 1990 års nivå. Åtagan- dena skall uppnås under åren 2008-2012. Vid årets partsmöte i Buenos Aires diskuterades dels vissa frågor i protokollet som inte kunde lösas vid Kyotomötet, dels frågor som har anknytning till klimatkonventionen. Mötet i Buenos Aires resultera- de i ett aktionsprogram, Buenos Aires Action Plan. Programmet täcker de mest centrala frågorna i kli- matförhandlingarna, i första hand de s.k. Kyotomeka- nismerna. Aktionsprogrammet bevarar Kyotoproto- kollets och processens trovärdighet. Jag skall helt kort redogöra för innehållet i detta aktionsprogram. En utestående fråga från Kyotoprotokollet är hur de s.k. Kyotomekanismerna skall fungera. Protokollet innehåller tre flexibla mekanismer: handel med ut- släppsrätter, gemensamt genomförande med andra länder och den s.k. mekanismen för en ren utveck- ling. CDM är den engelska förkortningen. De flexibla mekanismerna syftar till att länderna skall kunna klara en del av sina nationella ut- släppsmål genom åtgärder som minskar utsläppen i andra länder och kunna tillgodogöra sig denna minskning samt därigenom minska de totala kostna- derna för den samlade utsläppsreduktionen. En central fråga för det fortsatta arbetet är att ta fram strikta regler för uppföljning, kontroll och på- följder för den som säljer eller köper utsläpp. En annan central fråga är hur stor andel av ett lands åta- ganden som Kyotomekanismerna skall få utgöra. Resultaten från mötet i Buenos Aires är en plan för det fortsatta arbetet med dessa frågor. Syftet är att kunna nå ett beslut vid det sjätte partsmötet år 2000 om hur de här mekanismerna skall fungera. En viktig fråga där visst framsteg kunde nås gäll- de påföljdsreglerna. Kyotoprotokollet saknar på- följdsregler för ett land som inte fullföljer sina åta- ganden att minska utsläppen. Det har för Sverige och EU varit ett prioriterat arbete att få till stånd effektiva sådana regler. Resultatet från mötet är att en arbetsgrupp för på- följdsregler skall inrättas. Gruppen skall identifiera alla frågor i protokollet med koppling till denna fråga. En rapport skall lämnas till nästa partsmöte som äger rum år 1999, och arbetet skall vara klart till det på- följande partsmötet år 2000. Behovet av gemensamma åtgärder och styrmedel var en central fråga för EU på klimatkonferensen i Kyoto. Vid mötet i Buenos Aires har länderna enats om att klimatkonventionens sekretariat skall ta fram en rapport där erfarenheter från olika goda exempel sammanställs. Detta är nog det område där jag känner minst tillfredsställelse med Buenos Aires-mötets resultat. Enligt klimatkonventionen skall i-länderna föra en politik som bl.a. skyddar reservoarerna av kol och ökar upptaget av koldioxid i det som kallas sänkor. Begreppet syftar på de processer som avlägsnar kol- dioxid från atmosfären. Den mest betydelsefulla sänkan utgörs av det kol som årligen samlas i skogens ekosystem genom att träden tar upp koldioxid från atmosfären. Upptaget i skog beräknas som skillnaden mellan skogens tillväxt och avverkning. Enligt Kyotoprotokollet har parterna möjlighet att ta hänsyn till de sänkor som nybeskogning och åter- beskogning innebär, men också skyldighet att ta hän- syn till avskogningen. I Buenos Aires enades vi om att alla beslut som rör definitioner om nybeskogning, återbeskogning och avskogning samt beslut om eventuella nya aktiviteter kommer att fattas tidigast vid mötet hösten 2000, efter det att en vetenskaplig rapport från FN:s klimatpanel har slutförts. U-ländernas situation har uppmärksammats mer än tidigare på mötet i Buenos Aires. Exempel på frågor som uppmärksammats är tekniköverföring, kapacitetsutnyttjande och nationell rapportering. På mötet diskuterades också stöd till olika kategorier av u-länder när det gäller effekten av klimatförändringar och konsekvensen av åtgärder för att möta klimatför- ändringarna. Nästa partsmöte med klimatkonventionen äger rum under hösten 1999. Fram till dess kommer Sveri- ge att driva på genom EU för att utestående frågor i Kyotoprotokollet skall kunna lösas så fort som möj- ligt. Det är en förutsättning för att Kyotoprotokollet skall kunna träda i kraft. Den nuvarande svenska politiken i klimatfrågor grundar sig bl.a. på riksdagens klimatpolitiska beslut 1993, där det sägs att en nationell strategi bör vara att koldioxidutsläppen från fossila bränslen i enlighet med klimatkonventionen når 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska samt på riksdagens energipoli- tiska beslut år 1997. Regeringens nuvarande strategi är att begränsa användningen av fossila bränslen och ersätta dem med förnybara energikällor samt ett effektivare ut- nyttjande av energin. För att främja och stimulera introduktionen av förnybara energikällor och öka effektiviteten i energianvändningen, har riksdagen beslutat om flera program för energihushållning och främjande av biobränslen, vindkraft och solenergi. Senast i riksdagens energipolitiska beslut angavs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Vidare ges stöd till investeringar i vindkraftverk och ombyggnad av småskaliga vattenkraftverk och anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Hushållningen med energi stimuleras, och energiforskningen har fått ökade resurser och fått en delvis ny inriktning där forskningen om energi- systemet och det internationella samarbetet med sär- skilt länderna i Östersjön betonas. Vidare har rege- ringen avsatt medel till lokala investeringsprogram i syfte att främja en hållbar utveckling. Flera av dessa program syftar till att öka hushållningen av energi och att minska utsläppen av koldioxid. Genom energi- och transportområdet har också skatter och bidrag varit viktiga styrmedel för att minska koldioxidutsläppen. För närvarande pågår inom Regeringskansliet en översyn av energibeskatt- ningen. På transportsidan utgår regeringens politik från det transportpolitiska beslutet från juni 1998. Här sätts bl.a. ett etappmål att utsläppen av koldioxid från transporter i Sverige år 2010 bör ha nått 1990 års nivå. Vidare framhålls i beslutet att en introduktion av biodrivmedel är angelägen. Regeringen har medgett skattenedsättning för al- ternativa drivmedel i ett antal pilotprojekt och har även initierat en utredning som avses att utmynna i större biogasprojekt. Den mest effektiva åtgärden på kort sikt för att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn är dock sannolikt att minska fordonens bränsleförbruk- ning. EU har lagt fast ett mål om att minska CO2- utsläppen till 120 gram per kilometer, vilket motsva- rar en förbrukning på 5 liter per 100 kilometer för en bensindriven bil. Sverige har agerat aktivt i arbetet med att skärpa utsläppskraven. Det bör även påpekas att redan innan detta EU-mål lades fast nåddes en överenskommelse mellan regeringen och den svenska bilindustrin om att minska bränsleförbrukningen med 25 %. Regeringen har också tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté med Olof Johansson som ord- förande, som har till uppgift att presentera förslag till en samlad svensk klimatstrategi och ett åtgärdspro- gram som lägger stor vikt vid kostnadseffektivitet. Arbetet skall ligga till grund för Sveriges ratifikation av Kyotoprotokollet. Kommittén har som utgångs- punkt riksdagens tidigare beslut om klimat- och ener- gipolitik. 0818762925009 N 2010-01-01 00:00:00 186111 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GM0923/#anf116